Medvetandet som utgångspunkt för svar på dom Stora frågorna.

Hur uppstod allt och varför?
Vad är meningen med livet?
Vad händer då man dör?

Detta är bara en teori som jag funderat lite över. Men, ponera följande:

Från början existerande endast ett "Allsmäktigt Grund-Medvetande" (förtkortat med A.G-Medvetandet i fortsättningen), och utifrån detta så blev ingenting -> någonting. Detta kan man tolka på olika sätt. Vi kan kalla processen "A.G-Medvetandet som skapade Allting" som "Gud som skapade Världen" (religiöst perspektiv), eller "Slumpen som skapade Big Bang" (vetenskapligt perspektiv). Ett medvetande som inte upplever någonting blir fruktansvärt tråkigt, nästan panikartat men framförallt meningslöst (eller någonting utan medvetande för den delen). Så därför skapades dessa saker, helt enkelt. Medvetandet är alltså allsmäktigt i denna teori.

För att allting ska kunna fungera parallellt med varandra så blev (och blir) dock A.G-Medvetandet tvunget att dela på sig i små delar. När en ny biologisk individ skapas så connectas ytterligare en bit ifrån A.G-Medvetandet med den individen. Genom att några nya ting bildas måste dock andra dö, dvs de redan uppdelade medvetandena byter bara plats. Utifrån denna teori är det dock mer troligt att A.G-Medvetandet kan dela på sig hur mycket som helst och kan hjälpa hur många varelser som helst att få ett medvetande.

Medvetandes vilja att uppleva triggade igång allting och kommer förmodligen fortsätta uppleva i evighet. I sitt grundursprung så är man alltså allsmäktig, men behöver identifiera sig med ett fysiskt ting för att kunna uppleva. Som sagt, A.G-Medvetandet och samtliga uppdelningar av av det är neutrala förutom att dessa vill uppleva.

Alla biologiska varelser har alltså ett medvetande. Alla uppdelade medvetanden är helt neutrala och fungerar bara som upplevelsemekanismer för dom biologiska maskinerna (kroppar och hjärnor), som i sin tur begränsar upplevelserna för medvetandena. Ett par ex: Hade vi haft 27 sinnen hade våra upplevelser varit mer komplexa. Och upplevelserna blir desto mindre komplexa utifrån en hunds perspektiv, vilket också kan jämföras med t ex en fyra årig människa.

Allting här i världen, människor som djur hade kunnat i teorin fungera precis likadant utan ett medvetande. Men, jag säger det igen: Utan medvetandet blir ju allting meningslöst - då kan ju lika gärna ingenting finnas. Så slutsatsen för vad meningen med livet är, är alltså "bara" att uppleva. Vi skall känna positivt och negativt, bra och dåligt, varmt och kallt, plus och minus, etc - det är meningen.

Den fria viljan för oss biologiska ting blir således illusioner, för allt du gör är vad det biologiska tinget ifråga (kropp och hjärna) signalerar. När man tänker för mycket på det här så får iaf jag lite panikkänslor... "Vafan?!" typ. Det bästa är att inte tänka på det. Det är dock kanske inte meningen att vi ska reflektera över det här, utan våran förmåga att reflektera är bara en bieffekt/defekt av den komplexa hjärnan. Så varför kan vi då reflektera? Eftersom naturen behöver "reflektera över sig själv", vilket är en viktig egenskap för naturen i sig. Innan den komplicerade människan bildades kunde naturen ej det. Det var evolutionen.

Utifrån dessa slutsatser kan man då också komma fram till vad som händer när man dör. Antingen så återgår den uppdelning av A.G-Medvetandet "man är" tillbaka till A.G-Medvetandet, och/eller så vill den uppleva världsrymden och alltet utifrån en ny levande biologisk organism (reincarnation). Alltså, DU och JAG kommer ifrån samma ställe och vi är i princip samma sak - upplevelsemässigt.

Nu ska jag duscha, för det här medvetandet vill uppleva lite varmt härligt vatten!

Alltid lika spännande att läsa folks hemsnickrade teorier, tycker jag!

Jag spårar några uns av Hegels Geist i din A.G-medvetandeteori, varvat med den Aristoteliska "orörlige röraren", som sätter igång allting och ger allt en teleologisk mening. Vad gäller subjektet ser vi ett nästan proto-Heideggerskt "utkast", alltså att vi måste uppleva världen, och vi kan aldrig inte vara i världen.

Vidare har jag såklart ett helt gäng invändningar också... Men jag tänkte föreslå att du fortsätter filosofera vidare på egen hand först, och se vad du kommer fram till.

För att det skulle bli lite lättare för mig att förstå, så skulle jag vilja veta var A.G-Medvetandet håller till någonstans. (Jag är ingen som läser mycket böcker eller har filosofi som hobby)

Var det ett stort medvetande som delade sig och intog massvis med kroppar och arter, som det senare kunde uppleva igenom?

Finns det medvetande som inte intagit fysisk form? Alltså en stor klump kvar som sitter någonstans och övervakar alla de upplevelser som den upplever i de alla olika kropparna?

Eller är det så att när medvetandet väl intagit en fysisk form, så blir den till egen och kan enbart uppleva sina egna upplevelser?

Du får ursäkta om det var lite flummigt uttryckt och om du redan försökt besvara dessa frågor. Försöker bara få ett så bra grepp om vad du försöker beskriva som möjligt.

Efter man dör så blir allt precis som det var innan man föddes. Det är svårt nog säger jag.

Tillåt mig peta lite i dina tankar...


Om A.G.M. fanns från början så blir det någonting -> någonting. Du kommer inte ifrån frågan hur A.G.M. skapades..?


Du förklarar alltså att allting har en vilja, ett medvetande, för annars blir det meningslöst? Då kan du lika gärna säga att allting är meningslöst för annars skulle det finnas en mening med det..


Vad är "naturen" här? Alla medvetanden tillsammans? All "icke-levande" materia? Oavsett låter det som att du ser naturen som ett eget väsen, varför skulle det nödvändigtvis behöva reflektera över sig självt?


Jag drar slutsatsen att din huvudtes är att du inte vill se världen som meningslös och därför skapar någon typ av mening av den.. Är det så?

Nog med petting för tillfället, mitt finger är kletigt..

Alltid lika spännande att läsa folks tankar kring sina egna toerier!

Hehe, ja jag hade nog kunnat komma på invändningar på min egen teori. Men så är det med dom flesta svar man ger; det väcker bara nya frågor.




Ja, det är en stor "klump", men det är inget fysiskt ting i sig så den behöver inte hålla till någon särskild stans. Om den övervakar upplevelserna vet jag inte om den behöver göra. Man skulle väl kunna säga att utan en fysisk kropp så är den "medvetslös", förutom att den hade och har en strävan av att bli vid medvetande/få uppleva saker.

Hela universums existens går ut på att skapa förutsättningar så att A.G-Medvetandet kan bli vid medvetande = skapa levande ting som kan vara medium för upplevelser. Denna strävan orsakade alltså Big Bang, om det inte framgick innan. Från början fanns dock inga levande varelser som kunde förse A.G-Medvetandets önskemål, utan det kom ju långt efter Big Bang (förmodligen). Dock så lever ju både stjärnor och planeter på ett eller annat sätt, eftersom dom föds och dör precis som vi. I så fall började upplevelserna direkt från Big Bang, även om dessa upplevelser är näst intill som att vara medvetslös. Därför fortsätter strävandet efter mer och mer komplexa upplevelser = mer och mer komplexa djurarter skapas, så detta kan förklara evolutionen också.

Allt det här är inget som jag är övertygad om, utan vi ponerar ju bara...


Enligt denna teori så har du rätt i det. Alltså, att den del av medvetandet som tillhör A.G-Medvetandet återvänder dit, vilket också var det ställe där vi kom ifrån från början. Alternativt så används samma del av medvetandet för att uppleva ifrån en ny varelse.




Peta på du...

Bra fråga! Fast det som är intressant med teorin är att A.G-M. kan räknas som 0 utan någonting att uppleva ifrån (medvetslös), så utan Big Bang så var den ingenting. Strävandet efter att få uppleva skapade dock Big Bang. Då kan man fråga sig vad som orsakade strävandet, och tyvärr, längre bak än så kommer jag inte (för tillfället) med denna teori.

Jag vill inte påstå att jag prickade rätt överallt med denna teori, utan det som kan vara intressant är om jag är på rätt väg eller helt ute och cyklar. Jag vet inte om vetenskapet förklarar det så mycket bättre heller med "eh jo det måste va slumpen som skapade big bang..."


Vet inte om jag förstod dig riktigt nu. Men om vi ska besvara frågan "varför finns allt?" så är det bästa svaret jag kan ge att A.G.M. vill uppleva, och för att kunna göra upplevelserna icke kaotiska så måste den dela upp sig.


Det med naturen var bara en parantes, inte särskilt relevant för vad jag ville säga nu när jag tänker efter. Dock så är det viktigt för planeten ifråga att dom som bor där sköter platsen ordentligt. T ex så reflekterar vi över miljön... Då kan man ju dock säga att "då hade ju evolutionen inte behövt skapa människan eftersom då hade inte planeten haft miljöproblem". Fast man kan säga att A.G-Ms strävan efter att bli mer och mer komplex går före ev bieffekter som uppstår av de mer komplexa varelserna. Dessutom så tror jag en annan orsak kan vara att det är menat att vi ska stoppa meteorer och sådant, som planeten "ej vill" bli drabbad av - och endast riktigt utvecklade varelser kan stoppa planeten från det. Även dom som bor på planeten vill ju int hellet bli drabbade av meteorer.


Jag tycker snarare att min teori pekar på att det inte finns någon särskild mening, det var ju bara att uppleva. Det kan ju låta ganska meningslöst. Vi måste ju förklara varför någonting finns öht... Och det bästa svaret jag kan ge är för att någonting vill uppleva det som finns, annars är det totalt meningslöst att någonting finns öht. Ingenting skulle väl ha skapats om ingenting ville/strävade efter det målet. Allting har en orsak, och grundorsaken till allt är A.G-Ms strävan att uppleva - men längre bak i orsakstänkandet kommer jag inte. Någon annan får gärna fylla på. ;P

Eller så skulle man kunna säga att strävelseuppkomsten i sig är big bang, att AGM vill börja uppleva så fort det "vaknar" och därmed skapar något att uppleva per automatik. Som i uppvaknande -> bigbang. Eller vill du ha det till uppvaknande -> strävande -> big bang ?

Att räkna medvetslösheten som 0 är en ren definitionsfråga, men bekväm, annars blir det som jag ser det en oändlig kedja av uppvaknanden


Tror inte du är ute och cyklar särskilt mycket mer eller mindre än någon annan


Jag menade mer att frågan "varför finns allt?" inte nödvändigtvis har ett svar. Försöker man svara så betyder det att det finns någon typ av mening med "alltet", men allt kan lika gärna vara helt meningslöst.

Lite som vår diskussion här egentligen är meningslös, men den är underhållande..


Med min fråga undrade jag vad du ser "naturen" eller "planeten" tillhöra. Är planeten ett eget medvetande, likt en människas, eller är planeten en grupp av medvetanden? Eftersom du postulerade att allting skapas från ett medvetande som delas, så borde väl planeten och annan materia tillhöra något av dom medvetandena?


Vi måste inte förklara någonting.. Men det kopplar lite tillbaka till kommentaren jag skrev ovan. Apropå samtalsämnet, har du sett introsekvensen till Simpsons-avsnittet Säsong 19 Episod 9? Om inte, dra hem och kika, det har en hel del med din teori att göra...

Skriv en bok och försök rekrytera en massa folk med låg självkännsla, scientologin lyckades

Skämt åsido så tycker jag att din teori är välutväckad, men en sak som jag undrar bara, du sa att Medvetandets strävan ledde till Big Bang som i sin tur skapade Medvetandet. Är det inte lite paradoxalt?

Scientologi är... ? Å va menar du?

Visserligen uppfattade jag Big Bang som endast den materia som senare skulle representera stjärnor, planeter etc och inte själva vakuumet och allt icke-materia av annat slag. Någonting måste ju ha orsakat Big Bang oavsett...

Hehe, jag är inte särskilt kunnig men filosofera går bra.