mina idéer

Föreställ dig en människa.
en människa består av miljoner olika organismer, bakterier och celler som tillsammans lever i den symbios som utgör en människa.
Låt oss nu fästa blicken på någon av dessa miljoner celler, så ser vi att även denna lilla beståndsdel i sin tur är uppbyggd av ännu mindre organismer som tillsammans utgör denna levande symbios.
Om vi nu zoomar ut och tittar på människan igen, men den här gången betrakta henne som en enhet, så kan vi se att även hon är del av ett ekosystem, en symbios som utgör "planeten" jorden.

Förstår ni vad jag vill få fram? allting består av olika beståndsdelar, men allt är också i sin tur en beståndsdel i något ännu större, som i sin tur utgör någonting ännu större.
Människan är inget annat än en komplicerad bakterie, och jorden är en enda levande organism som vi är en del av.
Och om vi väljer att titta på det ur ett ännu större perspektiv, så kanske jorden enbart är en liten molekyl som tillsammans med andra himlakroppar utgör beståndsdelarna av en ännu större kosmisk enhet. Liksom elektronerna cirkulerar kring kärnan av protoner och neutroner så cirkulerar planeterna i vårat solsystem kring solen.
Kan det vara så att "solsystem" inte är någonting annat än atomliknande beståndsdelar som tillsammans utgör en ännu större kosmisk enhet?
Kanske hela universum är en enda levande organism, med en gemensam själ?

Om vi återgår till människan, så måste väl alla våra instinkter, känslor och tankar vara förprogrammerade biologiska signaler med syfte att se till att se till att vi avlar avkommor, så att det stora livshjulet fortsätter att snurra?
Hela vårat ego är kanske inget annat än ett biologiskt operativsystem med syfte att bejaka vår överlevnad, eftersom den universala livsorganismen på något vis är beroende av vår existens?
Precis som att bakterierna i vår kropp följer sin förplanerade existensplan, för att se till att vi som enhet överlever.

Om vi utgår från att hela universum är en enda biologisk enhet, och att denna enhet i sin tur har ett medvetande, så är det väl inte helt ologiskt att anta att alla levande organismer är en del av detta kollektiva medvetande, men att våra programmerade biologiska drifter hindrar oss från att inse detta till fullo (eftersom vi då kanske inte skulle fullfölja vårat existensiella syfte, det vill säga våran roll i det hela, vad det nu är)

Det finns dock tillvägagångssätt som möjliggör det för oss att komma i kontakt med detta kollektiva medvetande, bland annat genom meditation och psykoaktiva droger.

Man skulle kunna anta att denna gudomliga världssjäl är vad buddha syftade på när han talade om nirvana, även om han inte kunde förklara det med den tidens biologiska upptäckter?

Mina teorier krockar dock med buddhas idéer på den punkten där buddha ansåg att det yttersta syftet med livet var att sluta återfödas och uppnå nirvana.
Enligt min logik borde det snarare vara så att det är just genom vår existens som vi är en del av den universala existensen och dess medvetande.
Här kommer vi dock till en återvändsgränd där vi måste definiera vad medvetande är. Det skulle kunna vara så att medvetandet existerar på ett annat plan, i en dimension, bortom den materiella världen, och även om vårat alter ego i den materiella världen dör så är den spirituella energin evig.

liksom att en dator inte är medvetande om personen framför eller världen utanför dess system så kan inte vi heller vara medvetande om hur världen utanför vårat ego egentligen ser ut. vi kan bara tolka utefter våra sinnen, vårat operativsystem. En dator kanske skulle uppfatta det som att det är den själv som genom sin vilja öppnar ett mail eller stänger ett fönster, eftersom den inte kan förstå att alla elektroniska impulser som styr dess handlande egentligen kontrolleras av den människa som sitter vid tangentbordet.
Precis så kanske vi människor inte kan förstå att de känsloimpulser och instinkter som vi tror styr vårat handlande egentligen i sin tur styrs av ett högre medvetande.

Hänger ni med i mitt svammel?

Hela ditt resonemang låter bara religöst med en slags toppstyrd själ eller medvetande som dikterar våra villkor.

Din tanke är naturligtvis teoretiskt möjlig (om man väljer att förutsätta ett universum som fungerar på ett annat sätt än vad vi tror idag) men vad har du för indicier för att det faktiskt är så också?

För övrigt:


Vad får dig att tro detta?

om du analyserar mitt sista stycke så kanske du förstår vad jag vill ha fram.
Vi människor vill tro att vi har en fri vilja, att vi styr vårat öde.
I själva verket styrs vi av de programmerade känsloimpulser som vår hjärna framkallar. när vi blir kära så blir vi det på grund av de impulser som våran hjärna producerar, precis som att en dator styrs av de elektroniska impulser som den får, som talar om för den att skicka ett mail eller öppna ett word dokument.
Precis som att datorn aldrig blir medveten om att de impulser som den tror är dens egna i själva verket styrs och kontrolleras av personen bakom tangentbordet, så kanske vi som människor aldrig riktigt kommer förstå att de impulser som styr vårat handlande i sin tur kontrolleras av någonting som existerar bortom vårat existentiella plan: ett inre jag, medvetandet, som kan existera i en annan dimension eller på ett annat existensiellt plan.

Det du säger är som sagt, med lite god vilja, möjligt, men det räcker knappast för att teorin ska vara trovärdig.

Vad är det som gör att vi ska tro på det här mer än att till exempel det är den kristna guden som har skapat människan för att sedan bara observera händelseförloppet utan att aktivt påverka våra tankar eller beteenden? Eller att vi lever i "The Matrix"? Båda dessa förklaringsmodeller skulle också kunna vara möjliga men jag ser ingen anledning för mig att gå runt och tro på dem för den sakens skull.

Jag har också funderat på det där, dock aldrig tagit det seriöst utan bara sett det som sammanträffanden.
Läser man tripprapporter och gör lite forskande märker man mycket fort att det cirkulerar mycket "religösa ting", medvetanden och varelser som inte alltid verkar bestå av någonting som användarna kan förklara resonabelt. Detta verkar förekomma både hos religösa såsom totala ateister.
Den substans som är allra bäst på det här heter DMT och finns naturligt i människokroppen, den har anklagats för båda det enda och det andra, bland annat drömmar, kraftigt skydd mot minnen och exempelvis NDU/UKU/AAP.
När det kommer till meditation så verkar det ju sannerligen göra användarna mer öppensinnade, givetvis inte nödvändigtvis någonting sådant här spektakulärt och övernaturligt, men jag finner sambanden ändå högst, intressanta.

Älskar ditt tankemönster... !

Det kanske inte bara är vi som förstått våran existens, kanske har datorerna också gjort det. Vem vet, dem kanske har filosoferat längre fram än vad vi gjort & kunnat se en väg att stoppa oss människor till att styra deras "öppna programet word"-känslor. Om vi inte snabbar oss kanske datorenra kommer att styra oss & vi kommer att ramla bakåt en steg. Detta kanske redan har hänt innan, vi kanske tillochmed var "ledarna" en gång i tiden, men blivit "hackade" av en lägre rankad organismer. Men nu minns vi såklart inget pga våran omprogramering/avinstallering av hjärnprogramvara.
Vi måste förstöra all elektronik med tanke på att de kanske kommer ifatt.

roligt tankemönster iaf!

[quote=Sjukast]Om vi utgår från att hela universum är en enda biologisk enhet, och att denna enhet i sin tur har ett medvetande, så är det väl inte helt ologiskt att anta att alla levande organismer är en del av detta kollektiva medvetande, men att våra programmerade biologiska drifter hindrar oss från att inse detta till fullo (eftersom vi då kanske inte skulle fullfölja vårat existensiella syfte, det vill säga våran roll i det hela, vad det nu är)

Detta läsande får hjärnan att vrida sig ett varv. Men jag gillar ditt tänkande, och kan filosofiera mig in i denna (värld) nån gång. För just detta jag citerar kan endast va en lätt förkylning vi har skapat i sådana fall. Som i nästa fall skapar en finne. Detta är för stort ämne att filosofiera om men ändå kul.

Synd att det inte blev mycket mer kommentarer här med tanke på att det var en rätt djup&kul filosofi.

Vackra tankar.

Men tror du inte vi kan styra vår existens lite? Kanske inte fullt ut, men att saker och ting blir vad man gör det till om man lägger energi på det känns på nå vis självklart.

Tänk om skapelsen gav oss oändligt med livsvägar och mål, som vi enbart genom tankegång och fantasi, samt rörelseenergi, kan uppnå? Jag vill tro att det är så.

Tänk om alla dessa livsvägar spelas ut, från ens faders pung till alla de oändliga slutmål som livet kan ha, i oändligt många universum?

Om ett medvetande finns i den så kallade kroppen universum så måste det ju va vidunderligt stort och klyftigt. En intelligent jävel. Vad är då våra tankar och filosoferingar, å kanske även känslor, i jämförelse med gigantens motsvarande?

Utveckla gärna din tankegång om dimensioner. Kan universum i själva verket vara en fet metafor? Jag läste nånstans att våra hjärnor bearbetar 2 (eller 4?) miljoner "bitar" i sekunden, men att vi bara visualiserar 2000 av dem. Kanske allt bara är en fet tanke, som är allt för stor för oss att förstå?

Bara flummiga teorier i skevt tillstånd.. ska sova nu

inget som på något sätt pekar mot ett högre medvetande.. förstår inte varför du lägger in det i det hela. i en annars mycket intressant tankegång.

istället för att det är "någon" eller "något" personifierat (lr vad man ska säga) tror jag helt enkelt att det som styr oss är samspelet med omgivningen, inget 'högre'.

Interesanta idéer...

ps. Det heter vår och vårt, inte våran och vårat.