Hur uppstod logiken?

På vilket sätt uppstod logiken, eller har den alltid existerat?

Som vetenskap betraktad så är det inte fel att ange Aristoteles som logikens upphovsman. Han formulerade flera logiska principer, satte så att säga på pränt det som man innan bara osystematiserat antagit för sant.

Som Curry säger kan man betrakta logiken som sprungen ur Aristoteles. Dock så är logik ingenting fysiskt. Men när människan använder sig av logik, använder hon oftast sig av grunder som hävdar sanning när någonting är icke självmotsägande, vilket hon kan göra när som helst och var som helst. Logiken är så att säga oberoende av plats, tid och rum.

Det leder ju för övrigt till ett problem med logiken, nämligen att dess satser är innehållslösa. För att prata med Wittgenstein, kan vi säga att det enda logiken kan formulera för oss är satser som saknar motsvarighet i empirin. De är tautologier, dvs självupprepningar.

Att säga: Det är sant, att alla älskar Sokrates. Alltså älskar någon Sokrates.

är helt enkelt poänglöst. Det är att för oss själva formulera tillvarons struktur, eller de spelregler som allting fungerar enligt. Men det säger ingenting om något enskilt sakförhållande.

Om man tänker på induktionsproblemet, alltså "den enda basis vi har för att dra logiska slutsatser, är empirin, och empirin är aldrig 100% sann", så dras tankarna till Humes problematisering av kausaliteten. Bara för att alla svanar jag någonsin sett har varit vita, och alla svanar alla andra någonsin sett, har varit vita, så går det fortfarande inte att säga att "alla svanar är vita", mer än rent hypotetiskt.

Bara ett litet intressant (förhoppningsvis) sidospår.

Jag syftade på logikens existens och inte just vem som "uppfann" kunskapen.

För att spinna vidare på det som CurryCurre nämnde, en till intressant sak är att det är omöjligt att korrekt bevisa att vi ska använda logiken.

Vi kan inte bevisa logiken genom logiken eftersom det blir en cirkelresonering. Samma sak med vetenskapen.

Du menar att logiken existerade som metafysiskt fenomen, innan den formulerades av Aristoteles? I annat fall sammanfaller ju logikens "skapelse" med dess formulering såsom en vetenskap.

Jag själv skulle inte säga att logiken kan sägas ha existerat som något slags metafysiskt bindande postulat - det är en för ålderdomlig tanke. Som mest kan jag sträcka mig till att säga, att vi med logiken beskriver en inneboende struktur i tillvaron. Huruvida vi med logikens hjälp lyckats att fullständigt fånga denna struktur är omöjligt för oss att veta.

Men att argumentera emot exempelvis identitetslagen resulterar endast i att man språkar nonsens, därför måste vi anta den. Det verkar vara nödvändigt att utgå från den (bl a) för att överhuvud kunna tala med varandra.

Problemet är just det, att vi inte kan kritisera identitetslagen utifrån. Vårt språk besitter inte möjligheten att skapa en meningsfull sats som samtidigt negerar identitetslagen. Men en sats som inte kan negeras med en annan meningsfull sats, saknar ju falsifieringsmöjlighet. Därför går den inte att vare sig verifiera eller falsifiera, och därmed blir den nonsens.

Hur defineras logik?
Här ställer jag mig tveksam, men jag har den åsikten att den klassiska logiken är objektiv och den har därmed alltid existerat.
Det är snarare kunskapen att utnyttja den som stigit med människans utveckling.
Den moderna logiken är däremot subjektiv och skapad, var gränsen går, vet jag ej.

När man började studera logiska samband.

Och då är vi formellt sett tillbaka vid Aristoteles
(Informellt sett så har alla människor studerat logiska samband i alla tider, men Aristoteles var först med att resonera kring dem i text, och att formulera logiska principer.)

Nu blir jag nyfiken! På vilket sätt menar du att modern logik är subjektiv och skapad? Jag vet själv alldeles för lite om modern logik. Min kunskap stannar vid Russell och Frege.