Hur får man en relation att hålla?

Jag lever sedan ett drygt halvår med en person jag planerar att leva med resten av mitt liv. Planen är ömsesidig. Vi planerar att så småningom gifta oss och skaffa barn osv. Jag närmar mig trettio och min sambo är 31.
Hittills har vår relation varit mycket bra. Kommunikationen fungerar utmärkt, vårt sexliv är strålande och våra visioner om framtiden är överensstämmande. Frågan är: i en tid då typ fler skiljer sig än lyckas hålla ihop, hur ska vi få relationen att vara för livet? Hur ska vi klara oss igenom svårigheter och de påfrestningar som livet bjuder på? Hur ska man klara sig genom familjebildning utan att relationen spricker?

Egentligen är det rätt enkelt i teorin.
Om båda personer ger mer än de tar i relationen och ser till att sätta partnerns behov före sina egna så ordnar det sig!

I början av en relation är det lätt att vara generös och sätta den andras behov först men efter ett tag brukar man bli mer bekväm. Hur undviker man att bli det?

Såg ett program på tv med två gamlingar i england som hade varit gifta i 60 år.

Deras råd om hur man ska få ett förhållande var "Don't fall out of love at the same time".

Ligger nog en del i det. Man får ge varandra sör och framför allt inte ta det så jävla allvarligt.

De flesta jag känner som har avslutat ett förhållande, har gjort det för att förhållandet inte var som de trodde det skulle vara. Så vill de börja om från början med någon annan.

Ta det lungt. Ta inte varandra för givet. Ställ inte för höga krav. Ta det lungt.

Jag och frugan firar 6-års bröllopsdag imorgon.

Det har jag hört så många gånger, men aldrig fattat hur man ska undvika. Hur ska jag göra så att jag inte känns för given av tjejen? Eller så att jag tar tjejen för givet för den delen? Snälla exemplifiera!

du sa det nog själv. att prata ut om allting med varandra, oavsett vad det än gäller. tror inte det finns någon nyckel till att aldrig vilja tänka mer på sig själv än motparten för en stund, mer än att båda är medvetna om saken (= pratat ut om det) så man slipper onödigt tjafs och lek.

för att hålla relationer i liv är det viktigt med spänning tror jag, och då menar jag spänning som upplevs tillsammans och inte spänning i relationen. resor etc. tänker jag på.

är inte i er ålder (= mycket yngre och hyfsat oerfaren vad gäller riktiga ömsesidiga förhålllanden) men talar bara om vad jag tror och tänker. vad tror ni andra?

coolt ändå att du inser att ni är på toppen av berget och att du vill forska i hur du (ni) inte ska ramla ner från det. lycka till

Mitt snabbrecept med enbart sex ingredienser:

Dela livsåskådning/värderingar
Ömsesidig kärlek
Kommunikation
Sluta aldrig se och höra din partner
Krisa aldrig samtidigt
Regelbundet sex (ok gäller kanske inte alla men det är mitt recept)

Fyller på med detta: förminska inte varandra. Ge varandra frihet att göra saker, frihet att utvecklas på egen hand. Ge varandra utrymme.
Och knarka inte.

Mitt tips är att ge varandra utrymme. Ha olika vänner, olika intressen och gå inte bara ut på krogen tillsammans utan var för sig (det är ett perfekt upplägg för lite rollspel om man råkar träffas ute också ).

Ofta räcker det med småsaker:

* Tala med tjejen om saker du grubblar över/problem
* Säg tack när hon har gjort något för dig, även om det är småsaker
* Ge komplimenter då och då. Funkar bäst när hon inte förväntar det.
* Fråga henne om hennes intessen etc. - visa intresse även om det inte intresserar dig.

Stort sett handlar det om att man visar att det betyder något att man har sin partner.

Det typiska motexemplet är att man förväntar att den andra gör saker för en. Man säger inte tack. Man talar bara om saker som intresserar en. Man håller problem och bekymmer för sig själv.

Alla vill ha uppmärksamhet och bli bekraftade. Händer det inte i förhållandet, dras folk mot andra där man kan få det man vill.

Tror mkt på att man har tid för varandra. Att man inte slutar prata och umgås när man får barn.

Förlåt varann för de misstag ni kommer göra på vägen.