Objektivismen är helt godtycklig och odefinierad

Förresten kan man sammanfatta objektivismens metafysik i en enda mening. "Det finns något som jag är medveten om." Men det förklarar absolut ingenting, utan är något som bara kan begripas mot bakgrund av de resonemang som givits av Rand i primärlitteraturen.

Vilket vare sig jag eller Rand har förnekat. Du verkar lika bra på att skuggboxas som Huemer.

Anything goes med andra ord. Bra.

Haha. Och liksom Huemer drar du slutsatser som vare sig jag eller Rand går med på

Indeed. Två punkter kvar nu kvar.

Du säger att individen väljer själv, samt att han inte kan välja själv. Självmotsägelse.

Och nu tillskriver du inte bara Rand positioner hon inte höll, utan även mig. Sådana fulknep har jag inte lust att öda någon tid på. Adjö.

Jag antar att vi alla kan enas om att detta är fel och går rakt emot evolutionsteorin. Någon som vill försvara citatet?

. (lovar sig själv att uppdatera trådar innan han postar i fortsättningen)

Objektivismen säger att det bara finns ett svar, det är inte upp till individen att bestämma vad som är gott eller ont. Om individen kan bestämma själv, då faller hela objektivismen. Ayn säger att man bör sträva efter att leva så länge som möjligt, och att man bör sträva rationellt efter detta, eftersom rationell strävan efter att leva leder till lycka. (man skulle kunna kalla henne för en mycket förvirrad utilitarist om man vore på humör). Hur hon kommer fram till detta är dock fortfarande oklart, hennes teser bygger på så många falska premisser att det är svårt att ens se en logisk struktur i det hela.

Är man död så behöver man inga värden, men vad mer är, man kan inte ha några värden som död. (Att "vara död" är förstås inte ett aktivt tillstånd utan en abstraktion för att denotera "ej levande".)

Enligt objektivismen är valet mellan liv och död "förmoraliskt". Den säger inget om huruvida livet är värt att levas eller ej. Men om man väljer att leva, så innebär det vissa saker. Uppenbarligen värderar man livet, därför att man väljer att leva. Livet är då det yttersta värdet, dvs. det mest grundläggande värdet. (Inte det enda värdet.) Ifall man värderar livet så har man rationella skäl för att värdera det som uppehåller det, och det som ökar dess kvalitet. Vissa sådana saker är allmänna: vi behöver alla föda och vatten och sömn. Vissa andra saker är inte allmänna utan individuella: somliga tycker om fisk och andra tycker om biff; somliga gillar att spela schack och somliga andra gillar att lyssna på Mozart. (De olika sakerna är förstås inte ömsesidigt uteslutande.) Poängen är att när vi värderar något, så är det därför att det på något sätt berikar vårt liv. Ett liv som vi alltså inte måste värdera, men om vi värderar något alls, så kommer livet i botten.

Här ligger objektivisters stora utmaning. Dilemmat är att om man vore duktig nog för att formulera hela systemet formellt så vore man inte objektivist från början.