Ett liv utan att se sig själv?

Är det möjligt att leva ett helt liv utan att se sig själv någon gång trots att man har felfri syn?

Dvs att man undviker speglar och andra reflekterande ytor, man håller huvudet i ett läge där man inte ser resten av kroppen mm.

När man äter blundar man när armen kommer inom synfältet mm. Man knyter skorna med stängda ögon osv.

Vad tror ni och vad kan effekten bli om man innan dödsögonblicket får se sig i en spegel?

Givetvis är det teoretiskt möjligt. Det man skulle uppleva om man för första gången såg sig själv, vore antagligen någon form av överraskning. Ointressant frågeställning.

Man imploderar...

Bättre svar än så här lär inte tråden kunna erbjuda, och ärligt talat har inte frågan så särskilt mycket med filosofi att göra från första början.

Tråd låst
/MOD