Existrerar objektivism?

Frågeställning talar sitt tydliga språk.

Kan vi någonsin hävda att vetenskap, tidsskrifter eller någon form av information är objektiv eller är all vår vetskap formad av historiska och kulturella inslag såväl som personliga värderingar?

Ja, objektivism existarar, men endast i form av objektiv existensialism.

Objektivismen som idéströmning existerar.

Huruvida vi rent objektivt kan veta något med fullständig visshet, är helt och hållet en fråga om definitioner.

Logiken förser oss med en formellt objektiv kunskap. Om vi korrekt har begripit de uppställda premisserna, så följer det rätta svaret i 100% av fallen.

MEN logiken är en "tom" vetenskap, som Wittgenstein beskrev det. Den är snarare som ett "regelverk" utifrån vilket världen fungerar, men den innehåller inte själv några sakförhållanden (Wittgensteins språkbruk, jag förklarar gärna närmare om det kommer följdfrågor).

När det kommer till sakförhållandena, alltså tingen som de faktiskt existerar i världen, kan vi aldrig prata om en rent objektiv kunskap. De ting som vi inte på förhand med förnuftet har begripit, kan vi inte med 100% säkerhet fastställa som sanna. De kan vara illusioner eller hallucinationer, eller kulturellt betingade missförstånd.

Som bäst kan vi uppnå en intersubjektiv visshet. Med det menar jag, att så länge som alla i det rådande sammanhanget är överens om att stolen står vid bordet, så gör den det. I samma ögonblick som någon kommer in i rummet och hävdar att det inte alls finns en stol vid bordet, kommer alla någonstans inombords, måhända bara för en bråkdels stekund, stanna upp och fråga sig om de har tagit miste.

Om man utgår ifrån logiken som förbestämd vetenskap, som existerar fristående från all form av mänsklig påverkan kan man se denna som fullständigt objektiv. Formell, matematisk eller symbolisk logik är väl i princip inte användbar om den inte appliceras på någon form av mänskligt uppkommen vetenskap? Det ter sig i sådana fall orimligt för mig att logiken som sådan kan ses som objektiv i ordets rätta bemärkelse.


Här håller jag till fullo med dig.

Jovisst.
http://www.equil.net/?p=302

Logikens användbarhet kan diskuteras - just för att den tappar sitt sanningsvärde om den ska appliceras på något världsligt. Men när logiken behandlar enbart abstraktioner, är den garanterat 100% sann (och därmed "objektiv").

Hur kan du överhuvudtaget hävda att framställning i sig är objektiv? En ideologi (subejktivsm) måste väl snarare vara bland det mest subejtiva som existerar?

Skulle bli ett långt svar Något mer specifikt du undrar över?

Spännande text! Går det bra om jag ställer några följdfrågor?

Ett problem som jag ser, är den precisa punkten mellan identitet (eller motsägelselagen), och medvetande. Fram tills dess är resonemanget mycket tydligt och odiskutabelt. Som du säkert redan gissat, eftersom du verkar vara en intelligent kille, så är min fundering: ATT vi vet detta, att tingen existerar, och att de har en identitet, är inte en garanti för att vi kan känna till något om denna identitet. Jämför med Kants "tinget i sig".

Även detta ATT vi har ett medvetande, vilket jag även vill hävda är en fristående axiomatisk sats (emedan mitt tänkande ändå är ett bevis på sin egen existens, och logiskt fungerar som ett fristående sådant självbevis utan att behöva luta sig mot något annat), säger dock inget om medvetandets natur, annat än att det är "sin egen identitet". Resonemanget mynnar ut i problemet:

Är vårt tänkande genomsynligt för oss, och i så fall varför? Om det inte är det, vad har vi då kvar som vi faktiskt kan hävda oss veta?

Det är jag väl medveten om Jag förstår resonemanget, det är inte där problemet ligger i. Faktum kvarstår dock att ett resonemang överhuvdtaget aldrig kan ses som ojektivt, då det härstammar från en idé.

Varför skulle en idé per definition förhindra att ett resonemang är objektivt?

Jämför med aritmetiken. Den är onekligen en process som sker i våra psyken, men den är samtidigt inte avhängig vår psykologi. Om den verkligen var psykologiskt och inte objektivt bestämd, så vore det inget annat än ett rent mirakel att vi lyckats både skicka upp satelliter och bygga broar.

Därför har vi ett bevis för att det i våra begränsade psyken kan försiggå förlopp som utmynnar i objektiva sanningar.

För att en idé grundas i förförståelse vilken aldrig kan tolkas som obejektiv. Ett resonemang måste byggas kring idén och därmed och förförståelsen. Utveckla gärna ditt resonemanget som berörde satelliter och broar, det lät ologiskt i mina öron.