Diskussioner om Civilingenjör Teknisk Fysik [Rubrik ändrad /Mod]

Det är mest en fråga om intresse. Jag minns att man spenderade ungefär lika mycket tid på alla kurser oavsett område, bortsett från kvantfysiken år tre som krävde en ganska rejäl insats.

Den primära anledningen till att jag valde F var matematiken (även om jag också gillade fysik). Skillnaden var att jag blev mer intresserad av matte under åren på Chalmers, men tröttnade helt på fysiken. I gymnasiet läser man rolig fysik, där bollar flyger och bilar krockar osv. Men när man lägger arbetsdag efter arbetsdag på att räkna energinivåer i en atom så tappar jag suget efter att förstå mer.

Okej. Ja, har förstått att det är en väääldigt tung utbildning.
Går det att säga hur mycket du pluggar i veckan? Har du tid för hobbys m.m?

Tja, är det någon här som har bytt genom senare del till Chalmers F? Funderar på att byta till År 2 från umu. Kan jag förvänta mig att behöva läsa om kurser och i så fall hur många på ett ungefär?

Tack!

Hej, två frågor om fysiken på tf...

1.
Vad är det för typ av fysik man läser på teknisk fysik (för det mesta)? Med det menar jag om det är typ krafter o moment, relativitetsteori, rymden, kvantfysik, etc. Sitter man o räknar krafter på broar eller tidsdilatation typ?

2.
Personligen gillar jag matte väldigt mycket och har tyckt fysiken på gymnasiet är lätt och roligt eftersom att det bara är som att lösa enkla matteuppgifter. Däremot är jag inget fan utav mer konceptuella saker. Hur är det på tf? Är frågorna på tentorna sådana där man ska räkna fram en siffra som svar eller brukar det vara skrivfrågor där man ska resonera om dittan o dattan?

1) Jag rekommenderar att du kollar programplanen på några olika lärosäten. Kort sagt: allt. På Chalmers läser man två kurser i mekanik under det första året. I tvåan läser man om elektriska nät och system, klassisk fysik, elektromagnetism och optik, men det är också mycket experimentell fysik i form av labbar. I trean läser man kvantfysik, termodynamik, fasta tillståndets fysik, subatomär fysik. Då får du också möjlighet att välja kurser i t.ex. astrofysik, speciell relativitetsteori eller strömningsmekanik. Under mastern kan du välja att läsa ännu mer fysik, då kan du komma in på sådant som allmän relativitetsteori.

2) Det är räknande som gäller. Till skillnad från gymnasiet så utgår man mer från grundläggande postulat eller lagar och härleder med matematik istället för att bara presenteras med ett formelblad.

Det är lite av varje de tre första åren. Vågfysik, statistisk mekanik, termodynamik, mekanik, modern fysik och kvantfysik.

Har själv studerat teknisk fysik på Chalmers och mina svar utgår från hur det ser ut där.

1. År 1 är det mest fokus på matematik men den fysik man läser då är mekanik. År 2 är det fortsatt fokus på klassisk fysik i form av elektriska fält, ellära, experimentell fysik (mest elektrisk mätteknik) optik osv. År 3 är det kvantfysik i mer (ren kvant och subatomär fysik) eller mindre (termodynamik och fasta tillståndets fysik) form. Tyckte personligen att de klassiska delarna var roligare än de kvantfysikaliska, men valde inte att studera en fysikmaster utan en mer matematisk master.

2. Skulle säga att det är mest räknefrågor och inte "flummiga" konceptuella frågor. Däremot så är nivån på dessa räknefrågor rätt hög så det krävs att man har en konceptuell förståelse. Förväntas ofta att man ska argumentera för rimligheten i sitt svar med hjälp av dimensionsanalys osv.

Finns det praktiska jobb om man gått teknisk fysik? Själv gillar jag det akademiska men hatar samtidigt att sitta på en stol hela dagarna. Mitt drömjobb är något där man får implementera fysik/matte/programmering men samtidigt få röra på fötterna. Inser själv att de mest högavlönade/prestigefyllda jobben kanske inte är så, men skiter i det. Jag vill inte bli sopgubbe, utan faktiskt få använda mina kunskaper. Kanske är M en bättre linje för det? Eller kan en från tf få samma jobb som M?

Ja det finns.

Jag har en annan civ.ing examen (dvs inte TF), jobbar med ett gäng TFare som både har teoretiska och praktiska uppgifter. Mycket duktiga på bägge dessutom.

Hur ser jobbmöjligheterna ut om man väljer ren matematik som master? Kommer någon vilja anställa en?

Varför inte? Det finns visserligen många andra mer attraktiva masters utifrån en arbetsgivares perspektiv men det är väl inget fel på mattemastern? Dessutom lär den som de flesta andra vara ganska anpassningsbar mot det man själv vill göra i form av olika tracks eller valfria kurser.

Är själv bara en blivande andraårsstudent på F som endast har sneglat lite på den mastern men detta är vad jag har fått för intryck i alla fall. Om någon som har tagit examen och har koll tycker annorlunda så kanske det väger tyngre. Antar för övrigt att du syftar på KTH då det väl bara är där ren matte kan väljas från F?

Linköping har två mattemastrar på Y.