Long story short. Eller, short story long blir det snarare, haha.
Ett par dörrar bort bor en tjej och hennes sambo, de är kring 30+ och är strykfula och verkar, handen på hjärtat, vara lite efterblivna. De är sådana som deltar i aftonbladet-debatter om vilken Hiltonsyster som klär sig bäst utan att ens där tillföra någonting med substans, och som går med i facebookgrupper mot gatuvåldet och tror de gör en insats. De är sådana som under "favoritcitat" på sina communityprofiler har citat från vad de själva sagt lite dråpligt i bankomatkön, eller deras i efterhand fabrikerade freudianska felsägningar, för att man ska tro att de är fräckare än de är. De samlar på souvenirer utan att nånsin ha rest utanför Skåne. Ja, ni fattar.
Iallafall, killen i fråga vill ligga med mig, jag är rätt hundra på detta. Han har tjatat som fan om att vi måste börja umgås för vi är ju grannar, och nu har det börjat slinka ur honom att han inte trivs i sitt förhållande etc, att hans tjej är tråkig och sur och aldrig vill ha sex, och att han hellre vill ha en söt tjej att "krama på" (uääh). En söt tjej - som jag! Har han konstaterat.
Jag har satt ner foten med att det är noll chans för honom nånsin (är fan stött över att han ens försöker med tanke på hur olika nivåer vi ligger på både intellektuellt och utseendemässigt, ytligt kanske men vi vet alla att det finns gränser), och att han för fan får ta det snacket med sin flickvän istället om han inte är nöjd med deras förhållande.
Här är problemet. Killen är liksom så... jävla dum i huvudet, han kommer ju aldrig konfrontera henne med det, utan han kommer fortsätta jaga lammkött bakom hennes rygg. Och tjejen må vara korkad och tråkig, men hon är åtminstone en rar och snäll människa, och hon förtjänar bättre.
Så har jag något ansvar här? Ska jag ge honom ett ultimatum att han tar tag i dethär, ska jag snacka med tjejen, eller ska jag bara skita i det? Blir ju desto konstigare när vi bor tätt inpå varann, springer på varann var och varannan dag. Jag känner ju helt klart att det egentligen inte angår mig, men samtidigt får jag ont i magen av att veta att det pågår utan hennes vetskap. Hon vill ju ha barn och grejer med honom, de har varit ihop i över 6 år, förlovade i 3. Han är en sån kille som bara flyter med, det skulle inte förvåna mig om han går med på att gifta sig och skaffa barn och hela kalaset hellre än att konfrontera situationen, och istället kommer han kila ner på industrigatan ett par gånger i veckan, eller hitta en annan 22-åring med lite mindre självrespekt.
Ja? Dethär är säkert en klassiker. Men med tanke på hur tjejens äggklocka ringt i ett par år nu är risken överhängande att en liten knodd blir sittande i dethär skräpet, det är mest det jag stör mig på. Asch.
Åsikter, bitchslappar, nånting? Tacksam.
Ett par dörrar bort bor en tjej och hennes sambo, de är kring 30+ och är strykfula och verkar, handen på hjärtat, vara lite efterblivna. De är sådana som deltar i aftonbladet-debatter om vilken Hiltonsyster som klär sig bäst utan att ens där tillföra någonting med substans, och som går med i facebookgrupper mot gatuvåldet och tror de gör en insats. De är sådana som under "favoritcitat" på sina communityprofiler har citat från vad de själva sagt lite dråpligt i bankomatkön, eller deras i efterhand fabrikerade freudianska felsägningar, för att man ska tro att de är fräckare än de är. De samlar på souvenirer utan att nånsin ha rest utanför Skåne. Ja, ni fattar.
Iallafall, killen i fråga vill ligga med mig, jag är rätt hundra på detta. Han har tjatat som fan om att vi måste börja umgås för vi är ju grannar, och nu har det börjat slinka ur honom att han inte trivs i sitt förhållande etc, att hans tjej är tråkig och sur och aldrig vill ha sex, och att han hellre vill ha en söt tjej att "krama på" (uääh). En söt tjej - som jag! Har han konstaterat.
Jag har satt ner foten med att det är noll chans för honom nånsin (är fan stött över att han ens försöker med tanke på hur olika nivåer vi ligger på både intellektuellt och utseendemässigt, ytligt kanske men vi vet alla att det finns gränser), och att han för fan får ta det snacket med sin flickvän istället om han inte är nöjd med deras förhållande.
Här är problemet. Killen är liksom så... jävla dum i huvudet, han kommer ju aldrig konfrontera henne med det, utan han kommer fortsätta jaga lammkött bakom hennes rygg. Och tjejen må vara korkad och tråkig, men hon är åtminstone en rar och snäll människa, och hon förtjänar bättre.
Så har jag något ansvar här? Ska jag ge honom ett ultimatum att han tar tag i dethär, ska jag snacka med tjejen, eller ska jag bara skita i det? Blir ju desto konstigare när vi bor tätt inpå varann, springer på varann var och varannan dag. Jag känner ju helt klart att det egentligen inte angår mig, men samtidigt får jag ont i magen av att veta att det pågår utan hennes vetskap. Hon vill ju ha barn och grejer med honom, de har varit ihop i över 6 år, förlovade i 3. Han är en sån kille som bara flyter med, det skulle inte förvåna mig om han går med på att gifta sig och skaffa barn och hela kalaset hellre än att konfrontera situationen, och istället kommer han kila ner på industrigatan ett par gånger i veckan, eller hitta en annan 22-åring med lite mindre självrespekt.
Ja? Dethär är säkert en klassiker. Men med tanke på hur tjejens äggklocka ringt i ett par år nu är risken överhängande att en liten knodd blir sittande i dethär skräpet, det är mest det jag stör mig på. Asch.
Åsikter, bitchslappar, nånting? Tacksam.
__________________
Senast redigerad av foshoo 2008-04-29 kl. 01:45.
Senast redigerad av foshoo 2008-04-29 kl. 01:45.
tycker nästan du får slänga upp en bild så vi får avgöra själva om han raggar eller inte