Linux Mint här också och jag är i terminalen 100%. Det vill säga, det finns alltid terminalfönster öppna när jag använder datorn och nya ploppar upp med CTRL+ALT+T och försvinner med CTRL+D hela tiden. Oftast är "huvudskärmen" upptaget med en webbläsare till höger och en instans av Midnight Commander till vänster. Enkelt att med F11 dra upp dem i fullskärm vid behov, men det är 40% Midnight Commander, 60% Firefox som är min standard desktop. Gillar inte att ha allt för många olika fönster på en och samma skärm, oftast är fyra-fem stycken max för att inte förlora överblicken. Så om jag har många parallella filhanteringsjobb på gång samtidigt blir det stora terminalfönster med Midnight Commander på egna virtuella skärmar.
Utöver allt detta filhanterande i MC använder jag terminalfönster hela tiden för små uppgifter. Även när jag befinner mig i MC togglar jag med CTRL+O mellan panelerna och terminalen om jag snabbt vill packa upp en zip eller liknande.
För en van användare är ett textbaserat interface oftast snabbare. De som läst något om att skapa datorinterface kanske har stött på Fitts lag?
Terminalen är kraftfull men samtidigt ganska enkel, som en verktygslåda. Jag skriver små script i bash och mina script är väldigt enkla och jag måste titta i dokumentationen hela tiden för att se hur jag ska skriva det jag vill åstadkomma, men det är möjligt att skapa riktigt avancerade script för den som kan.
Ett exempel på hur jag använder terminalen och script. Jag har en litet kamerasystem som spelar in en kort video när den upptäcker rörelse. Filen som skapas är en h264 som i efterhand stoppas in i en mp4-container för att enklare kunna spelas upp. Men så blev något fel i den processen som efter varje skapad video stoppar in den i en mp4 och jag blev sittandes med en hel drös h264-filer. Då skapade jag detta script.
Ett litet enkelt verktyg som gör ett enkelt jobb på datorn. Utöver att lösa uppgiften har jag lärt mig lite också. Nästa gång jag vill göra något kan jag ta en titt i mina gamla script. Bara att man vet ungefär vad som är möjligt är kraftfullt, även om man ännu inte besitter kunskaperna för att skriva det hela. Novells-långa kommandon med kryptiska tecken är det bara om man tittar på ett stort problem uppifrån. Tittar man på ett litet problem nedifrån är det inte skrämmande utan istället en värld av möjligheter.
Utöver allt detta filhanterande i MC använder jag terminalfönster hela tiden för små uppgifter. Även när jag befinner mig i MC togglar jag med CTRL+O mellan panelerna och terminalen om jag snabbt vill packa upp en zip eller liknande.
För en van användare är ett textbaserat interface oftast snabbare. De som läst något om att skapa datorinterface kanske har stött på Fitts lag?
Terminalen är kraftfull men samtidigt ganska enkel, som en verktygslåda. Jag skriver små script i bash och mina script är väldigt enkla och jag måste titta i dokumentationen hela tiden för att se hur jag ska skriva det jag vill åstadkomma, men det är möjligt att skapa riktigt avancerade script för den som kan.
Ett exempel på hur jag använder terminalen och script. Jag har en litet kamerasystem som spelar in en kort video när den upptäcker rörelse. Filen som skapas är en h264 som i efterhand stoppas in i en mp4-container för att enklare kunna spelas upp. Men så blev något fel i den processen som efter varje skapad video stoppar in den i en mp4 och jag blev sittandes med en hel drös h264-filer. Då skapade jag detta script.
Kod:
#!/bin/bash
for file in *.h264; do
ffmpeg -i "$file" -codec copy "$(basename "$file" .h264).mp4"
rm "$file"
done
Ett litet enkelt verktyg som gör ett enkelt jobb på datorn. Utöver att lösa uppgiften har jag lärt mig lite också. Nästa gång jag vill göra något kan jag ta en titt i mina gamla script. Bara att man vet ungefär vad som är möjligt är kraftfullt, även om man ännu inte besitter kunskaperna för att skriva det hela. Novells-långa kommandon med kryptiska tecken är det bara om man tittar på ett stort problem uppifrån. Tittar man på ett litet problem nedifrån är det inte skrämmande utan istället en värld av möjligheter.
