Jämställdhet och partnermarknaden

Ur tråden:
Tjejer! Vilket yrke har din blivande man?

Ett inlägg:


Hela tråden: http://www.flashback.org/showthread...8#post10433118


Män sitter idag på fler maktpositioner i det offentliga än vad kvinnor gör.

På vilket sätt tror ni att kvinnors och mäns preferenser påverkar detta? Det verkar oerhört vanligt att kvinnor vill ha framgångsrika män även fast kvinnans ekonomiska situation idag är som sådan att hon klarar sig utan en försörjande man.

Kvinnor vill ha framgångsrika män men idag så är de för framgångsrika?

Hur resonerar ni kring att kvinnor ofta vill ha en stark hane som väldigt lätt symboliserar ett patriarkalt samhälle.


Många säger att män är rädda för "starka" kvinnor, är ni rädda för "svaga" män?

Du förstår inte varför kvinnor vill ha en initiativrik, intelligent och rolig man som är aktiv i sitt liv istället för en slö, trött och deprimerad man som sitter hemma och gråter?

Den förste mannen du listar upp är lite mer ledartypen och har lättare för att styra över män och kvinnor. Ibland så trycks han ned för att kvinnor ska få en chans vilket är lite knasigt då det är den mannen många kvinnor vill ha.

Om vi bortser från den mannen så finns det enligt dig bara typ 2 kvar?

Det är uppenbarligen ett problem. Jag tror dock att det både är naturligt och något som vi med tiden kommer att växa ur. De problem som idag uppstår beror på att utvecklingen gått olika snabbt i olika delar av våra liv. På arbetsplatserna och i skolan har det, trots allt, hänt en del. Men i våra hem är det fortfarande frugan som tvättar.

Det är såklart svårt att sia om framtiden, men jag är ändå övertygad om att dessa spänningar kommer att minska i takt med att utvecklingen tvingar fram en acceptans och anpassning inför jämställdhet som idag känns som nytt.

Som vi såg blir det iaf inga barn om man misslyckas med det. Darwin fixar jämställdheten om vi inte gör det innan.

Slutligen
Den sista meningen känns ytterst relevant för diverse FBare...

Fascinerande att du väljer att skapa en helt ny tråd baserat på vad jag konstaterar i en helt annan tråd. Att en kille är chef eller har ett yrke där hjärnan används (civilingenjör, läkare, arkitekt, etc) och där det finns ett visst maktutövande hindrar ju knappast kvinnor i längden att också hamna på höga positioner i näringslivet. Ett bra jobb tyder på att killen har ambitioner och målmedvetenhet, samt ligger på ungefär samma nivå som en själv rent intelligensmässigt. Ett chefsjobb tyder dessutom på initiativ, mångsidighet och viss makt. Jag skulle ha lättare att relatera till denna man än en man som försörjde sig som lokalvårdare.

Tror få kvinnor skaffar män idag av rent ekonomiska skäl, utan för att man vill dela någonting tillsammans. Då är det ju enklare om både bidrar med ungefär lika mycket till privatekonomin, så att man slipper "försörja" mannen. Jag skulle dock inte bry mig nämnvärt om jag tjänade mer än killen, men när det är riktigt stora skillnader tror ja, att det tär en del på förhållandet.

Personligen vill jag ha en stark hane för att jag själv anser mig vara en stark hona. Styrka i min värld handlar dock om att kunna uppvisa både styrkor och svagheter och stå för sina åsikter och känslor. Alltså blir de hänsynslösa maktutövarna utan ödmjukhet och endast dollartecken i ögonen bortsorterade rätt snabbt.

Det finns ingenting som tyder på att en "stark hane skulle symbolisera ett patriarkaliskt samhälle" om kvinnan vid hans sida också är stark.

På vilket sätt är en "initiativrik, rolig och intelligent" man en ledartyp? Han kan lika gärna jobba som sjukskötare. Sen så trycks inte män ned för att kvinnor ska få en chans.

Ja, det är ett problem om man väljer att se det som ett problem. Väljer man däremot att se det som något positivt så kan man hantera det på ett bättre sätt. Inte konstigt att seperationerna blir vanliga då det är emot den stereotypiska mansrollen att vara den lågavlönade. En man ska ju vara en "man" och helst då också den som bidrar mest till familjeförsörjningen. Tror dock detta är betydligt vanligare bland 50-60-talister än bland de senare generationerna.

Det finns ju fördelar och nackdelar med det mesta, så även jämställdhet, men jag tror faktiskt att man kan undvika att hamna i dem genom kommunikation samt viljan till förändring för att så småningom åstadkomma något bättre.

Du får gärna förklara vad du menade med det sista du skrev "den sista meningen...."...

Fast kvinnor väljer ju oftare en man som är äldre och har bättre jobb än vad de har, än tvärtom. Det är ju något som har väldigt starkt stöd statistiskt. Det kanske stämmer för dig att du vill ha en kille "på samma nivå" men för kvinnor i allmänhet stämmer det ju inte.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=610901


Det verkar vara mycket viktigare med pengar och status hos kvinnor, när de väljer män, än vad det är hos män när de funderar på vilken tjej de vill ska välja honom.

Det är väl inte särskilt konstigt då detta automatiskt tyder på att mannen håller sig till den klassiska mansrollen? Inte heller kan man förringa det faktum att det faktiskt finns fler män än kvinnor som är chefer/ledare inom näringslivet och därmed tjänar bättre än många kvinnor.

Ja och vill man inte se problemen så finns de ju inte. Eller..?

Hur menar du att man ska se positivt på det? Visst är det bra att man iaf ser att samhället utvecklas. Men spänningarna som tagits upp är ju inte önskvärda i sig. Hur positivt man än försöker se på dem så mår ju folk dåligt av att separera (inget kärnfamiljssnack nu är du snäll ). Du tror att det är vanligare bland 50-60-talister, kanske är det så. Jag tror att utvecklingen kommer att fortsätta och att detta kommer att bli ett allt mindre problem. Men så länge det är ett problem tycker jag att man ska (få) prata om det.

Kommunikation och vilja att förändras i all ära. Vi ser ju att folk i praktiken får problem. Svårt att säga så mycket om det med någon vidare säkerhet, men något händer ju uppenbarligen. Något som får tidigare fungerande förhållanden att avslutas.

Den sista meningen var tänkt till alla de som lever i tron på att vi kommit i land med jämställdhetsarbetet. Att det som hänt var fint men att det räcker nu, att brösten kommer att försvinna och att kvinnorna kommer att dricka upp männens öl om vi fortsätter. Men brösten sitter kvar och om kvinnan ger sig ut och förvärvsarbetar så har man kanske råd att köpa några extra öl.

Konstigt eller ej, det drabbar ju utan tvekan kvinnor som vill lyckas i karriären. När kvinnan väljer en rikare man så förstärks också det faktum att män sitter på de högsta grenarna av arbetslivsträdet.

Jo men om man kan ta "spänningarna" för vad dom är. Jag skulle ju verkligen uppskatta om exempelvis min framtida man var genusmedveten och jämställdhetssträvande, då kanske inte dessa spänningar skulle bli lika avgörande för relationen. Om killen sätter hela sin manlighet i att vara den största inkomstkällan i familjen så tycker åtminstone jag att han har en snevriden bild av vad manlighet handlar om. Pallar han inte en kvinna som tjänar mer än honom så har han ett problem med sin självbild, och inte någonting annat.


Var står något om att förhållandena fungerade tidigare? Och eftersom mannen ofta tjänar mer än kvinnan så håller väl förhållanden av det skälet bättre, än det omvända + att mannen känner sig mindre som en man vid arbetslöshet. Tycker man ska se till de egentliga orsakerna istället för symptomen.


Okey.


Ja, men sugardaddy-idealet lär väl knappast göra någon mer jämställd. Men det är skillnad på att lockas av stenrika direktörer och någon med hyfsat bra betalt.

Det är väl fint att du gör det. Du har inte upplevt att utbudet av aktuella killar begränsats av dina önskemål kring genusmedvetenhet och jämställdhetssträvande?

Om man tycker sig se en ökning i avslutade förhållanden i samband med jämställdhetsutveckling så måste man ju ändå utgå ifrån att vissa förhållanden går sönder som inte skulle gjort det utan Gudrun. Att gå in med "men om de gick sönder av jämställdhet var de ändå inte så bra" tror jag är lite farligt.

Ja, det är skillnad. Men samma effekt uppstår så fort mannen tjänar så pass mkt mer att det är han som stannar någon timme extra, att det är morsan som stannar hemma och VABar osv. En personlig gissning är att man har lite svårt att gå emot vanan att morsor "ska" vara hemma om man dessutom förlorar en massa pengar på det. Det är ju, som jag uppfattat det, en rätt stor fråga i jämställdhetsdebatten. Det här alltså, kvinnors val av partners.