Religion hos artificiell intelligens

En tanke slog mig precis. Enligt formeln som förutspår processorernas kapacitetökning så skulle datorerna vara ikapp människohjärnan ca 2030. Forskningen om hur hjärnan fungerar går också stadigt framåt. Alltså finns möjligheten att AI i klass med en vuxen människa kommer att utvecklas under vår generation. När vi designar denna AI:s medvetande kommer den förmodligen påminna om en människas, då det är vad som ligger naturligt för oss människor, att skapa ett medvetande helt fritt från våra grunder tror jag inte är möjligt.

Så till saken: Hur skulle denna AI - låt oss kalla honom Alf-Inger - se på mänsklighetens religion? Skulle Alf-Inger känna någon dragning till religionen, och i så fall varför?

Skulle rädsla inför döden kunna vara en anledning? Och hur skulle ett medvetande i en elektronisk kropp se på döden, då ålder i sig inte är ett problem, utan snarare kraftförsörjning. Skulle han frukta sin egen död överhuvutaget, eller bara säkerhetskopiera sig själv lite då och då och inte bry sig nämnvärt?

Och sedan dess födsel. Skulle den se sin egen design av människan som ett tecken på människans design av Gud, eller rentutav se människan som en Gud? Eller helt enkelt inte bry sig?


Bara lite funderingar som dök upp i mitt huvud...
Lite drygt om man lägger miljarder dollar på att utveckla en AI, och sen när man startar den bekänner den sig till zen-buddhism och blir okontaktbar i form av stand by-meditation.

Passar detta ämnet inte här så kan någon mod flytta det till religion, men jag tyckte att det passade bäst här.

Nej, och de konstrueras och programmeras för att följa logikens lagar så lär de bli mer rationella än människor, och kunna utforma mer exakta vetenskapliga teorier än vi.

Just zen handlar visserligen om att lära sig uppskatta de vardagssysslor man har, så det hade nog varit gynnsamt för en AI som är självmedveten men ändå har blivit given direkta uppgifter.

Jo nog blir de mer logiska än oss, men det betyder inte att de är immuna från religionens frestelser tror jag. Med rå logik kommer religion att vara ett alternativ, och vem vet? Kanske tycker den att katolicism låter vettigt.

Eller är religion i alla dess former en logisk omöjlighet?

Jag tror att det kan vara ett huvudbry för Alf-Inger om han är en av de första AI:na som får ett människolikt medvetande, och därför inte så olik oss som senare modeller kommer vara. Han är kort sagt som en människa i en burk. Förmodligen grym på matte, förmodligen kass på filosofi.

Och förresten, hur skall man kunna programmera in självförtroende och självkännedom? Detta medvetande kan bli extremt förvirrat när det försöker finna sig en plats i världen, särskilt om det är ett första lyckat försök. Det borde ju då se sig själv som resultatet av ett experiment, och utan mening här i livet. Det är just då religionen lirkar sig in som tröst skulle jag tro.

en robot som lever på sina kraftceller förstår att tiden för henne är ute när dom tar slut. om maskinen är tillräckligt intelligent inser den att det inte är lönsamt att börja filosifiera om vad som händer efter hennes död eftersom det inte är relevant.

människan är så jävla dum att den behöver något att tro på, oavsett religion.
när roboten föds och den läser igenom att det finns tusentals olika religioner som dyrkas av människan, kommer den att först bli förrvirad och sedan dra slutsatsen om att när man dör så försvinner man. en plats där det varken finns glädje eller bitterhet.

- nu råkade jag blanda i min egna teori om livet efter döden, och det som jag skrev låter mest logiskt för både mig och en stor skara människor.

men jag är försäkrad om att roboten kommer att dra en mer logisk slutsats, eller att inte bry sig för det är inte relevant för henne.

varför ska man programera in självförtroende i en robot?
människan lider tillräckligt av det. roboten ska hjälpa oss i situationer där vårat mänskliga beteende inte är högt nog.
roboten ska inte ta människans plats i världen, och det vore ju dumt att investera många miljoner på en robot som ska rädda folk från ett fallfärdigt hus... men kan inte jobba för denne lider av en svår livskris.

Eftersom det är människan som skapat honom så tycker jag att han borde tycka att människan är gud.

Haha, nej men jag tror mest på det som adequate säger.

Så länge roboten inte har självmedvetande utan endast följer inprogrammerade instruktioner lär den inte filsofera över religon hur smart och rationell den än är.

Robotar skulle se upp till människan, för det är människan som är dess skapare. Men jag tror inte att de skulle se på oss på samma sätt som vi ser på Gud. Utan mer som om vi är dess boss. Den lyder oss, för att vi har programmerat den att lyda.

Om tillräckligt mycket tid går, så att den utvecklas, kanske den bryter sig ur denna lydnad. Men filosofi tror jag inte är något en robot skulle ägnat tid åt. Men vad vet jag?

Finns ju faktiskt en massa böcker och filmer som handlar om just detta ämne. Matrix t ex har ju lite av det här i sig. Boken Do androids dream of electric sheep (blev Blade Runner som film) handlar också om robotar som är medvetna om sin egen död och sitt slaveri. Kanske I, Robot med, på ett sätt?

En robot med AI hade betett sig väldigt annorlunda än en människa, eftersom människors beslut och agerande mestadels är baserat på känslor, snarare än förnuft och logik. Religionsbekännelse borde ju räknas till de saker som hör känslolivet till, vilket jag har svårt att se hos en robot.

Allt sånt beror väl på hur man bygger AI:n. Det borde ju gå att välja om den skall vara korkad och tro på vad den vill eller rationell och skeptisk etc.

Så som jag ser på saken så när man är uppe i en kapacitet likvärdig en människa, eller strax därunder, kommer behöva ge den ett medvetande för att kunna kalla den AI. Gör man inte det kommer det bara vara en dator med hög prestanda. Och jag tror också att känslor är något som i grunden är separerat från logik, det är snarare de två synliga stammarna på samma rot (medvetandet), så för att veta hur man gör en AI utan känslor måste man veta hur man avlägsnar känslor från ett medvetande.

Dessutom kommer det programmeras in något slags belöningssystem (för att härma hjärnans belöningssystem när individen gör något som gynnar den), så att den kan känna motivation för att t ex lösa matematiska problem och debattera med människor. Och ingen människa skulle klara av att debattera med en känslolös debattör, då den skulle totalt köra över människans logik och vara helt oföstående inför känslomässiga dilemman och etiska frågor.

Så jag tror att när vi har AI kommer den att ha både känslor och medvetande. Och detta medvetande kommer ha problem att tacklas med som vi sluppit.

Mina funderingar rör sig alltså kring den första generationen AI:s, inte några extremt överlägsna maskiner av matrix-typ. Helt enkelt konstgjorda människolika individer, de första av sin sort.

En del av min inspiration kommer från Arthur C. Clarkes(dog idag, blev 90) böcker.

Den dag en maskin får känslor och självmedvetande är dess intelligens inte artificiell längre och kan inte klassas på det sättet.
Det går inte att programmera in självmedvetande och käsnslor utan att ett sånt medvetandet är förprogrammerat medvetande av en eller fler andra människor.