Citat:
Ursprungligen postat av Kennie24
Däremot vad som händer då man inte är sig själv pga. berusning är en annan sak. Har själv ingen erfarenhet, men den som har (antagligen de flesta här :P) får gärna dela med sig, då man om man får tro vetenskapen reagerar långsammare. Betyder detta också att Jaget påverkas och blir långsammare, eller blir handlingarna mer undermedvetna, dvs att Jaget egentligen skulle stärkas och att man handlar mer som man egentligen vill?
Lite fredagsflum..
Ja, du, när man dricker så blir våra synapser abnormalt nedsatta (om man ska supa så full att man blir någon annan). Det är då reptilhjärnan tar över, vår del av hjärnan som sköter det mest basala i livet, som att äta, sova och föröka sig etc. Vad jag skulle vilja påstå är att vårt innersta jag (dvs det jag som inte förändras av yttre faktorer) ligger i reptilhjärnan. När vi blir riktigt fulla så beter vi oss som vi känner för, med andra ord finns inte vårt kollektiva "jag" som säger till vad som är rätt och fel vid olika tillfällen. Det som jag redan skrivit är att jag tror att vi har två typer av "jag" ett oföränderligt "jag" som aldrig ändras, utan endast följer med oss genom livets parametrar satidigt som vi har ett föränderligt, anpassningsbart "jag" som är till för att vi lättare ska kunna leva i samröre med andra, dvs kunna känna empati och andra beteendemönster som uppkommer i grupper. Men då är frågan varför är vi då så olika oss under berusning? Är vårt sanna "jag" så underttryckt?
Jag läste nyligen om existentialismen och vad jag gillade med den teorin är det faktum att vi föds som tomma skal som sedan fylls med upplevelser och utvecklas till skilda, unika individer. Frågan är ju hur vi då kan fatta beslut själva när vi formats så till den milda grad av vår omgivning. Jag skulle vilja påstå att vi är summan av den miljö vi växt upp i. Men hur kommer våra "jag" in i bilden? Jag skulle då vilja påstå att vårt konstanta "jag" är något som inte ändras så värst mycket av yttre faktorer, detta "jag" måste ha mer att göra med hur vår genetiska sammansättning var från början och hur våra anlag var. Båda mina föräldrar är skickliga inom bildkonst, något som jag själv ärvt. Tack vare detta har jag alltid haft det lätt för abstrakta tankar, man kan säga att det är medfött. Hade detta egentligen påverkats av yttre faktorer om jag exempelvis växt upp någon annanstans? Givet är då att jag ges utrymme att själv utvecklas som person utan yttre påträngande faktorer som hindrar min utveckling.
Tänker jag rätt eller helt åt helvete när jag påstår att vårt konstanta, oföränderliga "jag" är något som vi delvis föds med, medan det föränderliga "jag:et" är något som vi utvecklar i samröre med den miljö vi växer upp i. Men detta medför ju till att vi i grund och botten inte fattar egna beslut, med tanke på att de är grundade i vad vårt "jag" tycker. I och med att vårt "jag" har utvecklats i en viss miljö så blir våra beslut ofta överrensstämmande med den norm vi växt upp med. T.ex. att äta en död släkting skulle nog kännas makabert här, vårt "jag" skulle säga att det är en felaktig handling. Men, säg då att vi växer upp i en kannibalby, hade då inte vårt beslut tett sig annorlunda? Kan man då säga att våra beslut är predestinerade? Enligt mig så är de det, såvida vi inte använder oss mer av det oföränderliga "jag:et", det som säger vad vi personligen tycker, inte vad en grupp skulle anse låter bra.
Jag kanske svamlar en del, är sjukt trött och har förmodligen fel i många avseenden, men jag kände att jag kunde ödsla lite tid på att skriva ner några av mina funderingar kring ämnet. Har inget bättre för mig ikväll så jag hoppas att någon svarar snart!
