GE mig ditt matminne

Jag minns ett par matrelaterade saker från min barndom som jag tänkte delge er.
Det ena är när min mamma körde på en hare och helt sonika stoppade den i bagageluckan, lät morfar rensa och flå den och sedan lagade kalops på den. Det var riktigt gott.
Det andra är min mormors lungkorv.
Jag fick som barn vara med och stycka grisar som slaktats. De vuxna skar upp den i stora delar, vi ungar skarmindre delar och gjorde färs och sköljde fjälster. Min mormor brukade sedan stoppa korv. Korven rökte hon sedan i skorstenen, och när man sedan skar den i skivor och stekte upp dem, så var de underbart salta! TUngan krullade sig och kinderna drog ihop och jesus vad det var gott!

Vilka är era matminnen?

Kommer ihåg när farsan kom hem med ett rådjur i bagagen. Han hade fått det av en "arbetskamrat". Jag var väl i 6-årsåldern.
Han hängde det i våran klätterställning där han flådde det osv.
Har på senare tid visat sig att han körde på djuret på väg hem och tagit med sig det hem.

Mina föräldrar har aldrig haft tid att laga mat.
Deras livsuppgift var jobbet.
Minns med förtvivlan gröt, palt och uppstekt palt i en alldeles för lång rad.
Började själv i 10 års åldern låna kokböcker på biblioteket och försökte utan framgång förmå mina föräldrar att köpa ingredienserna till maträtterna som jag hittat.
När jag som 16-åring började jobba till sjöss så erhöll mina smaklökar en helt ny värld.
Därefter så är maten något som jag gillar.

Ojoj. SÄker på att han inte gjorde en Runar?

Vad gjorde Runar?!

Farsan kom hem med mängder med harar som vart påkörda, och ett rådjur.


Annars så är ett mat minne som etsat sig fast stenhårt inte ett direkt matminne utan förberedelsen.

Och det var på hösten när vi slaktade gässen och myskankor vissa år.
Första i detta var när farsan klubba och stack dom och sen stod morsan och rörde som en vettvilling i blodet så det inte skulle stelna, detta blev sedan svartsoppa(bara blod från gåsen såklart).

Andra i samma minne var när farsan sen brände bort det sista dunet på gässen och ankorna, fyyyyyyy faaan vad jag hatade den lukten av bränt dun

Tredje och det mest angenäma i denna matminne serie var sen när vi åt allt detta och som avslutning hade skånskäpplekaka med vanlijsås gjorda på stänger, yummy

Fram med bössan öppna fönstret och sen skjuta det är en Runar

Vi slaktade grisar hemma.

Då fick jag slipa kniven, eftersom far tyckte jag var en naturbegåvning på det.

Kommer ihåg när man lade ner grisen i ett badkar med mycket varmt vatten i (skulle vara en viss temperatur, kommer inte ihåg vad nu. 72C????) för att man skulle kunna skrapa av hår. Sen fram med gasolbrännaren för det sista)

http://www.youtube.com/watch?v=Xe1a1wHxTyo

Vad fan, är alla bönder här eller? Blod, roadkills och annat skabb, fy fan.

Mitt finaste matminne är nog första gången jag åt sushi. Annat än svensk fattigmanskost, det. Subtilt och spännande, fräscht och främmande.

Ett av mina fösta matminnen är när jag åt sill för första gången var c.a. 3 år, älskade det! Var i samma ålder när jag åt oliver för första gången, älskade även det, ville ha det istället för lördagsgodis!
Ett annat matminne är från sommarstugan, var väl ugefär 4 år då, när jag åt grillade revben ute en vacker sommardag. Kommer ännu ihåg smaken och doften, är ännu galen i grillat. Ett inte så angenämt minne från den dagen var att farsan var lite på lyset senare på kvällen och snubblade i trappen och skar upp hela haka på grillen som han föll över!

Fattigmanskost, du är totalt ute och cyklar!
Svensk husmanskost står sig väldigt fint i jämförelse med andra folkslags föda.
Jag nöjer mig med inlagd sill och surströmming, många japaner har med glädje blivit introducerade till dessa delikatesser.
Var inte så hemmablint inskränkt!