Hej!
Förhandsinfo: Jag, kille i övre tjugoårsåldern. Besökte doktor pga ovanligt låg puls och extraslag + lite annat.
Jag var och gjorde ett EKG idag. Direkt efter EKG't så blir jag inkallad till doktorn. Hon ställer massor med frågor om hjärtat och jag försöker svara så gott jag kan. Efter en stund blir jag lite fundersam vart samtalet är på väg, så jag frågar helt enkelt hur EKG't såg ut. Jag får då svaret att det ser INTE så bra ut....
Det går inte riktigt att beskriva känslan jag fick, jag blev skiträdd. Tusen frågor susade i huvudet och jag försökte få lite mer information om vad det var som stod på egentligen. Nämnas bör att jag inte fick något vettigt svar.
Sedan lyssnade doktorn på mitt hjärta och hon sa att det lät bra. Därefter tog hon ett halvt misslyckat blodtryck där hon först glömde stänga in luften i armpuffen, för att sedan ge mig beskedet "ja, det är ungefär 130/70...".
Vid det här laget är jag utom mig av oro och börjar bli lätt irriterad. Doktorn ger mig inga riktiga svar på mina frågor, utan ger mest ifrån sig nervösa läten.
Hon säger att det finns en chans att EKG-elektroderna satt fel och det är därför resultatet är så dåligt. Efter det säger hon att vi får ta en telefontid nån gång i veckan varpå jag direkt säger att jag inte går härifrån förrens jag får ta ett nytt EKG. Det är HELT OMÖJLIGT för mig att åka tillbaka till jobbet efter beskedet att hjärtat är dåligt. Hon förklarar sedan att det ser ut som om hjärtat är vridet och sitter fel, samt att nån annan "grej" sitter typ bakvänt. Typiskt för ett långt gånget obehandlat högt blodtryck.
Nytt EKG, och den här gången hör jag den trevliga tjejen på provtagningen säga något om att det ser mycket bättre ut, men att det inte är henne jag ska höra det ifrån.
Efter en stunds väntan får jag återigen komma in till doktorn. Hon konstaterar att det blev något fel vid första provtagningen.... JAHA? Hur ser det nya EKG't ut då om man får fråga. "Det ser mycket bättre ut, men det är fortfarande INTE bra. Doktorn ber att få lämna mig ensam en stund då hon behöver konsultera med någon filur som hon refererar till som "medicindoktorn". Det är absolut misär när jag sitter ensam i rummet medans doktorn är iväg. Jag tänker på mitt barn och familj, hur jag kommer dö alldeles för tidigt.
Doktorn kommer tillbaka efter en lång lång stund. Hon förklarar att medicindoktorn hade en patient och det var därför det tog tid, varpå hon meddelade att mitt EKG "såg bra ut".
Vadå "såg bra ut"? Jag har blivit skrämd till död och tillbaka 2ggr, och sen är det ungefär som att jag skall glömma allt och lita på att allt är OK. Jag förklarar för doktorn att jag forfarande är orolig, hon såg ju något som gjorde henne orolig, varför är medicindoktorns ord lag i den här frågan? Doktorn säger att jag kan ta ett ultraljud av hjärtat, men det kommer nog inte visa någonting. Jag säger att jag absolut vill göra ultraljudet, för att vara på den säkra sidan.
Nu sitter jag här, smått orolig. Vad var det egentligen doktorn såg som oroade henne även andra gången. Hon nämnde något om en tagg i EKG't som inte borde vara där. Och medicindoktorn, har han någon form av högre vetande som innebär att jag helt och hållet skall lita på hans omdömme?
Ska jag helt enkelt be om ännu ett EKG, eller räcker det att jag skall få göra ultraljud?
Jag vet inte om jag överreagerar. Hela situationen känns så olustig. Hjärtat är inte något man vill ha fel på.
Diskussionsvärdet i denna tråden är kanske inte så högt, men jag välkomnar alla svar om liknande situationer, eller råd om vad jag bör göra härnäst. Skita i allt och ta deras tvetydiga ord på att allt är bra, eller något annat.
Förhandsinfo: Jag, kille i övre tjugoårsåldern. Besökte doktor pga ovanligt låg puls och extraslag + lite annat.
Jag var och gjorde ett EKG idag. Direkt efter EKG't så blir jag inkallad till doktorn. Hon ställer massor med frågor om hjärtat och jag försöker svara så gott jag kan. Efter en stund blir jag lite fundersam vart samtalet är på väg, så jag frågar helt enkelt hur EKG't såg ut. Jag får då svaret att det ser INTE så bra ut....
Det går inte riktigt att beskriva känslan jag fick, jag blev skiträdd. Tusen frågor susade i huvudet och jag försökte få lite mer information om vad det var som stod på egentligen. Nämnas bör att jag inte fick något vettigt svar.
Sedan lyssnade doktorn på mitt hjärta och hon sa att det lät bra. Därefter tog hon ett halvt misslyckat blodtryck där hon först glömde stänga in luften i armpuffen, för att sedan ge mig beskedet "ja, det är ungefär 130/70...".
Vid det här laget är jag utom mig av oro och börjar bli lätt irriterad. Doktorn ger mig inga riktiga svar på mina frågor, utan ger mest ifrån sig nervösa läten.
Hon säger att det finns en chans att EKG-elektroderna satt fel och det är därför resultatet är så dåligt. Efter det säger hon att vi får ta en telefontid nån gång i veckan varpå jag direkt säger att jag inte går härifrån förrens jag får ta ett nytt EKG. Det är HELT OMÖJLIGT för mig att åka tillbaka till jobbet efter beskedet att hjärtat är dåligt. Hon förklarar sedan att det ser ut som om hjärtat är vridet och sitter fel, samt att nån annan "grej" sitter typ bakvänt. Typiskt för ett långt gånget obehandlat högt blodtryck.
Nytt EKG, och den här gången hör jag den trevliga tjejen på provtagningen säga något om att det ser mycket bättre ut, men att det inte är henne jag ska höra det ifrån.
Efter en stunds väntan får jag återigen komma in till doktorn. Hon konstaterar att det blev något fel vid första provtagningen.... JAHA? Hur ser det nya EKG't ut då om man får fråga. "Det ser mycket bättre ut, men det är fortfarande INTE bra. Doktorn ber att få lämna mig ensam en stund då hon behöver konsultera med någon filur som hon refererar till som "medicindoktorn". Det är absolut misär när jag sitter ensam i rummet medans doktorn är iväg. Jag tänker på mitt barn och familj, hur jag kommer dö alldeles för tidigt.
Doktorn kommer tillbaka efter en lång lång stund. Hon förklarar att medicindoktorn hade en patient och det var därför det tog tid, varpå hon meddelade att mitt EKG "såg bra ut".
Vadå "såg bra ut"? Jag har blivit skrämd till död och tillbaka 2ggr, och sen är det ungefär som att jag skall glömma allt och lita på att allt är OK. Jag förklarar för doktorn att jag forfarande är orolig, hon såg ju något som gjorde henne orolig, varför är medicindoktorns ord lag i den här frågan? Doktorn säger att jag kan ta ett ultraljud av hjärtat, men det kommer nog inte visa någonting. Jag säger att jag absolut vill göra ultraljudet, för att vara på den säkra sidan.
Nu sitter jag här, smått orolig. Vad var det egentligen doktorn såg som oroade henne även andra gången. Hon nämnde något om en tagg i EKG't som inte borde vara där. Och medicindoktorn, har han någon form av högre vetande som innebär att jag helt och hållet skall lita på hans omdömme?
Ska jag helt enkelt be om ännu ett EKG, eller räcker det att jag skall få göra ultraljud?
Jag vet inte om jag överreagerar. Hela situationen känns så olustig. Hjärtat är inte något man vill ha fel på.
Diskussionsvärdet i denna tråden är kanske inte så högt, men jag välkomnar alla svar om liknande situationer, eller råd om vad jag bör göra härnäst. Skita i allt och ta deras tvetydiga ord på att allt är bra, eller något annat.
) eller snacka med läkaren igen och be henne förklara vad på det andra EKGt som hon trodde var tecken på sjukdom och vad medicindoktorn sa för att få henne på andra tankar.