Dyrkar araber döden?

http://shufflevideo.com/media.php?v=8011

Efter att ha sett det klippet och analyserat lite vagt sångtexten (mycket snack om döden), och funderat lite på ett uttalande som Hizbollahs ledare Nasrallah påstås ha uttalat för ett tag sedan:

“We are going to win, because they love life and we love death.”

Detta enligt Alan Dershowitz:

http://online.wsj.com/article/SB1204...s_opinion_main
http://www.law.harvard.edu/news/2008...dershowitz.php

Dershowitz är förvisso en radikal jude som man knappast kan kalla objektiv då han i hög grad är motiverad av en zionistisk agenda. Men med tanke på alla "Death to America" chants Nasrallah har skrikit, så är det inte helt omöjligt att han har yttrat något liknande.

Hur som helst, så är det värt att diskutera kring ifall araber har en levande dödskult i deras kultur? Jag tänker inte minst av allt på hur de glorifierar martyrer som har sprängt andra människor, etc.

Vad säger ni andra: dyrkar araber döden? Och vilka kulturella, etniska, rasliga, och psykiska faktorer kan det i så fall bero på?

Saken är den att den arabiska kulturen fortfarande håller fast vid sina traditionella värderingar, värderingar som förr i tiden återfanns även bland de europeiska folken i större utsträckning - det handlar om offervilja för folket och religionen, det handlar om synen på döden som något ädelt i rätt syfte, i motsats till den moderna världen (däribland USA och västeuropa) rädsla inför den.

Den japanska kulturen var för 60 år sedan lika traditionell, med en kejsare som gudasymbol, med kamikazepiloter som offrade sig för landet, med en tydlig hierarkisk struktur och kapitalister som underordnade sig nationens väl, med ett folk som såg sin etniska och kulturella särart som mycket viktig och såg sig som själv som ett kollektiv - ett folk.
Nu består delar av dessa traditioner, men fortfarande är det så att den japanska kulturen har blivit mer individualiserad, mer kapitalistisk, mer sekulariserad och samma fenomen råder i västvärlden.
Nu är den arabiska världen fast i sin traditionella världsbild, men som utvecklingen ser ut nu, med globaliseringen, USAs supermaktsroll och utökat kapitalism och sekularisering, då kommer säkerligen nog även den arabiska kulturen transformeras och deras syn på döden, som ljuder välbekant i även vår kultur, traditionellt sett, kommer även den transformeras.

Observera att jag lägger ingen värdering i det här. Det finns något hedervärt i alla traditionella kulturer, men samtidigt så är jag själv ett fan av den postmodernistiska, individualistiska, marknadskultur som spridit sig från USA. Viktigt är dock att inte tycka att det är ett specifikt arabiskt fenomen, med deras syn på döden, utan något som funnits och finns i alla klassiska kulturer, bara att den moderna västvärlden valt att bortse från det, på gott och ont.

Nej, araber dyrkar inte döden. Man dyrkar Gud. Däremot har martyrdöden en mycket speciell roll inom Islam. Man ser upp till det, det är respektabelt och det är det mest hedervärda som finns, att dö för Gud.

Varför? Det beror på att Islam är en religion som är mycket anpassad till för att man effektivt ska kunna organisera en stat. Islam är inte bara en religion i vanlig bemärkelse utan ett helt samhällsystem och politisk ideologi. Den "islamiska staten" uppstod och expanderade mycket i samband med krig och således utvecklades "martyrkulturen".

Martyrkulturen är speciellt viktig inom shiismen (Nasrallah är shiamuslim) eftersom nästan alla imamerna dödas ... Imamerna var Muhammeds ättlingar och anses inom shiismens vara hans efterföljare, och anhängarnas förebilder.

Det är ganska få som inte "dyrkar döden".
Det handlar bara om symboler.
Att dö av hög ålder utan vänner eller familj är inte speciellt ärofullt.
Så det är inte bara "att dö", utan det är en speciell process
som kan ses som symbol för evigt liv och ära efter döden.

Man kan jämföra med kannibalismen inom kristendomen,
att äta jesu kropp och dricka jesu blod.
Är inte det en dödskult om något,
med ikoner och bilder av en död människa,
helst i dödsögonblicket med blod som rinner nedför
kroppen medan han hänger uppspikat på en plankbit.
Moralen inom kristendomen,
speciellt den protestantiska arbetsmoralen,
påvisar också på en dödskult.
Det är inte i livet vi ska ha det bra,
nä, vi ska lida och arbeta,
för sen har vi ju hela evigheten på oss i paradiset.
Det är i döden som allting händer,
det är där allt det viktiga sker.
Livet är inget i jämförelse med allt det i döden.

Det är inte bara religion, eller etnicitet,
det är också politik och social struktur.
Döden legitimerar makt, och sociala positioner.
Det finns klansamhällen, där hela samhället underordnar sig
en död person.
Founding fathers som i USA,
eller eviga presidenter såsom i Nordkorea,
används som symboler för att legitimera dom i toppen.
Vi följer strukturer som skapats under en himla massa tid,
tror att det måste vara så bara för att vi är uppväxta så.

Döda ledare är på något sätt bättre,
närmare gud/himlen/nirvana än vad vi är.
Desto närmare dom vi kommer,
desto mer "celestial kraft" kan vi hoppas sippra ner på oss.

Det är inget medvetet förstås.
Men det ligger i våra ideologier som en ontologi,
avläsbar i hur vi använder våra symboler.

Det är tydligare i små klansamhällen,
men det är inte som om vi kan tro att vi är bättre på något sätt.
Människor tenderar att tänka på likartade sätt.
Vi organiserar vår omvärld med symboler,
och liv/död är en av dom starkaste symbolerna vi har.
Från det att vi var grottmänniskor såg vi våra medmänniskor
falla ihop utan någon till synes orsak.
Helt plötsligt fanns liv,
inte bara som vitalitet utan även som kontrast till en mytisk död.
Desto mer man mytifierar och glorifierar döden,
oavsett om det är "din ära kommer ge din familj pengar och mat"
som i den muslimska martyrdöden
eller om det är "gud har sagt åt oss att döda towelheads"
som i USA's förvridna kristendom,
desto mer sätter med Livet i fokus.
Varför ska soldaten lyda sina överordnade,
för att skydda livet hos dom den håller kär.
Överordnade, chefer, ledare,
dom utnyttjar döden som symbol för att legitimera sin makt.

Jag tror att de menar att: "vi är modigare än dem då vi inte bryr oss om döden eftersom vi ändå hamnar i himlen" "Medans de otrogna vill leva för at kunna utnyttja sin soldatlön".

Jag tror nog snarare att man dyrkar livet efter döden, snarare än döden självt. Döden är bara vägen till målet dvs med Allah i paradiset (med x antal oskulder).

Ja, alla araber dyrkar döden. On their fruits shall ye know them.

Vad betyder "att dyrka" förresten?

Engelskans 'worship' verkar inte komma i närheten,
det är ju mer som "tro på" eller "tro sig till".
Det gör det långt att gå från 'worship death'
till 'death cult'.

"Att dyrka" verkar användas inom just fundamentalistiska sammanhang,
som en pejorativ term.
Det är dåligt att dyrka,
det är irrationellt eller omoraliskt.
Man säger aldrig "jag dyrkar döden",
det är oftast "du dyrkar döden".
Om man inte tänker sig idol-dyrkan,
som många kan vara stolta över ibland.
Men det är ju minst lika dåligt
att dyrka Darin som att dyrka döden, eller?

Jag vet inte.
Intressant iaf.

Jag tror inte att nämnvärt många gör det nuförtiden, men förr så dyrkade folk i semitiska länder/arabländer Molok och offrade barn till honom...

http://en.wikipedia.org/wiki/Moloch

Nej, det är inget aktuellt idag. Men det kan ju ha satt sina spår rent evolutionspsykologiskt?

Intressant.

Tror knappast att det endast är araber som har en kult kring döden. Händer i många kulturer och religioner att man skriver poesi, har bilder på martyrer och sånger. Så att det ska vara ett arabiskt fenomen tror jag knappast.

Men kan det vara så att araber glorifierar döden mer än andra? Jag är medveten om att även judar har anklagats för att ha en alltför positiv attityd till döden.