Frågor om punkterad lunga!

Jag har en stark skräck för att råka ut för att punktera en lunga, såpass illa att jag ibland drömmer mardrömmar om det. Har även mer eller mindre fått panik när jag haft andningsproblem av olika orsaker och då fått för mig att jag punkterat en lunga (såklart felaktigt dock). Har brutit revben flera gånger och fått andra skador på överkroppen, kanske är det därifrån min rädsla kommer. Tänkte höra med er kompetenta FB:are om ni kanske kan hjälpa mig att svara på lite frågor för att stilla de här obehagliga tankarna en aning. Döm mig inte för hårt nu!

1. Vad kan det finnas för orsaker till en punkterad lunga?
2. Hur farligt är det egentligen? Vad kan hända?
3. Har hört att det oftast självläker, men kan man behöva behandlas på sjukhus? Vad gör man då?

Skador pga våld eller olycka, eller medfödd missbildning

Det är inte farligt, men det är svårt att andas när man anstränger sig. T ex är det jättejobbigt att gå uppför en trappa.

Det självläker inte, lungan skrumpnar ihop. Självklart måste man till sjukhus.
Jag låg i fem dagar med en slang kopplad till lungan genom bröstet, sedan var jag kry igen. Mesta tiden fick jag morfin så jag kände ingen smärta. Det var värst när de tog bort stygnen efteråt.

Fick min lunga punkterad när jag var i tjugoårsåldern pga en medfödd missbildning, som jag aldrig haft en aning om innan.


Så här kan det se ut: http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/imagepages/19589.htm

Att det kan uppstå på grund av något medfött verkar lite läskigt, det tänker jag definitivt inte fundera mer på. Men kan man t ex stöta emot något riktigt hårt och på så sätt skada lungorna? Eller måste de verkligen punkteras, som om man blir knivhuggen eller liknande? Känns som om lungorna borde vara ganska skyddade bakom revbenen nämligen, därför jag funderar.

Inte så farligt som jag trodde då, men det kanske beror på hur illa det är. Har snarare föreställt mig en långsam drunkningsdöd inklusive panikattacker eller något ditåt.

Okej, vet inte riktigt var jag fått det om självläkning ifrån, har hört det från någon polare antar jag...

Slang genom bröstet? Hjälp! Varför har man det mer exakt? Sitter den bara rakt genom bröstkorgen då, mellan revbenen? Låter hemskt hur som helst, usch. Men med lite morfin kan man leva med det mesta iofs!

Du låter precis som jag, en tväräkta hypokondriker!

Det finns fall av spontan pneumothorax, som är medicinordet för punkterad lungsäck. Det är vanligen långa smala unga killar, och där syns det som en liten tunn luftförande spalt, oftast apikalt (uppåt). Det är vanligen inget som kräver behandling utan kan självläka.

Det är dock betydligt vanligare att lungsäcken punkteras av våld, oavsiktligt eller avsiktligt. Det kan handla om bilkrockar där ett brutet revben skär in i lungsäcken, knivstick, skjutvapen, missar med medicinska instrumet (sällsynt, förstås) och så vidare.

För att behandla det krävs det att man lägger in ett dränage, eller som det ser ut som, en slang. Man måste förstå lungans fysiologi för att förstå vad man ska åtgärda. Lungan är i sig själv oerhört elastisk. Den är utspänd i bröstkorgen på grund av ett undertryck som gör att vävnaden dras ut. När man punkterar lungsäcken finns inte undertrycket längre och lungan drar snabbt ihop sig, som en gummisnodd som inte längre är uttöjd.

När man sätter ett Bühlowdränage gör man ett hål genom huden, genom revbensmuskulaturen och sen in i lungsäcken. Man för in en ganska grov slang (tänk sugrör) som är kopplad till en apparat som ger ett svagt undertryck. Sakta expanderar lungan, och man ger vävnaden möjlighet att läka.

Man kan gå upp till 24 timmar med punkterad lungsäck, och vissa vet inte ens om att de har det. Men vanligen är man andfådd och lite orolig eftersom man inte känner att man får tillräckligt med luft.

Mycket likt min upplevelse!
Var 19, låg i 5 dagar.
Hade jag bara fått medel mot mitt morfinillamående,
så hade jag haft roligare.
Trodde att de skämtade när de förklarade att de skulle dra ut slangen utan bedövning.
Men det kändes inget,
bara gnisslade lite när den gned mot vävnaden mellan revbenen vill jag minnas.


Syrran min däremot, som har samma missbildning som jag,
Fick ligga inne i fem veckor.
Efter det så åkte hon på punka en gång till,
och då opererade de fast lungan upp inne i lungsäcken,
för hon läkte aldrig som hon skulle.

Det ironiska är att hon är en kurvig, liten rökfri tjej på 1,54 m.

Hehe, jag är faktiskt inte så farlig i vanliga fall. Tänker oftast med in idiots envishet att "det går över" eller "det är säkert inte så farligt", oavsett vad det gäller - och då menar jag OAVSETT vad det gäller. Min husläkare hatar mig för detta, men det är en annan historia. Enda undantaget är när det handlar om att inte kunna andas av någon anledning, då får jag panik. Måste vara ute eller ha fönstret öppet när jag är förkyld annars känns det som att jag inte får luft, vägrar att ha huvudet under vatten och dör hellre än att gå in i utrymmen där man riskerar att bli instängd. Terapi kanske vore nåt!

Oh, vilka svar! Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att svara!
Känns lite bättre att ha alla fakta, så slipper jag fantisera mig fram till diverse skräckscenarion...

Läste lite av det du skrivit och om dig och du kommer definitivt bli en jävligt bra läkare! Jag är i vanliga fall livrädd för sjukhus och all personal där, främst för att jag alltid blivit så illa bemött. Härligt att det faktiskt finns folk som både kan sitt jobb och verkar sakliga och trevliga!

äsch nu blir jag generad det var så lite.

Har haft 2 st spontana pneumothorax. Den första läkte ej efter 9 dagar med drän, gjorde en mindre operation för att ta bort den läckande delen och fästa upp lungan med ärrvävnad. Nästa spontanläkte på 4 dagar men sprack igen dagen efter dränet dragits, då blev det en större pleurodes där lungbladen läktes ihop genom att irritera ytorna med en talklösning. Att vakna efter den var INTE roligt. Båda var på samma lunga.

Känns som ett extremt håll fast längre upp mot bröstkorgen som slår till så fort man är uppe och anstränger sig, plus en märklig ångest som inte riktigt går att ta på.

Att sätta in drän gör knappast ont men är rätt obehagligt, det var för övrigt roligt att som liten medicinstudent se vården från patientens håll, blev väldigt bra bemött från alla håll!

Jag har haft totalt 4 st spontana pneumothorax (på grund av medfött lungfel - jag är lång och smal), vårdades utomlands (i Spanien). Efter den fjärde kollapsen gjordes operation. Jag hade aldrig direkt ont av lungkollapserna, tvärt om var det svårt att märka när de skett, men jag kunde höra ett klickande ljud från höger lunga när jag låg ner och tog djupa andetag. Jag kan dock skriva under på det där med ångesten - jag har varit inne på sjukan två eller tre gånger för inbillad lungkollaps.

Efter operationen gjorde det däremot fruktansvärt ont i ett par dagar. Jag gick på ryggbedövning, fentanylplåster (ungefär morfin), maxdos av paracetamol, samt nolotil (smärtstillande som är förbjudet i Sverige), allting på en gång i några dagar. När de råkade dra elsladden till ryggbedövningen morgonen efter operationen blev smärtan outhärdlig efter några timmar, det tog dem ett tag att felsöka.

Operationen skedde i maj i år, och jag är nu relativt besvärsfri. Doktorn har dock sagt att jag inte ska bära tungt, flyga eller anstränga mig fysiskt förrän i höst. Promenader är bra, men inte mer än så.

jolindbe; vilken operation gjorde du?