Citat:
Ursprungligen postat av m!lk
Antar att man helt enkelt tänker "nej fan, nu räcker det", men det betyder inte att man inte kan ändra sig, säga "okej, en till" och sen höja hoppet med 1, 2 eller 3 cm eller stoppa i sig 1, 2 eller 3 makaroner till.
När man bestämmer att det räcker går man på känsla, man "vet" inte att det räcker, utan man känner det.
Men om man nu höjer hoppet med 3 cm. Varför inte kunna höja 1 cm till? och varför inte en till efter det? osv.. Snart är vi ju uppe bland måsarna och härjar.
Citat:
Ursprungligen postat av RustyChainS
Jag funderar ofta på detta, en strumpa till går ju alltid att packa ner i väskan, ett pappersark till kan man ju trycka ner i en portfölj, hur pass mkt märker man skillnaden mellan det sista papperet som går att stänga med och det första som inte går att stänga med?
Det du tar upp är inte riktigt samma sak men det är ju samma princip. Det jag undrar över är varför det tar stop där det gör, psykiskt. Du är mer inne på det fysiska planet, vilket också är intressant.. T.ex Det snöar utav bara fan, ute har man ett cykelställ med ett tak. Efter mycket snö rasar taket men om man tänker efter så är det ju bara en enda snöflinga som får taket att rasa in. Den väger inte mycket men den totala vikten gör ju att det inte håller men varför rasar det just när det gör? Ett mikrogram till måste det ju klara, tycker man..