Frivilligt singel hela livet

Jag har två grannar (en man och en kvinna) som båda närmar sig 50-årsåldern. Båda påstår att de under hela sitt liv aldrig haft något förhållande, och då ska tilläggas att båda ser bra ut för sin ålder och är väldigt sociala och omtyckta i grannskapet.

När jag pratade med en av dem (kvinnan) så kom vi in på just detta ämnet, och jag frågade henne lite skämtsamt hur en så trevlig kvinna kan gå lös och ledig. Hon sade då att hon trivs fantastiskt med den friheten som singellivet ger, hon kan göra precis vad hon vill på fritiden, bestämmer helt över sig själv och skulle aldrig kunna tänka sig att "vara fastkedjad i ett förhållande".

------

Finns det folk här som också känner att de skulle kunna leva som singlar hela livet? För mig som ung är det helt obegripligt, och kan inte tänka mig ett framtida liv utan partner, barn etc.

nej det finns inte på kartan för mig.
Har haft långvariga relationer och har aldrig velat vara singel, har blivit dumpad varje gång
Just nu är det skönt att vara singel, men inte allt för länge. Väntar på den perfekta.

För mig är det helt otänkbart att vara singel hela livet, visst kan de vara skönt, ytterst sällan, men dock..

Lika självklart för mig är det att det finns människor som anser det motsatta vara det enda tänkbara, jag menar det finns t o m asexuella som av nån anledning valt bort ett av livets bästa kryddor

Men du, tror du verkligen att singellivet är något kvinnan ursprungligen bestämt sig för?
Kan det inte bara ha blivit så och att hon lärt sig uppskatta livet och tillvaron ändå för att hon är en stark, självständig och nöjd individ?

Jag uppskattar och njuter av livet som singel.
Dock anser jag att en relation med en soulmate slår singellivet med hästlängder, antagligen.

Men, om nöden så kräver, är det ingen omöjlighet att jag kommer leva resten av mitt liv som singel.
Jag har iaf förberett mig på det.

Av den anledningen att jag vet att ingenting är vidrigare än att leva med fel person.

Eftersom jag fungerar och mår bra som singel kan jag kosta på mig en evighetsväntan på Mr Right.

Nog för att det kan vara väldigt skönt som singel så känns det som om de flesta av oss behöver känna samhörighet med någon annan. Jag vill kunna dela saker och känslor med någon annan, och det gör jag som bäst i ett förhållande.

Jag har varit singel hela mitt liv, är 29, och har inga problem med att vara det resten av livet heller. Vilket jag också tror kommer hända, har jag inte haft seriösa relationer än vid närmare 30 så kommer jag nog inte ha det i framtiden heller.

Jag kan nog inte påstå att det är ett val som jag har tänkt igenom utan mer bara att jag aldrig haft lust att involvera mig djupare med de kvinnor jag har haft samvaro med, bara varit kär en gång när jag var 15.
Så jag trivs bäst med att ha kk´s helt enkelt, det är väl det enda jag har behov av från kvinnor, ett ligg då och då.

Nej, det skulle jag inte vilja. Mardrömscenario.

De enda gånger det är skönt att vara singel är tiden precis efter att man gjort slut med en tjaskig slusk till pojkvän.

Annars så tycker jag inte om att vara singel. Jag tycker om att ha någon vid min sida, någon som både älskar och respekterar mig. Om jag får leva så som jag lever nu livet ut så är jag riktigt lyckligt lottad. Men ja, så stora är nog inte chanserna, men man kan alltid hoppas!

Har varit singel många år nu.
Trivs förträffligt med att bara kunna bry mig om mig själv och mina barn.
Bästa beslutet var att dumpa den hysteriska kärringen som blev mer och mer svårbegriplig ju längre tiden gick.
Brudar på tillfälligt besök är OK, men det måste vara något utöver det vanliga för att fånga upp mig i ett förhållande igen.

Förstår inte hur folk frivilligt är singlar hela sina liv. Spontant så misstänker jag någon form av psykisk störning eller att personen i fråga är sjukligt ful, annars kan jag verkligen inte förstå varför någon frivilligt väljer att vara ensam hela sitt liv.

Jag är inte den personen som måste ha ett förhållande. Dock klarar jag inte av att vara singel. Varsin sida har sina plus och minus. Vissa dagar vill man kunna slippa den känslan att man måste vara med någon och göra skit man inte oftast vill göra.

Sedan på andra sidan, att ha någon att slagga med, är aldrig helt dumt

Håller med dig. Och att vakna upp tillsammans med någon speciell sådär är ännu härligare.. ja, om han inte suttit vid WoW sen klockan 6 haha!