Kultur-nationalism versus Ras-nationalism

Kultur domseticerade är väl inte mer självhatande än andra mer öppensinta kanske därimot.

Det finns inget inneboende egentligt värde i att vara "öppensinnad". Vad det däremot finns ett värde i är att garantera att samhället är ett samhälle där andra människor mår bra. Ett sådant samhälle kräver att människorna som verkar i det delar en gemensam kultur och består av EN etnicitet. Kulturen tjänar rasen.

Kultur förändras så gör den rasliga uppsätningen på männsikor det har alltid varit så och kommer så att förbli.

Ja, kultur förändras efter rasens behov. Och rasen förändras utifrån dess förutsättningar. Européerna har stora förutsättningar, som raseras när de måste ta hänsyn till andra etniciteter.

Det kommer inte att förbli så. Det går att förändra, och det ligger i människans natur att bevara sitt folk.

Vi lever inte längre i ett primitivt stamsamhälle med släkskap basserat på blodsband att bevara sitt folk handlar främst om landet och dess grundvärden.

Har du några riktiga argument att komma med? Att konstatera att "såhär är det", leder ingenvart. Tvärtom så fördummar det bara diskussionen.

Jag tycker faktiskt att man bör sikta efter ett mer primitivt samhälle, gärna ett klansamhälle. Fördelarna med det är att invånarna blir tryggare och således gladare. Deras möjligheter att ägna sig åt "moderna uttrycksformer" förminskas radikalt, men det hade nog varit bra, då människan är i sin natur begränsad, och det finns inget värde i att "bryta barriärer". Människan är ett psykologiskt och socialt djur, och det går aldrig att förändra. Mitt idealsamhälle är någon sorts bondekommunitet i likhet med amishfolket, som bevarar sin unika särart utan att orsaka skada på andra.

Sant! Under kulturrevulutionen så ville ju MAO förstöra den kinseiska kulturen. Bland annat genom att konfiskera miljontals böcker, filmer och andra kulturella ting.

Så är det. Och man måste ju prioritera saker och ting i kronologisk ordning. Därför är ras-nationalism mer logiskt. En god poäng. Självklart fick den kinesiska kulturen ta mycket stryk på grund av den vidriga och intoleranta kommunismen. Men det är ju ändå till stor del den kinesiska kulturen (vad som nu är kvar av den) som håller “Kina” igång. På så sätt är det kultur-nationalism i det landet. Se även:

Cultural Nationalism in Contemporary China: The Search for National Identity, ISBN 0415322642

http://books.google.com/books?id=c2iCRu78040C&printsec=frontcover&dq=isbn: 0415322642&source=gbs_summary_r&cad=0

Det är ju knappast någon slags ras-nationalism som håller ihop Kina. Förvisso har kineserna en djup etnocentrism som Kevin MacDonald har dokumenterat i Diaspora peoples* men Kina har ju en massa olika asiatiska etniska grupper, som är knappast homogena när det kommer till religion, kultur, språk och etnicitet. Jag håller inte med. Det kan lika gärna vara fullt psykiskt friska personer som är både intelligenta och fascinerade av andra kulturer, och öppensinnade för förändring, samt är väldigt adaptiva. Tycker att det där är en förutfattad mening.

* http://www.kevinmacdonald.net/DiasporaPeoples+Ref.pdf

Om det inte finns något värde i att bryta barriärer, vad är då värdefullt? Skall vi bara sitta i våra hyddor och föröka oss? I alla fall jag finner tanken ytterst deprimerande.

Ovanligt att bli frågad varför man inte tycker att ras är så viktigt.
Jag har nog aldrig riktigt förstått varför många nationalister anser att ras är så viktigt. För mig är det uppenbart att det finns stora variationer på det genetiska underlag inom varje given "ras" och att ett samhälles fortlevnad är mer beroende av att lämpliga individer fortplantar sig än medlemmar av en viss ras.

Anledningen till att jag "igonerarat" rasfrågan är väl kanske annars att jag inte ansett den lika angelägen som vissa andra frågor inom politiken helt enkelt.


Givetvis, kulturen är ju ett resultat av ett folks strävan.



Jag är oroad för allt för stora demografiska förändringar, som de som sker i Sverige, av delvis den anledningen. Om det inte längre är etniska svenskar som är majoritet i landet så får vi onekligen problem. Så av praktiska skäl är hög invandring, lågt barnafödande bland etniska svenskar och kanske även rasblandning problematiskt. Däremot ser jag inga principiella skäl för rasnationalism, även om jag kan se de pragmatiska.

För övrigt en av de bästa trådstarterna i den här forumdelen på ett bra tag.

Som jag ser det, så är det viktigt att preservera de olika variationerna vi har av den mänskliga arten, som gör det till en viktig fråga. Självklart. Men man ska inte förringa värdet i de olika rasliga variationerna heller. Det är en naturlig utveckling som har skett under en väldigt lång tid, och att slänga bort det genom rasblandning i stora skalor, vore att inte respektera naturens gång.

Personligen bryr jag mig inte nämnvärt om rasblandning i små mängder; det är inte värt besväret. Men som det ser ut i dagsläget så har vi människor (inte minst judar som har varit drivande i detta) skapat en situation där vi riskerar rasblandning på en enorm skala. Jag ser inte hur detta kan sluta i något bra, annat än genetisk kaos och oreda. Vilka andra politiska frågor anser du vara viktigare? Ja. Följdfråga: vad är kulturen värd utan rasen som skapat kulturen? Du ser; rasfrågan är inte helt obetydlig, och visst finns det en gnutta rasmedvetenhet hos dig också Okej, intressant formulering. Tackar. Trevligt att tråden uppskattas Måste dock ge lite kredit åt Herr Haddock och andra nationalister här på forumet som har fått mig in på dessa tankegångar att starta denna tråd.

Detta är en självklarhet och en frågeställning som jag ofta konfronterat verklighetsförnekare med. Kulturer är till stor del en manifestation av folkets genetiska egenskaper i kombination med diverse miljöfaktorer tror jag. Att tro att man helt kan frikoppla kulturen från biologin är löjligt.