Är JAG alltid samma person eller förändras JAG med tiden?

Är vi konstant samma person? Vad är det som gör att vi ser oss som samma person livet ut? Är jag densamma som den som föddes, eller den som lekte med batmanfigurer? Egentligen inte, men ändå är jag alla dessa figurer. Så vad är det som definierar vårt jag? Är vi bara en samling av minnen och upplevelser som konstant förändrar oss?
Jag själv har en idé; att vi har två typer av jag, den ena är oföränderlig och detta är det jag som aldrig ändras och som gör oss till unika individer. Det andra jag:et kan vara den som konstant förändras genom tid, upplevelser och minnen detta kan då vara det jag som kan omformas för att bättre passa in i ett kollektiv (dvs samhälle, grupp).

Ett tankeexempel: Är det rätt att döma en 90 årig man som var nazist under 40talet, även om han är en helt anna perosn nu? Vart går gränsen mellan att vara sig själv och att vara någon annan? Diskussionen är kanske en aning djup, men detta var det fördjupningsarbete som jag valde i filosofin. Skriver detta för jag är intresserad av att höra andras åsikter samt få chansen att bolla lite idéer.

Vad har ni för åsikter kring ämnet, är vi en och samma oföränderliga individ eller ändras vi konstant utan att märka det så att vi alltid tror att vi är densamma som för exempelvis 20 år sedan? Är vi bara blinda, eller lever vi i en illusion där vi aldrig ändras?

Börja med din egen teori mr.. jag har en känsla av att du är en ganska så simpel individ, van att få saker serverad, som skulle behöva ta sig ut på lite filosofiska äventyr på egen hand.

Jag kommer inte skriva något förren du gör det.

Jag tycker att denna definition av medvetande är adekvat:

Vi har ett medvetande A och ett medvetande B. Om A minns en tanke som B har tänkt, så är A=B.

Enligt denna definition är den 90-åriga nazisten fortfarande skyldig till brotten han begick, medan en person som super sig full och då dödar någon, inte är samma person som den som senare nyktrar till och inte minns ett dugg av vad han gjorde, utan endast får reda på detta genom polisen.

Kul att någon har skrivit något, henkko verkar vara en idiot så honom kan jag gott ignorera. Jag gillar det där med A och B, det stämmer ju också överrens med det jag tänkte på. Man kan ju säga att A format B, men samtidigt är A en konstant del av B som varit med och utformat B. Men när utformas då Jag:et? Är det i och med att vår tankeverksamhet startar eller är det senare/tidigare? Jag själv tänker att från det att vi börjar tänka/lär oss saker så börjar vår personliga utveckling och med det så förändras vår individ med tiden även om det alltid finns ett grundkoncept i oss som ej ändras.

Skulle nog vilja påstå att den stora frågan är: Vad är det som gör att vi ser oss som samma person livet ut? Det måste ju vara genom förnimmelser från olika tidslinjer i vårt liv som vi kan känna igen oss i gamla bilder av oss själva.

Men om det finns ett C sådant att A minns C och C minns B men A inte minns B så är ändå A=B? Isf kan ju fyllot vara skyldig lik förbannat.

Illusionen om medvetandets enhet kommer sig av att vi har en kropp som s.a.s. utgör en rumslig enhet och begränsning.

Varför inte anta en teori om ett distribuerat jag? Vi är alla olika vid olika tillfällen. "Du" beter dig olika mot din mor, dina kompisar, mot ploisen. "Du" bestämmer dig för att inte vara otrogen, dricka sprit, spela WoW ändå gör du det. Är det flera olika "jag" eller en ett inkonsekvent "jag"?

//M

Vi färdas ju i tiden och således anser jag att man ständigt "förnyas". Faktum är även att den levern du hade för två år sen inte är samma som du har idag eftersom cellerna byts ut med tiden. Läs lite mer här http://www.illvet.se/polopoly.jsp?d=147&a=2945

Jo tack det där visste jag redan.

Mjo, jag gillar den tankegången, att vi hela tiden ändrar på oss efer olika situationer. Men det stämmer ju också bra överrens med det faktum att vi har mer än ett jag. T.ex. ett för kollektiv användning och ett personligt jag. Det kollektiva jag:et är det vi ändrar på när vi möter andra, medan det personliga jag:et förblir densamma oavsett om man är själv eller i grupp.

Man förändras både fysiskt och mentalt men man är ändå samma person.

Det var ju inte ett alltför långt resonemang. Motivera gärna ditt svar.

Låter ungefär som det CG Jung kallar för jaget och självet. Jaget är föränderligt medan självet är en konstant kärna. Kanske skulle man kunna säga att jaget är personligheten (personan) medan självet är karaktären.


Själv tror jag, som de allra flesta i vår tid, att allt sitter i hjärnan. Vårat tänkande är helt enkelt en produkt av vår biologi och våran omgivning. Råkar man ut för en hjärnskada kan man bli helt personlighetsförändrad och får då ett annat beteende. Frågan ifall man blir en annan person eller inte lämnar jag obesvarad tills vidare, men hur som helst kan man inte hållas ansvarig på samma sätt som tidigare ifall individens analysverktyg i huvudet skadats (som tex i Phineas Gage fall http://en.wikipedia.org/wiki/Phineas_Gage).


Jag utgår ifrån att han blev nazist därför att nazismen var en social norm (hans handlingar var alltså inte anti sociala) och det innebar livsfara och social utstötning att inte rätta sig efter den normen. I efterhand när han hamnade i en ny social miljö med mer mänskliga normer ändrade han sedan uppfattning och ångrade sig djupt. (Jag skriver mänskliga eftersom jag tror att vissa normer ligger närmare vår natur och andra inte, gaskammaren springer ur detta: Att döda någon genom att trycka på en knapp är lättare än att slå ihjäl någon)

För att besvara dina frågor så är det förmodligen inte rätt att straffa honom eftersom hans handlande kan reduceras till natur, han var otillräknelig vid brottstillfället, medan jag anser att han är samma person som vid brottstillfället.

Även fast ens personlighet, dvs ens impulskontroll, affektkontroll, sociala samspel och tänkande, förändras så är man ändå densamma. Ett aggresivt barn som växer upp till en lugn och fin samhällsmedborgare har utvecklats, inte förvandlats. En man är samma person både i alkholiserat och i nyktert tillstånd, förändringen ligger i att alkoholen påverkar individens hjärna på ett visst sätt och ibland så mycket att personen inte längre kan hållas ansvarig för sitt handlande.