Gentlemannaideal, ridderlighet och fair play

Den finns än, och är troligen starkare än någonsin...

Se till exempel de viktorianska gentlemännen, tvingade på sig en fjärdedel av världen och förtryckte sin kvinnor. Eller riddarna som försörjde sina armeer genom att terrorisera lokalbefolkningen.

Ser man på historien så har de extrema ideerna aldrig varit effektiva, om det så gäller att vara ett as eller en gentleman.

Jag funderar kring gentlemannaideal, ridderlighet och fair play. Det är ideal som jag själv alltid hållit högt och försökt efterleva.

På något sätt känns det som att det inte går att motivera varför man inte skulle försöka sträva efter dessa ideal? Det är svårt att motivera motsatsen. Jag har kanske en romantisk syn på vissa saker.

En sak jag minns med beundran är de krigande soldaterna under första världskriget, som på julafton slöt vapenvila och besökte varandras respektive skyttegravar under fredliga och vänskapliga former. Det kallar jag stort! En lågt stående varelse hade istället utnyttjat vapenvilan och skjutit dem som lagt ned sina vapen under den frivilliga vapenvilan.


Vissa människor annammar något slags formell och ytlig gentlemannaetikett men de kan vara riktiga svin ändå under ytan. De är inte gentlemän i hjärtat och för mig är det inget värt, det blir bara något slags meningslösa charader i så fall.

Hur är det ställt med dessa ideal idag? Är alla gentlemän och fair players på utdöende?

Och hur kan vi analysera detta ämne på ett uttömmande sätt? Det angränsar ju även psykologi och mänskliga relationer så vi kan väl hålla högt i tak.