När tar det stop, psykiskt?

Påminner lite om följande, välkända tankeexperiemnt:

Tänk dig att du ska gå 10 meter, och att du då tänker dig att du går hälften av kvarvarande sträcka i taget. Det betyder inte att du ska stanna upp när du har gått denna hälft, utan endast notera det för dig själv.

Dessa "tankestopp" görs vid 5m, 7,5m, 8,75m, 9,375 ect. Man kommer ju aldrig fram!

Jag tror att man kommer spy av makaronerna till slut. Inte av en enskild makaron men som en effekt av det enorma intaget. Sen när man har spytt finns det ju plats för fler makaroner så man kan nog äta ett bra tag. Dock inte för alltid eftersom man till slut kommer att tröttna så till den milda grad att man kanske t.o.m överväger att ta livet av sig för att slippa makaronerna.