Den antropiska principen och emergenta system

Om det inte finns en enda konstant som avgör universums natur så kan det ju inte finnas någon finjustering (om du med finjustering menar vad man brukar dvs konstanter som kunde varit annorlunda och under vissa förutsättningar). Du verkar uttrycka dig lite inkoherent.

Du menar liksom att allt ska vara mer komplett på något sätt? Eftersom världen bara kan se ut såhär (ja, eftersom det annars skulle braka ihop), så blir känslan runt alla komplicerade system fascinerande?

Vi kommer nog i alla fall någonstans tror jag

><

Haha, ruttnade du nu eller?

Alltså, detta är ju faktiskt tämligen enkelt att förklara.

Om universum sett ut på något annat sätt, nån konstant varit annorlunda eller så, så hade vi inte funnits.

Vi lever i det enda universum där vi kan leva, eftersom vi lever här.

Om man glömmer detta, så är lätt hänt att man börjar fundera i banor om icke-slump och t o m börjar blanda in viljor och medvetanden, och vips, så har man blivit religiös.

Vårt universum är fantastiskt, vår planet är fantastisk, vår kropp är fantastisk, men det är faktiskt av en ren slump.

Finns ju forskare som kommit fram med hypoteser rörande multipla universum.

Att universum bildas genom någon sorts kvantflukation och att detta skett i oändlig tid. Om det finns ett oändligt antal universum i existensen ger det även oändliga möjligheter. Varför vi just finns här skulle isåfall bero på att vårt universum är en av de som det passar. Däremot i ett universum som fungerar på ett annat sätt skulle inte vi kunna uppstå.

Universum utan den starka kraften skulle isåfall finnas (om inte de fysiker som menar att det är TVUNGET att vara så pga någon sorts naturlag) och där finns inte liv (i de former vi känner till).

Problemet kanske uppstår beroende på vad man avser med den antropiska principen eller avser med den.

Jag måste bara fråga, du är kvinna va? Har undrat det ett tag nu.

Jag trodde verkligen att jag hade garderat mig mot sådana missuppfattningar med min första och inledande post.

Som sagt, jag är i grunden helt med på konceptet med den antropiska principen, det förklarar ett mycket enkelt och logiskt faktum.
Jag har även sagt att jag bara fick en spontan idé som jag på intet sätt vill försvara utan att först ha funderat på det.

Att universum inte har ett särskilt syfte med sin progression, att naturen saknar riktning - det är en viktig sak att förstå. Sättet jag beskrivit ämnet i denna tråd skiljer sig markant från min ordinarie insikt om naturen.

Jag är inte riktigt säker på hur jag ska förklara det på annat sätt, skulle inte varit så snabb att ta upp det.

Att kalla allt för en "slump" är väl lite att ta i?
Universums natur är mer av en "semi-slump" - det influeras av emergenta krafter, därmed inte sagt att dessa har någon speciell idé om vad de vill åstadkomma.

Bara för att den -mycket eleganta- vetenskapliga metoden är blind så behöver inte en representant av den vara det. Att sätta likhetstecken mellan existens och icke-existens är bara tramsigt.

Att livet blev till är inte en slump. Att livet blev till just nu, just här -det är en slump, men möjligheten har alltid funnits där som ett potential, och liv har skapats lite då och då i eviga tider och universum kommer alltid uppvisa samma inneboende tendens till att skapa det.

Jag tjafsade lite om det där med slump med en vän, han tror att universum är helt deterministiskt, jag tycker att ett till 100% deterministiskt universum är en absurd idé. Återigen - emergens är nyckeln, jag förutspår att det kommer utvecklas till en mycket central lära i framtiden.

Jag hävdar att universum kan vara både slumpmässigt och styrt.

Föreställ dig två kulor som krockar i perfekt symmetri - deterministiska fysiska lagar gör att de studsar tillbaka i motsatt riktning, men som ett mycket förenklat exempel - jag anser att de har ett element av oförutsägbarhet till sig, låt säga ett antal kaotiska småkulor inuti sig som inte hindrar dem från att krocka, men ändrar vinkeln litet.

Jag skulle gissa på att all energi och materia har en viss slumpmässighet på de allra minsta nivåerna. Kanske nåt för kvantfysiken att upptäcka snart?

Jag är determinist och tycker det snarare låter väldigt rationellt.

Jag tror att universum i början var slumpartat (varför universum är och varför det är som det är), däremot genom de egenskaper som uppstod slumpmässigt bildades en bestämd framtid.

Okej, så allting skapades, av en slump, ur ingenting, sedan formades slumpmässigt utgångspunkten för en annars hundra-procentig determinisk utveckling, sedan omvandlas allt till värme och universum dör för all framtid?

ahaaa, jag som trodde att existensen är evig och perfekt och att den genom sin emergenta natur styr kaoset av materia och energi i en generell riktning som med tiden utvecklar komplexitet från homogenitet för att sedan förlora all struktur igen och sluta cirkeln med en ny uniform rymd.

Lite onödigt av naturen med ett så sofistikerat och dynamiskt system, om det ändå ska användas så statiskt.

"Okej, varde ALLTING!!!!11 - och det blev givetvis någonting, och naturen såg att det var gott och det var den ∞'ade dagen.
Och på den ∞'ade dagen vilade naturen och sa till världen; okej rymden, du har fått din chans, må Mumintrollet, Roxette och Mcdonald's vara universella konstanter, ty de är bundna så av ödet i denna ensamma existens."

Nja, lite generic elegance tack...

Vad som händer med universum är inte säkert, kan fortsätta i all oändlighet.


Det tar tid att formulera mitt sätt att tänka, men det stämmer att kvantmekaniken har visat att i subatomär nivå är många saker helt slumpmässiga, dock beror ju även det på hur man menar med slumpmässigt, finns en lång diskussion om detta på engelska wikipedia "determinism"

Om du med Antropiska principen menar det Ruskigbuss skrev så förklarar den ingenting alls utan är en truism -- påståendet "Om universum sett ut på något annat sätt, nån konstant varit annorlunda eller så, så hade vi inte funnits." betyder egentligen samma sak som att universums konstanter är finjusterade för liv och är därför inte en förklaring av finjusteringen.