Frivilligt singel hela livet

Varför skulle det inte vara roligt att vara singel som 40-åring?
Och varför torde tvåsamheten (vilket fruktansvärt ord) ha sin ingång i alla människors liv? Varför kan aldrig tvåsamma människor acceptera ensamma människor?


På ålderns höst så bryr man sig förhoppningsvis inte om vad folk tror.

Du tycker onekligen tvärtom, vad ger det då att jag försvarar min åsikter? Du kommer inte ändra dig bara för att jag förklarar varför jag resonerar som jag gör..

Oj då, här har vi en framtida tankeläsare!

Men nej, jag tycker inte att jag tänker tvärt om, det gör jag inte, jag skulle personligen inte klara av att leva 50 år som singel. Men ändå tar jag mig inte rätten att tycka att tvåsamheten borde vara något för alla - människor är olika.

Förövrigt är det här ett diskussionsforum, vad skulle det bli av det om alla svarade som du gjorde nu?

Hm aldrig tänkt på att förhållanden kanske inte är något för dig då?

Att leva som singel hela livet skulle inte vara förstahandsvalet för min del, men jag skulle hellre göra det än att leva i ett ljummet förhållande med någon jag egentligen inte trivs med. Att vissa människor väljer att leva ensamma tycker jag inte är så konstigt. Då tycker jag att det är mer besvärande med människor som klamrar sig fast vid taskiga förhållanden eller hoppar från förhållande till förhållande bara för att de är så rädda för att vara ensamma.

Trots allt är en partner bara en partner. Även om du är i ett förhållande eller gifter dig så garanterar ju inte det för att du aldrig behöver bli ensam längre fram, folk kan dö eller sticka sin väg eller vara otrogna osv.
Singelliv behöver ju inte heller utesluta barn, alla som blir gravida är knappast i ett förhållande när de blir det. Eller pratar vi celibat?


Jag misstänker dock att problemet med singelliv är att tvåsamhet är normen- förr eller senare bildar de flesta av ens vänner familj och umgås mest med den egna familjen eller folk i samma situation. Och då står man där. Det kan nog bli tråkigt.

Ja jo människor är olika, men majoriteten är lika. Det är inte 50/50 med folk som klarar sig ensamna hela livet, det kanske är 1/99. Tvåsamheten är för många viktig, du kan hata ordet hur mycket du vill, men att två personer söker sig till varandra är bara naturligt..

Det var väl ändå ett sällsynt dåligt argument. Ska man göra det som ser bra ut istället för att lyssna på sitt hjärta är det nog omöjligt att bli lycklig.

Det blir nog svårare att vara singel i den åldern kan jag tänka mig eftersom det är stor risk att många vänner har skaffat familj och därmed inte har tid att umgås med dig i den utsträckning du vill. Sedan går det ju iofs att skaffa nya vänner fast det är nog fortfarande enklare att leva som singel om man är 20 än 40.

Visst, som gammal finns det säkert mest fördelar med singellivet, är man 50 är man ändå för gammal att starta upp en familj.

Nu är ju inte folk ihop med varandra för att skaffa barn, oftast.

Inte oss killar iaf men tjejer gör inget annat än pratar om barn när dom precis skaffat sig en kille. Här snackar vi par runt 25-års åldern då.

Man ska inte tro så mkt

För många av dem som skaffade barn när de var 20-25 går ungarnas flyttlass mellan 38-45.
Sedan kan du lägga till att ungarna är rätt självgående och ointresserade av att umgås med sina föräldrar några år innan det.

Så långt ifrån alla 40åringar har fullt upp med familjeliv.
Många av dem verkar däremot ha fullt upp med att separera