Frågetråd till Flashbacks katoliker

2008-03-23, 17:21 #13

Medlem

Reg: Apr 2007

Inlägg: 4 663

Citat:

Ursprungligen postat av Daniel F

Egocentriskt, ja må så vara. Jag har vigt mitt liv åt skriften, och i den finner jag sanning.
Martin Luthers lära? Nej jag följer Jesus lära...

Menar du att Jesus påstod att Bibeln var det enda som gäller och att allt annat är trams? Det menade däremot, lite förenklat kanske, Martin Luther.

Citera

2008-03-23, 17:34 #14

Medlem

Reg: Apr 2002

Inlägg: 4 572

Citat:

Ursprungligen postat av zapatista

Mja, vänder mig till er katoliker i första hand, men vissa frågor kräver väl inte av läsaren att vederbörande är katolik, antar jag. Hur som helst.

Jag har under en lång tid funderat på att konvertera till katolicismen. För att fatta mig kort - hittar fler element inom katolicismen som stämmer överens med min trosuppfattning är protestantismen, men det hör inte hit. Min poäng med denna tråd är att få lite frågor besvarade. Så, here goes.

1. Om jag inte.. "håller med" om att homosexualitet är en synd - bör jag direkt leta vidare? Inte för att den frågan är central inom katolicismen, men går det att som katolik gå emot Påvens tolkning? (Blah, aldrig har jag vägt mina ord så väl som jag gör nu.... undrar varför.) Lite luddigt formulerat, men förhoppningsvis förstår ni hur jag menar.

2. Jag inser hur fånig denna fråga är, men jag vill göra "rätt", så - dessa radband, "bör" de köpas på något "speciellt" ställe, eller "går" det att köpa det av någon random person/affär?

3. Hur ser "man" på nykonvertiter, eller vad man ska säga? Är det stenhård koll på alla nya, och blir det märklig stämning om man inte närvarar vid varje gudstjänst, och liknande?

Som sagt - det blev lite luddigt formulerat, och visst, jag bjuder på skratten vid fråga två. Kommer förhoppningsvis fler frågor. Vore oerhört uppskattat med lite hjälp här!

Konverterade själv till katolicismen för 2-3 år sedan. Mina svar är:

1. Kyrkan har alltid ett "teologisk korrekt" syn på saker. Ofta kommer svaret från påven eller vatikanstaten. Går man längre ner i hierakien, så blir svaren ofta mer nyancerade. Kardinaler - Ärkebiskoppar - Biskoppar -präster - vanliga katoliker. Påven vill alltid uttala sig så teologiskt korrekt som möjligt. Det är ju på sätt och vis hans jobb. Men inte alla har samma åsikt som påven.

Synen på homosexualitet kommer teologisk korrekt alltid vara att det är en synd, eftersom det går direkt mot religionen och naturen. Men få katoliker lever och tänker absolut teologisk korrekt. Det finns ju hur många homosexuella katoliker som helst.

2. Du tänker nog på en rosenkrans. De kan köpas var som helst, så länge de är rosenkransar och utformade så de kan användas religiöst. Att köpa ett halsband i H&M, som kallas rosenkrans, men inte har kulorna i rätt antal och ordning, fungerar inte. Det är ett religiöst redskap och inte ett smycke (som många icke-katoliker verkar tro.)

3. Beror på prästen och församlingen. Ofta ska folk som önskar att konvertera genom en utbildning så de vet vad de ger sig in i. Där kan det ställas en del krav. När du har blivit katolik, ser folk dig som vilken annan katolik som helst.

Har du fler frågor, så fråga på

Citera

2008-03-25, 21:32 #15

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 1 172

Jag har hamnat i en situation som jag inte trodde vore möjlig för några år sedan. Situationen är den att jag har börjat reflekterat över om protestantismen och Luthers lära är den rätta vägen, för mig. Låt mig utveckla det hela lite. Jag har på nära håll betraktat den Svenska statskyrkan och dess verkningar. De interna konflikterna som följer av kyrkovalen splittrar hela församlingar och nya samfund bildas, en tid går och inom de nya samfunden uppstår nya konflikter. Bibeln är det enda rättesnöret och utgår man ifrån den uppstår inga fel, men hur kommer det sig att den Lutheranska kristendomen aldrig når enhet?

Jag är kluven inför detta faktum att konvertera, jag har en djupt inrotad tanke angående Guds ofelbarhet och människans felbarhet, därav är påvens ofelbarhet något som jag har svårt acceptera, vidga gärna mina vyer.

Samtidigt känns den katolska kyrkan mer levande. Att enbart utgå ifrån Bibeln, är det tillräckligt för att förstå Gud? Mystiken inom protestantismen är ofta nedtonad och i flera fall föraktad, mystiken är för mig mycket viktig. Den levande traditionen och delaktigheten i en stor församling lockar onekligen. Även katolicismens syn på vetenskap tilltalar mig, den ska inte förhindras eller föraktas utan tvärtom. Filosofin och det spirituella tror jag är en nödvändighet för att förstå Gud, men är katolicismen rätt för mig?

Detta inlägg är förvirrat och något ospecifikt, jag tänker högt då jag för tillfället är djupt fundersam över framtida val.

__________________
Senast redigerad av Doxology 2008-03-25 kl. 21:50.

Citera

2008-03-25, 21:40 #16

Medlem

Reg: Feb 2006

Inlägg: 2 552

Apropå katolicismen och dess syn på homosexualitet - hur kommer det sig att det finns en så sällsynt kraftig överrepresentation av pederaster i det (transatlantiska) katolska prästerskapet?

Citera

2008-03-25, 23:55 #17

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 608

Citat:

Ursprungligen postat av Doxology

Text...

Jag försöker onekligen förstå mig på människor som låter sig konverteras till, exempelvis katolicism. Förlåt min trångsynthet, men jag förstår inte. Ett barn som funnit Herren i sitt liv, kan sluta leta. Det har funnit vägen till sanningen och livet. Den som älskar Herren av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sitt förstånd, han gör även sin Faders vilja.

Jag får känslan av att de som låter sig konverteras inte förstår innebörden i att ha en relation till Herren. Det är precis som det inte vore tillräckligt. Är jag allt för trångsynt när jag påstår något som detta?

Tror man på Herren och handlar efter hans vilja finns man i Kristus församling. Det är just denna församling vi måste sträva efter att få tillhöra. Min personliga tro är att man finner den bäst på egen väg. Följer man Herrens vilja, kommer han att visa vägen, det är inget man behöver vara orolig för.

Jag kan givetvis förstå att man vill nå en samhörighet. Vi människor är flockdjur. Men när man låter andra tolka Herrens ord, och låter dem leda en själv så blir det lätt som Jesus sade:

Citat:

De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen

Matt 15:14

Nåja, vi får se vad denna diskussion kan nå. Tack så länge iallafall och sov gott.

Mvh

Citera

2008-03-26, 02:48 #18

Medlem

Reg: Sep 2006

Inlägg: 109

Är det så konstigt att man vill tillhöra

Det kanske är så att man inte vill tillhöra svenskakyrkan. Känns som att man är mer troende än prästen. Protestanter som går till kyrkan är knappast troende. Jag var på gudstjänst i Allhelgonakyrkan på Söder, där hade dom bjudit in Jonas Gardell som står och snackar massa skit.

Jag har funderingar på att konvertera till katolicismen pga olika anledningar. Dels så är det striktare på något sätt. Jag blir begraven på direkten när jag dör. Vill lära mig att leva som en kristen, ta del av hur andra gör. Tror inte jag kan göra det som protestant om jag inte går med i någon frikyrka.

Jag ska väl säga att mina föräldrar är ej troende. Jag är kristen men känner mig inte som en protestant. Politikerna styr svenskakyrkan. Men politikerna styr inte katolska kyrkan.

Sen tycker jag att det bra att man inte får konvertara på direkten, utan att jag behöver gå en "kurs" på ca ett år innan jag tar beslutet.

Finns det ingen som konverterat från protestantismen till katolicismen som ska skriva varför och berätta lite hur skillnader utifrån församling och lära skiljer sig.

Citera

2008-03-26, 07:23 #19

Medlem

Reg: Feb 2007

Inlägg: 3 486

Följande kanske rätar ut frågetecken för någon:

Från http://www.sanktaeugenia.se/konversion.htm :

Citat:

Vill du bli katolik?

I så fall är du inte ensam. Men det är få som gör slag i saken; bara omkring hundra personer om året i Sverige blir upptagna i den katolska kyrkan.

Några särskilda kvalifikationer behöver man inte ha för att bli katolik, men vad du först och främst bör göra är att ta kontakt med en präst eller diakon.

Generellt tar det tre år att upptas i Kyrkans gemenskap.

År 1. Första året går man kursen "Katolska kyrkans lära och liv". Denna kurs är varannan vecka från september till maj. Om man funderar på att konvertera, eller att låta sig döpas, går man också de fyra introduktionskvällar som introducerar till församlingen och orienterar lite mer om katolskt liv. En träff ges i oktober, en under adventstiden och två träffar på vårterminen, en i fastan och en underpåsktiden. Utöver det ska man ha kontakt med en präst eller diakon för samtal under förberedelsens alla år.

År 2. Andra året slår de blivande konvertiterna följe med de odöpta i "Katekumen och kandidatgruppen" (katekumen: de som undervisas) som träffas varannan vecka från september till pingst. Som stöd i förberedelsen sker två initiationssteg inom mässans ram – ett i november (Upptagningen till katekumenatet) i S:ta Eugenia och ett på första söndagen i fastan (Admissionen och namninskrivningen) inför biskopen i domkyrkan. Om kandidaterna "känner" sig redo och är tillräckligt förberedda och mogna så sker dopet i påsknattens mässa och upptagningen till kyrkans fulla gemenskap (konversionen) sker kring påsk.

År 3. Det tredje året erbjuds de nydöpta och nykonverterade att gå i gruppen "Vägen vidare". Denna grupp är tänkt som stöd för de nyligen döpta och konverterade i sitt nya liv i den katolska gemenskapen.

Katekumener: de odöpta.
Kandidater: de redan döpta.

Från http://www.fragaprasten.nu/html/konvert_kat.htm :

Citat:

överväger du att bli katolik?

överväger du att bli katolik? I så fall är du inte ensam - det är tvärtom många som gör det. Men för de flesta blir det inte mer än så. Det är bara omkring hundra personer om året som blir upptagna i den katolska kyrkan i Sverige.
Några särskilda kvalifikationer behöver man inte ha för att bli katolik. I vår kyrka lever människor av alla åldrar och av många olika nationaliteter, både fattiga och rika, låg- och högutbildade.

Vad som i första hand krävs är följande saker:

* att du ger dig tid att växa in i den katolska kyrkans tro;
* att du med allvar har tänkt över, dels varför du vill lämna det samfund du eventuellt tillhör, dels varför du vill bli delaktig i katolskt liv och katolsk tro;
* att du har satt dig in i vad det vill säga att tillämpa denna tro i ditt liv;
* att du deltar i det katolska församlingslivet i din hemtrakt.

Alla människor är olika och har naturligtvis också olika förutsättningar och möjligheter. Ingen kan därför i förväg säga exakt hur lång tid det tar att bli katolik och vad som krävs speciellt av dig.

Till att börja med kan du

* delta några gånger i församlingens mässa för att komma in i katolskt gudstjänstliv och lära känna det som är centrum i katolikernas tro;
* läsa någon bok som ger dig en första orientering i katolsk tro och katolskt liv;
* tala med någon katolik du känner om det han eller hon tycker är viktigt i sitt liv som katolik;
* anmäla dig till en kurs eller studiecirkel i katolsk troslära om en sådan erbjuds i din närhet;
* vända dig till en präst eller församlingssyster och be om ett samtal, där du kan lägga fram dina tankar. Han eller hon kan då hjälpa dig vidare på vägen.

Vad som sedan följer är i regel en längre tids undervisning med åtföljande samtal. Under denna period (i genomsnitt ett år) kan du, med hjälp av din handledare, bli mera medveten om varför du vill bli katolik och om de förväntningar du har på kyrkan. Du får också en djupare kännedom om katolsk tro och katolskt fromhetsliv och även tillfälle att lägga fram dina egna synpunkter och personliga problem.

Det förväntas att du om möjligt regelbundet deltar i mässan och församlingslivet i övrigt och därmed lär känna den katolska församlingen på platsen.

Om ditt intresse till slut leder till att du vill ta steget fullt ut, så är du välkommen in i vår kyrka.

Citera

2008-03-26, 11:59 #20

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 1 172

Citat:

Ursprungligen postat av Daniel F

Jag försöker onekligen förstå mig på människor som låter sig konverteras till, exempelvis katolicism. Förlåt min trångsynthet, men jag förstår inte. Ett barn som funnit Herren i sitt liv, kan sluta leta. Det har funnit vägen till sanningen och livet. Den som älskar Herren av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sitt förstånd, han gör även sin Faders vilja.

Jag får känslan av att de som låter sig konverteras inte förstår innebörden i att ha en relation till Herren. Det är precis som det inte vore tillräckligt. Är jag allt för trångsynt när jag påstår något som detta?

Tror man på Herren och handlar efter hans vilja finns man i Kristus församling. Det är just denna församling vi måste sträva efter att få tillhöra. Min personliga tro är att man finner den bäst på egen väg. Följer man Herrens vilja, kommer han att visa vägen, det är inget man behöver vara orolig för.

Jag kan givetvis förstå att man vill nå en samhörighet. Vi människor är flockdjur. Men när man låter andra tolka Herrens ord, och låter dem leda en själv så blir det lätt som Jesus sade:

Matt 15:14

Nåja, vi får se vad denna diskussion kan nå. Tack så länge iallafall och sov gott.

Mvh

Tack för ditt inlägg. Du resonerar som jag gjort under en lång tid. Jag har en grundtro och en relation till Gud, men säg mig hur vet du säkert vad som är Herrens vilja vid alla tillfällen? Utgår du strängt ifrån Bibeln (bokstavstroende) eller gör du dina egna tolkningar? Det som lockar med katolicismen är den långa traditionen som finns, en förvaltning av kyrkans grunder och dess avskildhet ifrån det världsliga och politiska inflytandet.

Självklart är det som du säger, en blind ledare för en blind till avgrunden, men låter sig en blind lekman tolka allt rätt inför sig själv? Är man tillräckligt stark för att inte tänja på gränserna inom områden som känns jobbiga?

Jag har inte bildat en fast åsikt ännu utan vill mer diskutera då jag finner det hela mycket intressant. Som jag nämnde tidigare vänder jag mig emot den splittring som uppstått inom lutheranska kyrkan och statskyrkan som är politiskt influerad vilket enligt mig är rena vansinnet.

Jag har alltid prisat min individualitet högt i livet och gått min egna väg i mitt sökande, försvinner den vid ett inträde i katolicismen, eller kanske är det först där den kan slå ut i full blom?

Citera

2008-03-26, 13:07 #21

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 608

Citat:

Ursprungligen postat av Doxology

Tack för ditt inlägg. Du resonerar som jag gjort under en lång tid. Jag har en grundtro och en relation till Gud, men säg mig hur vet du säkert vad som är Herrens vilja vid alla tillfällen? Utgår du strängt ifrån Bibeln (bokstavstroende) eller gör du dina egna tolkningar? Det som lockar med katolicismen är den långa traditionen som finns, en förvaltning av kyrkans grunder och dess avskildhet ifrån det världsliga och politiska inflytandet.

Självklart är det som du säger, en blind ledare för en blind till avgrunden, men låter sig en blind lekman tolka allt rätt inför sig själv? Är man tillräckligt stark för att inte tänja på gränserna inom områden som känns jobbiga?

Jag har inte bildat en fast åsikt ännu utan vill mer diskutera då jag finner det hela mycket intressant. Som jag nämnde tidigare vänder jag mig emot den splittring som uppstått inom lutheranska kyrkan och statskyrkan som är politiskt influerad vilket enligt mig är rena vansinnet.

Jag har alltid prisat min individualitet högt i livet och gått min egna väg i mitt sökande, försvinner den vid ett inträde i katolicismen, eller kanske är det först där den kan slå ut i full blom?

Tack själv för dina inlägg.

Du skriver:

Citat:

Jag har en grundtro och en relation till Gud, men säg mig hur vet du säkert vad som är Herrens vilja vid alla tillfällen? Utgår du strängt ifrån Bibeln (bokstavstroende) eller gör du dina egna tolkningar?

Frågan är hur väl du känner Herren och hur du nyttjar bönen. Jag ska inte neka till att bönen har givit mig väldigt mycket, en del gånger har det varit precis som Herren stoppat orden i munnen på mig. Det är dock inget unikt, var och en som ber ska få, det handlar om att tro. Det handlar även om att följa Herrens väg. Gör man det ska man bli rikligt belönad.

Det är givetvis också ett samspel mellan dig och skriften, många svar finnes däri. Men relationen till Herren är givetvis viktigast. Jag står fast vid mitt antagande. Jag låter ingen påverka mig. Människor kan dela åsikter givetvis, men i slutändan är det ändå mellan oss och Herren.

Hur vet man vad som är rätt och fel? Be för att nå vishet, kunskap och förståelse. Låt Herren sända sin Ande så ska den tala om för dig vad som är rätt och fel. Men har du en ande i dig som talar emot Herrens ord är den inte av Gud given.

Jag hinner tyvärr inte skriva mer just nu, jag måste till jobbet...

Tack för dina svar så här långt.

Mvh

Citera

2008-03-26, 13:24 #22

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 1 172

Citat:

Ursprungligen postat av Daniel F

Tack själv för dina inlägg.

Du skriver:

Frågan är hur väl du känner Herren och hur du nyttjar bönen. Jag ska inte neka till att bönen har givit mig väldigt mycket, en del gånger har det varit precis som Herren stoppat orden i munnen på mig. Det är dock inget unikt, var och en som ber ska få, det handlar om att tro. Det handlar även om att följa Herrens väg. Gör man det ska man bli rikligt belönad.

Det är givetvis också ett samspel mellan dig och skriften, många svar finnes däri. Men relationen till Herren är givetvis viktigast. Jag står fast vid mitt antagande. Jag låter ingen påverka mig. Människor kan dela åsikter givetvis, men i slutändan är det ändå mellan oss och Herren.

Hur vet man vad som är rätt och fel? Be för att nå vishet, kunskap och förståelse. Låt Herren sända sin Ande så ska den tala om för dig vad som är rätt och fel. Men har du en ande i dig som talar emot Herrens ord är den inte av Gud given.

Jag hinner tyvärr inte skriva mer just nu, jag måste till jobbet...

Tack för dina svar så här långt.

Mvh

Det är sant som du säger, kanske känner jag inte Herren tillräckligt väl för att finna den rätta vägen ännu. Det håller jag absolut inte som omöjligt, tron har flera dimensioner, jag är precis i början och försöker finna min väg. Kanske är det därifrån min rädsla kommer över att följa fel väg, att jag helt enkelt inte skapat en stark relation till skriften och Herren?

Samtidigt, i det världsliga livet förlitar vi oss ofta på auktoriteter samt folkvalda, vi är tvungna att göra så i många fall. Är det inte då rimligt att vi till viss del förlitar oss på de som förvaltar den kristna traditionen på jorden, det vill säga vatikanen? Är det inte viktigt att stadiga vägledare i relationen till Gud? Tanken har också slagit mig vad Jesus hade velat se i denna tiden, en splittrad Lutheransk kyrka där många har dragit sig ur och enbart bedriver privat praktiserande tro, eller en allmänelig kyrka likt den katolska, där vi ber om vägledning för hela kyrkan istället för oss själva, är inte det sistnämnda en något egocentrisk utgångspunkt?

Jag tänker enbart högt nu och har inget konkret svar utan bollar bara lite tankar, kanske är det så att vi finner olika vägar till Gud och att målet i sig är det viktigaste?

Citera

2008-03-26, 13:36 #23

Medlem

Reg: Feb 2007

Inlägg: 3 486

Citat:

Ursprungligen postat av Doxology

Det är sant som du säger, kanske känner jag inte Herren tillräckligt väl för att finna den rätta vägen ännu. Det håller jag absolut inte som omöjligt, tron har flera dimensioner, jag är precis i början och försöker finna min väg. Kanske är det därifrån min rädsla kommer över att följa fel väg, att jag helt enkelt inte skapat en stark relation till skriften och Herren?

Samtidigt, i det världsliga livet förlitar vi oss ofta på auktoriteter samt folkvalda, vi är tvungna att göra så i många fall. Är det inte då rimligt att vi till viss del förlitar oss på de som förvaltar den kristna traditionen på jorden, det vill säga vatikanen? Är det inte viktigt att stadiga vägledare i relationen till Gud? Tanken har också slagit mig vad Jesus hade velat se i denna tiden, en splittrad Lutheransk kyrka där många har dragit sig ur och enbart bedriver privat praktiserande tro, eller en allmänelig kyrka likt den katolska, där vi ber om vägledning för hela kyrkan istället för oss själva, är inte det sistnämnda en något egocentrisk utgångspunkt?

Jag tänker enbart högt nu och har inget konkret svar utan bollar bara lite tankar, kanske är det så att vi finner olika vägar till Gud och att målet i sig är det viktigaste?

För mig är det viktigt att se Kyrkans (den mystiska gemenskapen kyrkan) tro som något större än jag. Det är en tro som jag kan förhålla mig till och brottas med. Att denna tro finns och att man vill tro och följa innebär ju inte med nödvändighet att man faktiskt tror. Tron växer, vi lär oss mer och förstår mer, hela tiden, och denna process, denna väg är lång. Även om man skulle gå in i en stark tradition måste man göra den till sin egen. Man kan givetvis ha en ytlig tro och intellektuella försanthållanden men vill man att det skall betyda något, vill man nå Gud, så är integration och äkthet a och o.

Citera

2008-03-26, 13:52 #24

Medlem

Reg: Okt 2007

Inlägg: 1 172

Citat:

Ursprungligen postat av excelsis

För mig är det viktigt att se Kyrkans (den mystiska gemenskapen kyrkan) tro som något större än jag. Det är en tro som jag kan förhålla mig till och brottas med. Att denna tro finns och att man vill tro och följa innebär ju inte med nödvändighet att man faktiskt tror. Tron växer, vi lär oss mer och förstår mer, hela tiden, och denna process, denna väg är lång. Även om man skulle gå in i en stark tradition måste man göra den till sin egen. Man kan givetvis ha en ytlig tro och intellektuella försanthållanden men vill man att det skall betyda något, vill man nå Gud, så är integration och äkthet a och o.

Som vanligt skriver du ett mycket bra inlägg som jag inte kan opponera mig emot. Jag tror vi kan finna en viss distinktion i frågan. Ena delen berör just att finna sin personliga tro, eller rättare sagt sin personliga kontakt med Gud och en äkta kärlek som bygger på annat än enbart intellektuella antaganden. Denna del kan ses som det individuella sökandet där du av egen kraft måste bejaka din tro och finna en kontakt som är din personliga grund, här finner du din personliga relation till skriften och Guds storhet. Denna del är ett ständigt sökande som aldrig tar slut och också den viktigaste delen för mig.

Den andra delen ser jag mer som vilken organisation som är mest gynnsam och vem som förvaltar denna tro och gemenskap på bäst sätt, ett något mer intellektuellt val. Frågor man då kan ställa sig är, vart finner min personliga tro bäst grogrund när den vacklar i frågor? Vart har tron störst chans att uppnå en kyrkans gemenskap där dess individuella medlemmar blir till bröder och systrar i Guds namn? Jag hoppas du förstår hur jag tänker. Förvaltas min tro bäst hemma i min privata kammare eller kan den finna nya aspekter och vinklar inom en organisation som bär på en mångtusenårig tradition? Finner den bäst stöd inom en protestantisk församling? Egentligen är inte denna delen viktigast för mig, utan detta är mer ett steg i utvecklingen av den personliga tron, kanske är denna delen oväsentlig?

Kanske är denna analys helt felaktig och direkt motsägelsefull?

Citera

Frågetråd till Flashbacks katoliker

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in