Fascinationen över utomjordiskt liv - grundas på vad?

Nu låter jag kanske lite tjatig, men jag vill gärna förtydliga: När jag tänker mig utomjordingar, så får jag plötsligt en sorts hypad känsla av att få svar på alla frågor, äntligen plöjs hemligheterna åt sidan, äntligen får vi uppleva det ultimata, omg omg omg... Många tänker säkert likadant.

Ur vad härstammar sådana känslor? Jag tror definitivt inte att det är att få utforska en ny civilisation och en ny historia, eller fysiska skillnadet. Personligen tror jag att det ligger i hoppet att utomjordingar ska kunna hjälpa oss i sökandet efter meningen med livet - men är det verkligen så?

Biologi och vetenskap tvivlar jag hör till fascinationen, ifall den inte är utstuderad till en sådan grad att filosofi inte längre berör ämnet.

Är inte vi i allmänhet väldigt ytliga? Skulle inte enbart en ny "art" från en annan planet inte betyda mer än en upptäckt av en ny livsform, i motsats till det du föreställer dig?

Kan man sedan kommunicera med dem och därtill att de har viss grad av intelligens, så kan man ju tänka sig en djupare betydelse. Att utomjordingar skulle ha svar på existentiella frågor är en möjlighet, men även om de inte kan så skulle det vara intressant att få ett helt unikt perspektiv på saken från någon annan intelligent livsform. Exempelvis hur de hade tolkat våra spirituella behov, eller masspsykoser som vissa benämner dem, i frågan om religion.

Men då pratar vi om intelligent liv, hade man hittat någon fågel på en annan planet eller dinosaurier så hade det visserligen varit nyttigt för biologer, geologer eller dylika vetenskapsmän - men i den aspekten jämförbart med en ny art på Tellus. Med gardering om denna art inte härrörde ur encelliga organismer som vi gör.

Upptäckten av ett nytt civiliserat samhälle kan rent av betyda något helt annorlunda - låt säga att de intelligenta visar sig vara mindre intressanta än deras icke-intelligenta? Kanske har de bakterier som utvecklar en biogas effektivare än vår fossila olja? Nu talar vi om ett antiklimax av bibliska proportioner.

Intelligent liv, däremot, hade inte trivialiserats på samma sätt, där finns det ju flera områden som kan utnyttjas, såtillvida att de nått en viss grad av framgång teknologiskt och kan kommunicera. Samtidigt väcks frågor om vad som är etiskt rätt; skall människan komma in och störa deras utveckling, har vi rätt till det? Eller skall vi låta dem evolveras och utvecklas på egen hand, om de exempelvis kan jämföras med våra tidiga bönder. Är vi övertygade om att vi har det optimalt här på jorden? Skall vi förpesta deras tillvaro med McDonaldsreklamer och 7-Eleven i varje hörn? Kan jämföras med huruvida dagens I-länder skall få bestämma över U-länderna.

Men för intelligent liv måste dessa utomjordingar har existerat på en planet ungefär lika länge som vi har och utvecklats, förhoppningsvis, lika länge som vi har. Men det finns mycket att beakta innan man kan anta detta. Jorden, dess befolkning och utseende, beror dock inte bara på Big Bang och en fiktiv evolutionell tidslinje, utan även andra faktorerna, som att Tellus är förhållandevis befriat från kometer och dylikt som attackerar vår befolkning.

Jag tror fascinationen främst har sin botten i existentiella frågor. I egenskap av att vara människa är man sökande - och ensam. Jag tror att det är känslan av samhörighet som lockar och driver oss. På alla områden.

Känslan av att det finns annat levande bland all död materia som utgör universum skulle på något sätt vara existentiellt tillfredsställande. Vi kanske inte skulle få så vidare många svar på djupt viktiga frågor, men jag tror att fascinationen huvudsakligen är emotionell, inte intellektuell.

Det är väl troligt att de kan hjälpa oss att lösa en massa om de har kapacitet att ta sig hit från något annat solsystem. För detta krävs det ju ett enormt samarbete och för att kunna samarbeta måste man ju ha enats och för att kunna göra detta måste man kunna sätta sina kortsiktiga egenintressen åt sidan och se till vad som verkligen är viktigt. Detta är ju knappast något som vi hade kunnat lyckas med och därför torde vi ha något att lära av dem. Det de kan är då troligen inte bara konsten att kompromissa utan de borde ha funnit några högre sanningar som de kan enas kring och dessa kanske då kan ge insikter om livets mening och liknande.

Det här var oerhört bra skrivet, precis så känner jag, men det kan vara svårt att uttrycka väl.
Sedan allt annat, utforska deras städer, materiella ting, biosfärer, uppfinningar vi inte har, skönhetsbegrepp, föreställningar, känsloliv, kultur och historia skulle kunna sysselsätta ens nyfikenhet i generationer.
Dessutom skulle det ge oss viktiga svar om vår egen mänskliga natur, vad är unikt för oss och vad är typiskt och ofrånkomligt i livets och sociala systems utveckling? Vi skulle genom jämförelser helt enkelt komma att förstå oss på oss själva mycket bättre, och faktiskt just därför (även om det låter löjligt) antagligen bli mognare som art.
Vi skulle även få reda på vår plats i universum, eller snarare, vår plats i Orionarmen. På vilket pinnhål rankas vi som intelligent bioentitet? Lever vi, lokalt sett, i en interstellär vildmark som vi kan erövra, eller befinner vi oss redan innanför någons interstellära rymdimperium? Skapar utomjordingar rymdimperier överhuvudtaget? Det är jäkla viktiga frågor som jag är oerhört nyfiken att få ett svar på och som kommer vara bestämmande för mänsklighetens framtid på några hundra års sikt.