Överlevnadsinstinkt

Utan en vilja att överleva skulle människan aldrig ha utvecklats. Innebär det att även det minsta encelliga djuret även har överlevnadsinstinkt?

Varför skulle det mitt i det bistra och mörka unversum skapas överlevnadsinskinkt?

Eller hängde det med på köpet?

Det är väl mer att den enda vägen är framåt, vilket gäller allt i universum..Det finns inget alternativ till framåtrotationen

Dom har ingen överlevnadsinstinkt, de har egenskaper som gör dem lämpade för att överleva.
De som inte passar dör.
När man utvecklar högre kognitivafunktioner så brukar självmordsbenägenhet sållas ganska hårt...

Är det inte mer att den enda vägen är till ökad oordning. är oordning synonymt med framåt?

Du menar att svaret på min fråga är:
Bara därför att allt startade i en stor smäll (om du tror på Bigbang) och att alla galaxer är på väg ifrån varandra vill allt levande på jorden föröka sig.

Om nu Big Crunch skulle inträffa, skulle allt liv som finns då vilja upphöra existera, därför att allt är på väg tillbaka?
Detta verkar konstigt.

Det beror väl på hur man definierar överlevnadsinstinkt. Dessa egenskaper de har=överlevnadsinstinkt.

Frågan kvarstår:
Varför har dem dessa egenskaper och hur uppstod dem?

Om man anser att de är en slumpen som skapat överlevnadsinstinkten, är inte då livet jävligt meningslöst?

Det kan man säga, tur att evolutionen har gett oss en stark överlevnadsinstinkt

Hahaha skrattar jag i min förtvilan Jo det är väl på det viset kanske.
Dock mycket tragiskt.
Ett moment22. Ditt liv är meningslöst därför lever du på din överlevnadsinstinkt, till slut blir vi så medvetna om vår existens att vi fattar att vi är meningslösa, därför börjar alla begå självmord och evoulutionen som verkar fått hybris har utplånat oss.

Är det där verkligen en korrekt moment 22-cykel?

Nej jag bara svamlade lite

klart att livet är meningslöst, vad är annars meningen? är meningen att utveckla meningslösheten? I sådana fall är det ändå meningslöst...

Överlevnadsinstinkt handlar nog inte så mycket om mysterier och filosofi-svammel som logik och naturvetenskap.

Tänk själv lite logiskt: Det är ju de varelser som överlever som för vidare sina gener. Naturligt urval kallas det. Tydligen har människor som saknat en vilja att överleva rotad djupt inne i reptilhjärnan inte överlevt lika bra som andra.

Svaret gav slutagnäll. Det har säkert skapas självdestruktivitet också, men av dess natur blev objekt med denna egenskap inte långlivade, de som finns kvar är således de med en viljan och strävan till fortsatt liv.

Det som är en intressantare fråga när man drar in medvetandet, självinsikten och evolutionen är var i livets utveckling medvetandet trädde in och vilka effekter det hade på livsformen. Växter klarar sig gott utan ett medvetande (jag utgår ifrån att dom inte har ett sådant, likt som jag utgår ifrån att encelliga organismer även saknar det likt som andra enkla maskiner). Om man tror på evolutionsläran så har vi rent kronologiskt två tidpunkter A och B. I den ena finns ingen livsform med medvetande, i den andra finns det. Någonstans på vägen dök det upp. Hur gick man vägen från maskineri som är slav under fysikens lagar som är utan medvetande såsom en rullande sten, kvarn, bilmotor, dator till människa? Hur uppstår dessa mentala egenskaper och binds till fysiska företeelser? Är medvetandet, själsvärlden svart eller vit? Antingen finns den, eller så finns den inte? Om det handlar om grånyans, kan man isåfall mena att allting på något sätt har ett isolerat själsliv om än i väldigt liten grad, även en sten?

En teori jag finner intressant är (verkar vara det jag söker efter lite googlande) egenskapsdualismen. Den menar att det mentala uppstår när fysiska företeelser ordnas på ett visst sätt. Precis som en sfärform kan bildas av materian som utgörs av en såpbubbla eller som ett hål bildas av en munk (egna liknelser) så bildas därmed medvetandet som ett resultat, en slags bieffekt av fysiska företeelser.

Därmed skulle man kunna säga att det inte handlar om svart och vitt vilket också är svårt att visa bland djur och evolutionen, jag tror inte någon kan peka och säga att "Här! Här har vi medvetandet! Det kom till först med den här arten, innan fanns det inte alls!". Precis som när en munk försvinner och kanske bryts ned så försvinner hålet, och precis som när luften går ur en ballong så försvinner sfärformen, precis på samma sätt så uppstår ett starkare och tydligare medvetande och själsliv när fysiska processer ordnas på ett visst sätt, och därmed komma fram till att djur med enklare hjärnor har ett medvetande och själsliv, men i mycket mindre utsträckning, och desto enklare hjärnan blir (och nu utgår jag ifrån att hjärnan och allt den innebär ger upphov dessa fysiska företeelser som leder till medvetande) desto mindre blir medvetandet. Vilket hjärnhalva är du? Båda, vänsta, högra eller ingen? Man kan leva vidare trots att delar av ens hjärna skadas och dör. Desto mer som dör, och desto mer man plockar bort, desto mindre blir ens själsliv, precis som luften går ur en ballong. Ja. Nej. Nu har jag förstört den här tråden. En medalj i Off-Topic kanske man gjort sig förtjänt av.