Varför vill man skvallra?

Är det någon som kan berätta för mig varför människor har en benägenhet att skvallra? Eller att vara först med att berätta en historia eller händelse?

En annan sak är att om jag sett en bra film så vill jag att mina polare också ska se den. Jag vill liksom visa filmen för dem!

Varför beter man sig så här konstigt? Har det av någon evoulutionsmässig anledning?

Att vara först med att berätta en nyhet eller liknande kan väl handla lite om att "stå i centrum" kanske..och det gillar väl de flesta, kanske nu inte alla, men jag själv tillhör då den kategorin ibland.

Om du menar skvaller som i "skitsnack bakom ryggen" beror detta på att en del tror att de måsta sänka andra för att fråmstå som bättre. Om du menar skvaller som i "senaste nytt", så handlar väl det om att det kan vara bra att vara sedd som killen/tjejen "med koll". Jag gillar att berätta roliga nyheter och komiska anekdoter om folk i min bekantskapskrets men det är för att det är kul att få polare att garva...och för att retas

Du vill fylla det meningslösa med meningslösa saker som verkar ha mening.

Det här känns mer som psykologi än antropologi
i och med det individcentrerade perspektivet,
men eftersom frågan är "varför" så borde
antropologi vara att föredraga.

Vad är skvaller till att börja med?
Vad 'gör' handlingen att-skvallra?
Det kan vara så att det legitimerar någon sorts
position,
kanske någon sorts auktoritet inom familjen eller kvarteret.
Skvaller sträcker sig inte så långt,
det sker bara inom det sociala nätverket.

Man kan dra några intressant paralleller.
Häxor, kanske till och med Shamaner.
Använder information för att legitimera sin position i samhället,
samtidigt som dom är lite "farliga".
Dom vet varför saker och ting händer,
och det ger dom makt.
Makten att styra andra individer genom att delge rätt information,
och makten att vara först på plats när det gäller.
Informationen är "intressant" för den som skvallrar,
den kan användas till något.
På det sättet är den värdefull,
andra människor kan komma i favör hos skvallraren genom
att delge "intressant" information.
På det sättet ger andra personer skvallraren rätt,
man ger den makten.
Som magiskt tänkande och witchcraft i Kongo,
makt uppåt och favörer nedåt,
med risk för "otur" om man inte gör rätt.
Skvallraren kan göra att man förlorar jobbet,
åker ur bostadskön,
förstör förhållanden.
Men samtidigt kan den ju också ge samma saker,
man kan få ett jobb genom kontakter,
hamna först i bostadskön genom kontakter,
och träffa sin själsfrände genom kontakter.
Det är mycket om kontakter.
Skvallraren är nästan urbilden för korruption i Sverige...

Ego, kanske. Känna sig viktig.

Typ.

När man berättar saker mår man bra, gör inte alla det?

Jag antar att dom flesta på "Sanningens Ögonblick" mår ganska dåligt,
annars skulle dom le när dom förlorar

Det är inte att man berättar eller vad man berättar,
det är hur och varför man berättar.
Det kan vara helt otroligt löjligt att berätta
att grannens hund heter Neo,
men när man berättar det till sin andra granne som heter Smith...

(Usch vilket dåligt exempel... )

helt enkelt för att man vill jävlas med personen, skadeglädje med andra ord.

Skadeglädjen, den äkta sanna glädjen

Men den som skvallrar kan ju välja att inte berätta också,
eller att berätta vid ett visst tillfälle.
Då kanske det är någon speciell effekt man vill få med "skadan".
Som att man berättar för brudgummen på bröllopet att bruden varit otrogen,
bara för att sabba bröllopet,
kanske för att man vill ha bruden själv.