Hur får man en relation att hålla?

1. Kommunikation.
2. Kommunikation.
3. Kommunikation.
4. Ömsesidig respekt.
5. En vilja från bägge parter att göra det bästa av förhållandet.
6. En ständig vilja att utforska varandra och sina liv tillsammans.
7. Att stödja din partner i vått och torrt.

Det har fungerat för mig, skulle tro att det också kan funka för andra

Att kunna gå vidare och verkligen glömma och förlåta efter ett bråk, kanske. Mitt längsta förhållande är strax över två år och det är mitt nuvarande. Jag vill också veta hur vi ska kunna vara tillsammans resten av livet.

Speciellt hur man klarar sig över småbarnsperioden som verkar förödande för många par.

Istället för att under hela ditt liv fokusera på att få en relation att hålla, som om det är det viktigaste du måste göra, tycker jag att du alltid, oavsett situation, ska känna efter vad du vill göra med ditt liv. Ditt liv är bara ditt och ingen annans. Om du nu planerar att ha ett förhållande med den här mannen i hela ditt liv, vad händer om det inte blir så? Har du misslyckats då? Det tycker inte jag.

Jag kan inte ge dig några som helst råd om hur man får en relation att hålla, allt jag vet är att många blir olyckliga av att göra just detta.

CDP: Givetvis skall man inte hålla ett förhållande kvar i ett sådant läge. NÅgonstans stöter man på breakeven och går det under det så är det bara ajöss med förhållandet, men ifall man lyckas uppfostra (mer i uppfordrande syfte och i handlingen, icke i ett mästrande syfte) sin kvinna så ska det nog gå bra. T.ex. genom att säga att "detta är ok, detta är inte ok" och att även uppfostra relationen med hjälp utav kärlek och omtanke. Alla relationer fostras fram på något vis, men man väljer själv hur man går in i ett förhållande, hur man lever i det och hur man avslutar det.

Jag är inte mycket för att uppfostra kvinnor i allmänhet, jag brukar välja de som redan passar, men i övrigt håller jag med till fullo.

Fast jag vet vad du menar med "uppfostra", jag ska inte märka ord. Det är viktigt att låta folk i allmänhet veta hur mycket skit man tar. Själv säger jag ifrån jävligt fort och jag kan bara råda andra att göra detsamma. Jag har haft flera väldigt långa och trevliga förhållanden... ja, tills de tog slut, förstås... då var det kaos, men det är det ju alltid.

Dra ditt strå till stacken, hushållsmässigt som i allt annat.
Ta inte varandra för givet: Ex. många gottar ner sig i soffan med mysbyxor och ovårdat utseende samt chipspåse varannan dag för att de tycker att man skall älskas som man är. (Skitsnack säger jag om det i viss mån)

Att myssunka i soffan tycker jag inte är att ta varandra för givet. Jag och min kille mailar varandra på jobbet rätt ofta och frågar om vi bara ska mysa i soffan på kvällen. Det är ju det bästa som finns. Iof äter vi inte chips men jag tvättar bort sminket sätter upp håret och har tofflor och mysiga kläder.

Två tips till kvinnor från min manliga synvinkel:

1. Ge honom lite space. Släpp iväg mannen för att träffa sina kompisar eller utöva sin hobby. Häng inte på som ett plåster och var sur. Se till att ha ett eget liv och egna intressen. Det är dock en fördel om de egna intresserna innefattar annat än att gå på krogen.

2. Plötsligt sitter du där med barn, radhus och husdjur. Kom ihåg att även din man behöver lite ömhet. Se till att aldrig hamna i situationen att du gosar mer med katten än med din man.

Nej du får tolka det rätt också, men i det här läget VÄLJER DU att tolka mig helt fel... jag vet att du förstår om du vill tjejen.

tycker jag är ett bra nyckelord i ett förhållande.

Sedan skadar det aldrig att prata igenom sina värderingar och syn på ekonomi, uppfostran mm före_man skaffar barn. Det är ofta man upptäcker att man är totalt olika på den punkten, efter_att barnen anlänt och så olika att man inte kan acceptera varandras synsätt (typ" min man vill prygla/kuva/hota ungarna till bra människor, men inte jag") eller "min man vill att jag ska slava med barnen och hemmet medan han dricker öl och kollar fotboll/porr"

Sådant där måste_man checka av med varandra, innan. Inte bara låta saker aningslöst ske för att man tror man är så jäkla lika varandra, det tror alla då de är nykära

Ok,man behöver inte sunka ner sig totalt men här på fb läser man ju hela tiden om killar som blir skitsura för att tjejen har snyggare kläder på sig och smink utanför hemmet. I mellanmjölkens förlovade land är nog halvsunk men att forfarande inte ta varandra för givet det som gäller.

Ja flera saker som folk skriver ähr är nog fullständigt korrekta, och bra ingredienser för ett långt och bla bla.
Men inte heller lätt att leva efter, det är aldrig något som är värt det. Allt riktigt bra kräver uppoffringar, många på vägen.

Men förutom de mer klara som att inte ta varandra för givet, att sluta ge och t.ex. vika ned sig (genom lata sig eller sluta ta hand om sig) så tycker att små lögner, t.ex. s.k. "vita lögner", och liknande kan vara bättre än sanningen. men här finns visserligen ingen allmän regel öht tycker jag, så det är som resten en jobbig balansgång.