Släktträd

Ska göra ett hemprov i svenska på gymnasiet om språkhistoria och undrar om jag är helt ute och cyklar när jag svarar såhär:

Fråga 4. Rita ett släktträd över det svenska språket. Börja med indoeuropeiska och gå fram till idag.

Indoeuropeiska -> Germanska -> nordgermanska -> Svenska

Indoeuropeiska delades upp i europeiska språk och indoiranska språk. Med Europeiska språk avses Keltiska språk, Italienska språk, Germanska språk och Grekiska. Svenskan kommer av nordgermanska.

Tack på förhand.

Eftersom det är språkhistoria ska du självklart ha indoeuropeiska, urgermanska, urnordiska, fornnordiska, fornöstnordiska och därefter svenska.

Okej har nu modifierat svaret:

"Fråga 4. Rita ett släktträd över det svenska språket. Börja med indoeuropeiska och gå fram till idag.

Indoeuropeiska > Urgermanska > Nordgermanska > Urnordiska > Fornnordiska > Forn-östnordiska > Svenska

Indoeuropeiska delades upp i europeiska språk och indoiranska språk. Med Europeiska språk avses romanska språk, germanska språk, slavisk-baltiska språk samt grekiska, albanska och armeniska. Svenskan kommer av (nord)germanska."


Ser det bättre ut?


Det som förvirrar mig är att alla "språkträd" på nätet grenar ut i svenska direkt efter nordgermanskan och tar inte alls upp någon ur- eller fornnordiska.

Det är därför att klassificeringen av språken är slik. Språkhistoriskt tar man till exempel inte upp nordgermanska. Man kan tala om indoeuropeiska språk, och nordiska/skandinaviska/nordgermanska språk, men inte "urnodiska språk" eller "fornöstnordiska språk", lika lite som man säger "svenska språk" för att göra min poäng tydlig.

Nordgermanska är en samlingsterm för språken som härstammar från urnordiskan.


Det här håller jag inte med om. Indoiranska är likvärdigt med de andra tidiga grenarna, och det finns fler grenar av indoeuropeiska språk än de indoiranska som inte är egentligt "europeiska".

Traditionellt brukar väl man snarare dela upp de indoeuropeiska i centum- (uttalas [k]) och satemspråk, efter ordet för hundra hos de två grenarna. En ljudförändring där protoindoeuropeiskans [k] blev frikativerna [s] och [ʃ] är ett av kännetecknen för den här indelningen. (Germanska språk har [h] istället för [k] efter en annan ljudförändring).

Man brukar säga att urgermanskan delades upp i tre träd:

Nordgermanska (urnordiska, tror det kallas norrönt på svenska?), där vi finner de två grenarna öst- och västnordgermanska. I den västra delen återfinns färöiska, isländska och norska, medan danska, svenska och den numera utdöda gutniskan ligger på den östra grenen.

Östgermanskan är också helt utdöd i modern tid, men bl. a gotiska och vandaliska hörde hit.

Västgermanskan är den överlägset största germanska språkfamiljen. Tyska (Hög- och lågtyska), holländska (och afrikaans förstås), engelska och frisiska hör alla hit.

P.S: Ber på förhand om ursäkt för eventuella anglicismer då jag endast läst språkhistoria på engelska .

Det första förslaget (Indoeuropeiska -> Germanska -> nordgermanska -> Svenska) är bäst hittills. Möjligen kan man modifiera det på följande sätt: Indoeuropeiska -> germanska -> nordgermanska = nordiska -> östnordiska -> svenska. Nordgermanska och nordiska är alltså synonymer. (Om man vill kan man för all del skriva urgermanska i stället germanska, men det gör i praktiken ingen större skillnad. Och så fall bör man väl också skriva protoindoeuropeiska osv.)


Traditionellt, ja. Väldigt traditionellt tolkades det som en dialektgräns, men efter att man upptäckte tokhariskan och anatoliskan sprack det. Men, som du antyder, att betrakta satemspråken som ett senare utvecklingsstadium av tidigare ”kentum”-språk är nog bättre. Det finns dock språk som är varken eller, men det går nog också att komma runt med mer realistiska modeller än traditionella stamträd.


Som ейный skrev, det stämmer inte särskilt bra och det finns inget fog för en sådan indelning. Dels finns det fler icke-europeiska språk (anatoliska, tokhariska, armeniska, frygiska), dels är indoiranska på samma nivå som exempelvis keltiska, germanska och slaviska (eller balto-slaviska, om man vill vara sån). Den traditionella grunden för rekonstruktionen av protoindoeuropeiska är visserligen indoiranska (särskilt vediska) + grekiska, så möjligen kan det ha fått någon att tro att det är meningsfullt att dela in språken i indoiranska och europeiska, men – nej. Om din lärare påstår det har den fel jobb.

En sida där nog alla språk tas upp och som behandlar släktskapen dem emellan är:

http://www.ethnologue.com/family_index.asp

I alla fall de grenar som har levande språk idag. Åtminstone gissar jag att gotiskan nämns därför att det finns andra germanska språk idag. Däremot sägs inte ett ord om helt utdöda språkfamiljer som anatoliska och tokhariska.

Alltså, ämnet är språkhistoria och jackecow ska börja med indoeuropeiska och därefter gå fram till idag. Som jag ser det så är det inte språklig gemenskap såsom germanska språk, nordiska språk eller östnordiska språk som avses utan urgermanska, urnordiska, fornnordiska, fornöstnordiska och därefter svenska.

Och den praktiska skillnaden skulle bli …?

Och exakt vad skulle i så fall ”fornnordiska” som ett mellansteg mellan urnordiska och fornöstnordiska syfta på?

Att trädet gradvis visar de olika språk som föregår svenskan, inte den språkliga klassificeringen av svenska, baserat på släktskap.
Språket som talades under vikingatiden innan det delades upp i fornöstnordiska och fornvästnordiska.