2008-03-26, 23:20
#1
Har väldiga sömnproblem, som jag aldrig tycks komma till rätta med: svårt att somna, kan vara vaken i dygn - och när jag väl somnar så vaknar jag hela tiden. Provat det allra mesta mot sömnproblemen i en himla massa år.
Jag är så enormt utmattad - och behöver verkligen få sova.
Men mina 'vakendrömmar' hindrar mig extremt - jag hinner inte somna, utan börjar 'drömma' innan jag somnat. Är väl medveten om att jag drömmer, och vad som pågår i omgivningen - t.ex. ljud: vad mina djur gör, vad som sägs på TV'n om den är på, och så vidare. En fot i det vakna stadiet, en i drömmarnas land.
Problemet är att det oftast är otäcka saker jag drömmer - och att jag har psykiska besvär: bl.a. psykossjukdom, och en hel del med minnesluckor. Så det blir svårt att veta om saker hänt, eller om det varit en dröm.
Kan styra drömmarna till en viss del - och tänka: Det här är bara en dröm, dags att vakna nu. Men ofta så vaknar jag bara om i drömmen - och befinner mig på ett annat ställe, och drömmen fortsätter: och jag är än mer förvirrad. Det blir liksom djupare och djupare tilltrasslat - och jag kan till en början tro att jag faktiskt har vaknat på riktigt: t.ex. att jag är i min säng, reser mig upp - och sedan fortsätter drömmen att vara (oftast) otäck.
För det mesta kan jag bara styra mina egna handlingar, och det som gäller mig: ge mig sådant som jag behöver, om jag behöver skydda mig - t.ex. så kan jag leta upp ett vapen, eller bara få det från ingenstans. Det handlar ofta om att slåss och försvara mig mot andra.
Kroppen är så stressad, jag andas superfort i dessa stadier - och har hjärtklappning och ångest: kroppen reagerar som om det vore på riktigt.
Ofta så lyckas jag ta mig ur dessa drömmar - och kliva upp, men då är det helt kört att 'somna' om, för att jag mår så jävla dåligt: sitter och funderar om det där har hänt, om jag dissocierat - varit psykotisk, eller om det bara var en dröm igen. Eftersom det är tänkbara scenarion, upplevelser som kan hända - särskilt när jag är psykotisk. Så blir jag än mer 'nojjig' - vill verkligen inte bli psykotisk igen. Trots upprepningar/intalningar om att det bara var en dröm, så är jag inte riktigt säker - utan måste kontrollera med verkligheten om det har hänt: datum, om det är dag eller natt, fråga andra, och så vidare. Leka detektiv, för att bli mer säker - och när jag väl konstaterat att det bara var en dröm, så kan jag lugna mig litegranna.
Vill verkligen slippa dessa drömmar - eftersom de stjäl den lilla sömn jag kan få, och så väl behöver - plus att de tär enormt på mitt mående.
Oh, what to do?
(Om det är svårbegripligt, och tycks allmänt knepigt - så skyller jag på sömnbrist.
)
Jag är så enormt utmattad - och behöver verkligen få sova.
Men mina 'vakendrömmar' hindrar mig extremt - jag hinner inte somna, utan börjar 'drömma' innan jag somnat. Är väl medveten om att jag drömmer, och vad som pågår i omgivningen - t.ex. ljud: vad mina djur gör, vad som sägs på TV'n om den är på, och så vidare. En fot i det vakna stadiet, en i drömmarnas land.
Problemet är att det oftast är otäcka saker jag drömmer - och att jag har psykiska besvär: bl.a. psykossjukdom, och en hel del med minnesluckor. Så det blir svårt att veta om saker hänt, eller om det varit en dröm.
Kan styra drömmarna till en viss del - och tänka: Det här är bara en dröm, dags att vakna nu. Men ofta så vaknar jag bara om i drömmen - och befinner mig på ett annat ställe, och drömmen fortsätter: och jag är än mer förvirrad. Det blir liksom djupare och djupare tilltrasslat - och jag kan till en början tro att jag faktiskt har vaknat på riktigt: t.ex. att jag är i min säng, reser mig upp - och sedan fortsätter drömmen att vara (oftast) otäck.
För det mesta kan jag bara styra mina egna handlingar, och det som gäller mig: ge mig sådant som jag behöver, om jag behöver skydda mig - t.ex. så kan jag leta upp ett vapen, eller bara få det från ingenstans. Det handlar ofta om att slåss och försvara mig mot andra.
Kroppen är så stressad, jag andas superfort i dessa stadier - och har hjärtklappning och ångest: kroppen reagerar som om det vore på riktigt.
Ofta så lyckas jag ta mig ur dessa drömmar - och kliva upp, men då är det helt kört att 'somna' om, för att jag mår så jävla dåligt: sitter och funderar om det där har hänt, om jag dissocierat - varit psykotisk, eller om det bara var en dröm igen. Eftersom det är tänkbara scenarion, upplevelser som kan hända - särskilt när jag är psykotisk. Så blir jag än mer 'nojjig' - vill verkligen inte bli psykotisk igen. Trots upprepningar/intalningar om att det bara var en dröm, så är jag inte riktigt säker - utan måste kontrollera med verkligheten om det har hänt: datum, om det är dag eller natt, fråga andra, och så vidare. Leka detektiv, för att bli mer säker - och när jag väl konstaterat att det bara var en dröm, så kan jag lugna mig litegranna.
Vill verkligen slippa dessa drömmar - eftersom de stjäl den lilla sömn jag kan få, och så väl behöver - plus att de tär enormt på mitt mående.
Oh, what to do?
(Om det är svårbegripligt, och tycks allmänt knepigt - så skyller jag på sömnbrist.
