Oh boy oh boy..beskriv er ångest
I denna stund- tung andning..haaaaaaaaaaaaaaa! En aning handsvett. Lite gråtfärdig. Jag är likgiltig som en sten -känsla. Jag kommer inte överleva denna attack. (nu tog jag ett djupt andetag). "Attack" för mig kan sitta i läääänge. Tuuuuung hjärtrytm (ej snabb, har ej upplevt PÅ) utan den helvetiska pågående gnagande sönderfrätande myrkrypande ångesten som kan sitta i timmar eller dagar. Lite yr för jag inte har ätit. Lust att vråla rakt ut men kan ej för grannarna. Igår vrålade och skrek, grät ut i en kudde. Fitta vad jag mådde dåligt. Har aldrig skrivit ner detta såhär förut men ta ovan gånger 1000000 så kan man beskriva min ångest. Känner mig lite lugnare när jag tänker på att jag de facto kan avsluta detta om jag vill. Kommer dock ALDRIG begå självmord, men vetskapen om att jag kan gör mig lugn, därför lever jag sekund för sekund. Förbannad och bitter är jag också givetsvis. Mest förbannad. Vet att det kommer att bli bättre och väljer därför att lida igenom detta istället för att göra något galet förhastat.
Känner mig också mer yr efter att ha läst och skrivit här på FB. Förra gången jag var nere i svacka satt jag rätt mycket här och läste, nu var det ett några veckor eller månader, minns inte, som jag var här. Mår sämre av att vara här så ska försöka att inte läsa, men det är lite tröst att läsa om andra med när man själv är i helvetet.
Just det, solhelvetet skiner ju idag så jag ska gå ut för att få frisk luft. Det hjälper superlite, men superlite är bättre än noll.