Varför har hycklare fått ett så dåligt rykte?

Det är precis det som jag pratar om, men det är inte, för den sakens, skull något komplicerande; hycklaren må vara lögnare, men eftersom denne har standard som skall efterföljas, även om denne inte följer densamma, så gör det hycklaren till mera nyttig än en lögnare, som inte har någon standard uppsatt.

Det som däremot komplicerar saken är att det finns, så när som på, oändligt många variationer av lögnare och hycklare. Men om vi, för nu varande, inskränker oss till hycklande personer i maktposition, som har makten att påverka oss andra, och egentligen är mer intressanta än vardagshycklare, även om resonemangen kan appliceras på dem också i vissa fall.

Det jag försöker få fram är att de har, och använder, makten till att påverka oss, mot det vi själv tror på, för enkelhetens skull, exempelvis miljöfrågan eller antihomo-frågan för religiösa av den övertygelsen. Vilket är bra, visst det är synd att de inte följer, men har det egentligen stor betydelse? En ljugande politiker hade lovat att miljöfrågan gått igenom, men sedan inte gjort något, ingen miljöförbättring - en hycklade politiker hade lovat att miljöfrågan gått igenom, den hade gått igenom, en miljöförbättring sker, men han följer inte, är det då en stor grej? Hade vi hellre sett en lögnare som inte uträttat något?


Ja, men för enkelhetens skull, hycklare driver den åsikt, må den vara godtrogen eller fel, som massan tror på. Vi får alltså vad vi vill av hycklaren, som själv inte följer. Av lögnaren hade vi fått löften, men ingen drivkraft, vi hade inte fått vad vi vill.



Ja, det stämmer. Men återigen tycker jag vi förenklar till makthavare som hycklar genom att sätta en standard som de själv inte följer, men som massa är tvungen att följa, och som massa samtidigt själva har bett om. Detta eftersom det lättast kan appliceras på dagens makthavare.


Det tog jag upp i huvudinlägget:


Deras ord har betydelse, då det är lag. Klart man kan göra uppror, men man fick ju igenom lagen man kämpade för, exempelvis.


Ja, jag håller med dig. Men låt oss inte diskutera åsikter om vad som framförs av makthavarna utan endast jämföra en makthavare som framför din åsikt men inte följer, jämfört då med den som lovat framför din åsikt men sedan ignorerat den när denne är vid makten.


Jag är inte insatt, om prästen begick självmord så var det inte lögn; denna följde sin massas övertygelse. Om han däremot inte begick självmord så var densamme en hycklare. Detta fall handlar inte om att prästen var lögnare inför massan, förresten kan vi inte utesluta att han inte var lögnare och att det kollektiva självmordet var livets rätta väg, eller hur? Så låt oss, för enkelhetens skull, säga att lögnaren är den som ljuger för sin massa, som litat på den.


Men hallå, man är väl inte idiot för att man är lögnare, inte heller idiot för att man är obotlig optimist? Dessutom verkar det inte mycket relevans i frågan, även om jag förstår vad du pratar om. Alla har nog varit med om liknande saker i sin omgivning, saker man stör sig på som man saknar när de är borta.


Jo, men tänk efter nu; borde man inte ändå åsidosätta agget man hyser? Man får ju som man ville, exempelvis miljön, den räddas ju. Trots att vissa politiker väljer smutsiga bilar, så räddas ju miljön. Känslorna man har borde kanske inte åsidosättas, men i alla fall komma i andra, eller senare, hand? Eller?


Nä, visst, vi får tänka vidare. Jag menar bara på, i största del, politiker. De ljuger, det vet alla. Men när de väl får igenom ett lagförslag som vi kämpat för, så hycklar de och bryter mot den. Och du blir det hus i helsike, när de politiker som vi, eller andra länder, fått utstå med i fyraårsomgångar som get blanka fasiken i miljön har lovat och inte hållit, ljugt och bortförklarat, så har vi stått ut med det, "Äsch, politiker ljuger ju...". Men när lagförslaget väl är ingenom så är det oacceptabelt när en politiker hycklar. Varför? Det kan inte vara för miljön? Den räddas ju, ett antal politiker kommer inte orsaka nog utsläpp om de ens försökte. Låter i mina ögon mest som:

Jag tror att det har att göra med att man vill inte bara att politikerna i det här fallet enbart skall vara budbärare av det här budskapet. Eftersom de representerar landet i alla frågor så ska de också gå med gott exempel.

Samma sak som att man bör vara en ansvarsfull pappa åt sin son så att han inte växer upp i en knarkarkvart på Södermalm.

Kanske kan ses som en svaghet hos människan att vi alltid behöver någon eller några att se upp till så att vi kan sträva åt att vara lika duktiga. Dvs man kan inte finna den styrkan själv.

Man kanske ska göra skillnad på hycklandet som isolerad aktivitet, och de positiva/negativa verkningarna det eventuellt får?

Det finns självklart exempel på makthavare som hycklar med negativa konsekvenser som följd, t ex med hänvisning till den dåliga ekonomin drar man ner på pengarna till skolan, samtidigt som man höjer den egna lönen. Den negativa reaktionen hos folk blir inte större (såvitt jag märkt) av detta fastän följderna är negativa, än vad den blir när följderna är positiva (som i exemplet miljöbilar).

Så det är helt klart själva hycklandet som företeelse som folk går igång på, inte de effekter det får.

Varför? Förmodligen är det följden av ett inte helt genomtänkt moraliskt övervägande av situationen. Att veta vad som är bäst för Sverige, miljön, ekonomin, etc är nästan omöjligt för gemene man. Men man vet att det är fel att hyckla. Kanske är det för att det är så "in your face", medan de positiva aspekterna inte ger sig till känna lika enkelt, som hycklandet betraktas med så oblida ögon?

Huga, jag tycker bara det blir krångligt när vi går för djupt in i detaljerna här...
Mitt sista försök:
Lögnaren ljuger, dvs han säger saker som inte är sanna.
Hycklaren både ljuger och sviker.
Ett desperat försök att illustrera med politiker och miljö:
Lögnaren lovar att rösta för miljön om han blir vald. Sedan skiter han i det, kanske sitter hemma och fluktar på en p-rulle när omröstningen går... (är inte närvaron överlag ganska dålig i svenska riksdagen, har jag för mig?)
Hycklaren lovar att rösta för miljön, sedan röstar han istället mot miljön och för ökade utsläpp, exploatering av nationalparker mm. Då blir man, helt enkelt och fullt berättigat, jävligt sur!

Personligen tycker jag att den ljugande slashasen till politiker också skulle tvingas springa gatlopp, men antagligen tänker folk att han kanske "bara" är lat, eller haft för mycket att göra... Eller något, jag vet inte för jag är inte "folk"
Det är min tolkning, varken mer eller mindre. Jag förstår hur trådskaparen resonerar (tror jag), men håller helt enkelt inte med. "YMMV" som man brukar säga.

Det där faller under motargument nr 1 och 5 i mitt huvudinlägg:

Ungefär vad jag tänkte själv, inte att jag försvarar hycklare, men att själva ordet har blivit förvrängt, eller i alla fall oproportionerligt överdrivet uppblåst. Det är som ett skällsord, definitivt. Lögnare är egentligen inte det, snarare att man tycker synd om personen, kanske intresserar sig lite för vad han har för galet att berätta, lögnaren är tydligen mera harmlös. Visst, man vet att hyckleri är fel, men är det egentligen så illa? Är det så illa att politiker skall tvingas till avgång? Eller är det bara ett aber att dessa politiker finns, inte mer med det, nästa gång det är dags att rösta så har vi en mer ärlig bild, helt enkelt.


Ge inte upp, min gode man!

(Tyckte själv att jag gjorde det lättare när jag preciserade detaljerna, men tydligen var så inte fallet.)


Den "hycklare" du beskriver är inte en hycklare, det är en lögnare som brutit vallöftet, nästan lite ironiskt att du, i alla fall halvvägs, bevisat vad jag försökt säga; lögnaren är egentligen värst och hycklaren har fått ett överdrivet dåligt rykte.

Låt mig förklara; en hycklare hade varit, i ditt exempel, en politiker som inte gjorde som denne tvingade andra till, dvs. hycklaren som lovar rösta för miljön, röstar sedan för miljön och minskade utsläpp, men ökar själv utsläppen, medan folket inte får göra det.

Du beskrev alltså en politiker som ljög två gånger och inte en hycklare. Din "hycklare" hade inte satt någon standard som densamme sedan inte följt, utan lovat en standard och sedan tagit tillbaka det, det är inte hyckleri, det är ren lögn - och det bör man, kanske, bara kanske, bli jävligt sur över.


Även om vi haft lite att reda ut så har dina svar varit uppskattade, låt det vara sagt. Inte bara för ämnet, utan även för mig själv, jag var nämligen av den naiva uppfattningen att jag presenterat ämnet vattentätt så att inga missförstånd var möjliga, det var, som sagt, minst sagt blåögt.

Jag håller med dig att det på sätt och vis inte representerar folket. Men det är inte alla som gör det och på så vis faller argumentet i och med att man inte kan kontrollera folks tankar.

Men om man verkligen skall gå på djupet i frågan så har väl rötterna i demokratin, rättvisa, goda värderingar och andra mysiga termer. Folk gillar rättvisa helt enkelt, även om livet är orättvist så älskar folk rättvisa och man strävar alltid efter det. Vi har t.o.m. miljontals människor anställda för att skipa rättvisa i samhället.

Och om man då skall koppla det till en lögnare så kan man väl säga att en lögnare till skillnad ifrån en hycklare gör i alla fall inte något som är orättvist.

Det är faktiskt sant. Tänkte jag inte på. Då gäller det, i viss mån, att jämföra denna orättvisa med nyttan dragen av hycklaren. Men det var en bra poäng, definitivt!

Är lite sen till partyt men diskussionen var intressant.


Det går inte att argumentera om vem som ÄR värst eftersom värderingar aldrig är objektiva.

De som värderar hycklaren kommer väga beteendet att "ta sig egna gräddfiler" mot beteendet att "driva igenom miljöpolitik".

Frågan är dock om en vanlig småfuskare är den största sinnebilden av en hycklare.

Att hycklaren åstadkommer något är en sanning med modifikation. Genom att avslöja sig kan han ju direkt omöjliggöra den lagstiftning han propagerade för.

De största hycklarna är de som haft högst svansföring och predikat moral i en ytterst anklagande ton. De har skapat sin egen fallhöjd.

Om någon politiker däremot talar lite förstrött om att CO2-utsläppen bör minskas och sedan tar SUV:en hem så är domen inte så hård.

Den vanlige lögnare har ingen moralisk svansföring på det viset. Han kanske rentav säger utåt att det är ok att ljuga.

Jag tror som sagt att pudelns kärna ligger i den moraliska svansföringen (iaf initialt, får låta tankegångarna mogna lite).

Jag har inte läst tråden så får ursäkta om det blir helt fel. Vi föredrar att ge oss själva mer smickrande egenskaper och andra sämre samtidigt som vi vill kunna få fördelar av god gemenskap liksom att betraktas av andra ur positivt sken. Inte läge då för att göra annat än förkasta dem som vi anser hotar oss eller vår självbild och uppfattning av hur världen ska se ut och vilka regler som ska följas.