Höga Salen (2C-b)

Substans: 2C-b
Dos: 20mg (oralt)
Trippkamrat: flickvännen under påverkan av samma dos (i texten känd som ”Underbar”)
Setting: Nalen (Stora salen) och en jävla massa hip-hop
Utvärdering: Häftigaste drogen jag testat, oerhört bra setting också.
Tidigare erfarenhet: 2C-b, LSD, cannabis, alkohol, amfetamin m.fl.

18:50
Vi befinner oss i Stockholm en mörk men välplanerad höstkväll. Allt har hittils gått som planerat. De två kapslarna ligger välplacerade i min innerficka. Jag och Underbar är på väg till ett av Stockholms mer kända gatukök för att stoppa i oss onödigt stora kebabtallrikar. Vid denna tidpunkt sväljer vi även kapslarna. Underbar verkar smått osäker men blir lätt lugnad. Det är trotsallt inte min första gång.

19:20
Tillräckligt mycket kebabtallrik har svalts för att mätta oss båda. Barnfamiljens son vid bordet till höger påpekar att ”maten var godare än hemma”. Jag får det väldigt svårt att hålla mig från att skratta men gör ändå hyfsat bra ifrån mig. Underbar meddelar att hon måste gå på toa, sagt och gjort.

Nu inser jag att jag är på väg upp. ”Helvete, redan? Nej, det är för tidigt, sist tog det ju två timmar...” Jag tittar på klockan och anmärker att det bara gått 30 minuter. Jag försöker hålla mig landad och tänker att det bara är placebo. Nej, inte bara placebo. Världens häftigaste placebo. Jag känner mig alldeles mjuk och kittlig. Allmänt gosig, helt enkelt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den kroppsliga känslan. Pirret jag har i magen är detsamma som på LSD, fast lättare. Men samtidigt intensivare. Ja, det är jävligt häftigt iallafall. Kroppen är lätt och jag känner mig, utöver det mentala, väldigt lätt fysiskt och hoppas på att Underbar tagit med koppel så att jag inte flyger iväg.

Underbar kommer ut och jag ersätter hennes närvaro inne på toaletten. När jag tvättar händerna granskar jag mina pupiller. Japp, planeringen åt helvete. Jag är redan på väg upp – en och en halv timme för tidigt. Jag ler åt mig själv och går hastigt ut genom dörren för att undvika att fastna framför spegeln (sådär som man gör på hallucinogener helt enkelt).

Jag tar Underbars hand och lokaliserar utgången samtidigt som jag viskar ”titta mig i ögonen.” Noggranna granskningar är överskattade när man har att göra med någon i detta stadium. ”Nej, seriöst? Redan? Alltså, dina pupiller... Dina ögon finns inte.”, ”Nej, jag vet. Visst är det häftigt? Synd att jag kommer peaka för tidigt...”

19:35
Jag har ingen aning om hur jag lyckades (det gjorde jag inte, det var Underbar som lyckades förflytta mig hit) ta mig till tunnelbanestationen. Det kroppsliga är oerhört starkt nu, men jag klagar inte på annat än att det slår mycket tidigare för mig än planerat. Jag tar upp min mobiltelefon och tittar på klockan. Min bakgrundsbild rör sig på grund av oerhört kraftiga OEVs. Dessutom är det inte min mobiltelefon jag håller i. Eller jo, visuellt är det det. Men jag känner inte igen känslan av att hålla i den. Den är totalt främmande. ”Det här är inte min telefon!”, ”Haha jo, tyst nu.”

Miljön på tunnelbanestationen är också helt främmande. Trapporna är underbara att gå i och statyerna blir verkligen jätteintressanta. Alla som någonsin varit i Stockholm känner till dekorationerna på dessa stationer. Min syn är kraftigt påverkat. Mitt synfält känns mycket bredare på något sätt och så ligger det en tunn gul hinna på allting. Det är svårt att förklara, men det är som om någon lagt en väldigt ljusgul tunn plastskiva framför mina ögon som jag tittar igenom. Denna plastskiva får även människors ansikten att se ut som om de består av något rökaktigt. Allting känns mycket suddigare, antagligen på grund av den gula plastskivan någon håller framför mig.

Okänd tid senare anländer tunnelbanetåget. Två stycken sittplatser raggas upp och jag blir ombedd att vara så tyst som möjligt – för bådas skull. Vid den här tidpunkten är jag inte kapabel att göra någonting. Glädjen jag känner av att få hålla Underbar i handen och spendera denna tid med henne dominerar mitt mående förutom kroppsliga effekter av knark.

Jag upptäcker mönstret i tunnelbanevagnen väldigt fort. I sätena snett framför sitter en till utseendet(?) handikappad man som diskuterar fotboll med en oerhört gnällig röst. Jag finner denna diskussion oerhört intressant däremot, trots att mannen är väldigt läskig. Det är bara mönstret på golvet och mannen som finns. Och Underbar vars hand jag håller i. Prickarna i mönstret blir som celler som åker in i varandra och sedan ut igen efter att ha bytt färg. Det gulaktiga har nu försvunnit helt. Nämnvärt är att detta är den starkaste OEVn jag haft någonsin. Jag tittar flera gånger på Underbar för att hon ska förstå hur saker ligger till. Dessutom är jag väldigt överbeskyddande och vill vara säker på att hon mår bra.

Mönstret i golvet avbryts av en öppen hand. Jag ignorerar den för att jag inte tycker att jag är kapabel att föra konversationer just nu. När den försvinner vänder jag mig till Underbar. ”Vad ville han?”, ”Det var en tiggare, han ville ha pengar.” Ja, det vill väl alla tänker jag(?).

19:50(?)
Vi anländer till våran slutdestination: Hötorget. ”Ok, var ska vi nu?”, ”Ut”, ”Ut?”, ”Jag måste ut”, ”Ut”. Faktum att Underbar är så förstående och inte släpper min hand gör mig så lycklig vilket övertar nojjan från kontrollanter direkt. Jag vänder mig till henne och säger ”fungerar du?”, ”jag fungerar”, ”okej.. jag gör det inte. Alltså, det här är det starkaste jag nånsin upplevt, jag är överraskad av att vi kom så här långt”.

Ännu är dock inte resan över. Vi står mitt på Sveavägen och behöver hitta fram till Nalen. Min tidsuppfattning är lika upplöst som knarket i min mage. Mitt lokalsinne är det ingen skillnad på: det är konstant åt helvete. ”Du är för väck, var bara tyst så frågar jag om vägen.”

Underbar är jättesöt och springer och frågar en massa människor om var Nalen ligger. Jag släpas efter hållandes i hand och ler överdrivet. Käkarna spänner sig, alla är jättetrevliga och underbara och jag kan inte sluta le. Tankemässigt är det långt ifrån LSD. Det är nog inte drogen själv som påverkar mina tankar utan snarare alla känslor och allt omgivningen upplevs som. När Underbar diskuterar vägbeskrivningar är jag väldigt nära på att avbryta med ”BUBBLOR!” Jag hindrar mig själv precis i tid och Underbar får beskrivningen.

”Bubblor!”, ”..Vad fan snackar du om?”, ”Allting är bubblor! Du spräckte min!”

20:00(?)
Vi har nu anlänt till Nalen. Vi tänder en cigg och anmärker de få människorna som dykt upp för att se CunninLynguists. Ciggens längd varierar för varje handrörelse, den röks tills Underbar undrar vadfan jag håller på med och varför jag inte passar den vidare.

”Var tystare”, ”Förlåt, det är skitsvårt”, ”Haha du är seriöst den högaste människan jag sett”, ”...Ser du honom där borta?”, ”Ja?”, ”Det är Organism 12”, ”Va? Seriöst?”, ”Ja, han kom väl hit från Uppsala.”, ”Coolt”, ”Fan vilken ful brud han har”.

20:10(?)
”Det är inte ens han...”, ”Va?”, ”Ja, det är inte Organism 12!”, ”Haha VA?”, ”JA”

(I efterand: Jo, det var det.)

Kort efter (väldigt rubbad tidsuppfattning) är det insläpp. Jag glider fram och får nojja av vakterna. Jag ger biljetterna till Underbar och tycker om det är en bättre idé om hon tar dem. Strax efter ångrar jag mig och tar tillbaka en av dem. Jag vill ju inte bli tittad på extra mycket för att de ska se vem Underbar ska in med.

Vi tar oss in och jag fortsätter att överraska mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt, det är helt enkelt inte en del av min verklighet. Trots det upplever jag den, så det måste väl vara en del av den? Jag är tvungen att påminna mig själv om att om jag åker fast så är det polisstationen direkt. Inget gullegull med ”Load game” som jag verkar ha uppfattat det som. Polisstationen känns inte verklig men jag är ändå tvungen att påminna mig om den för att hålla mig i schack.

20:15(?)
Vi hänger av oss jackorna och går ut i den Stora Salen. Båda blir besvikna, den lever verkligen inte alls upp till sitt namn. Jag talar nog för oss båda när jag säger att jag inte är intresserad av deras små salar om det där var den stora.

När den resterande publiken (~15 pers) står och minglar med sitt sällskap ställer vi oss intryckta i ett hörn. Jag beundrar golvet och det tar inte så lång tid tills Underbar påpekar det och jag börjar beundra henne istället. Hon står gulligt och trycker upp mig mot en vägg med sin handväska och min kameraväska med innehåll. Båda har svårt att hålla sig för skratt, när jag inser detta tvingar jag mig till att samla mig. Vi ser trotsallt ut som aliens som verkligen inte klär sig ett dugg som resten av publiken (wiggers).

20:30(?)
Vi går in i salen igen och haffar två platser längst fram vid gallret. OEV’sen är fortfarande starka, vakterna ser ondare ut varje gång jag tittar på dem. Det kroppsliga och euforin dominerar däremot hela upplevelsen. Jag kan samla mig någorlunda. Eller, ptja, tillräckligt för att hålla i ett galler och luta mig mot Underbar iallafall.

21:00
En man kommer in på scen. Han håller i en mikrofon. Varken jag eller Underbar förstår vem det är, vi är nog för upptagna med att uppleva. ”Vem fan är Bobby Creekwater?”, ”Det här var inte med på CunninLynguists-albumet!”

Mannen med micken är såpass okänd att han förblir orörd trots att han ställer sig längst fram vid stängslet som skiljer honom från publiken. Faktum är att folk backar, som om han skulle lukta eller något. Det gjorde han antagligen också.

22:30(?)
Den illaluktande mannen med micken går av scenen. OEV’sen är kontrollerbara nu (antagligen påtvingat på grund av vakter samt faktum att jag automatiskt blir sitter för Underbar). Euforin och leendet på mina läppar kvarstår.

Scenen töms och jag halvkramas med Underbar. Jag viskar något i hennes öra och lyckas halvskrika ”jag är för bäng” samtidigt. Den demoniska tjejen brevid med helrakad pojkvän tittar undrande på mig. ”Sshhh, inte det ordet”, säger Underbar. Mitt hjärta tar ett extra skutt när jag inser vad jag faktiskt lyckats skrika.

???????????(?)
Sjukt starkt kroppslig upplevelse. Allt är mjukt, speciellt när det gäller Underbar. CunninLynguists står på scenen sedan länge och vakterna jagar folk som hundar för att de sitter på varandras axlar.

Mitt under ett glädjeskutt känner jag lukten av cannabis. Någon har tänt på en gräslök i Stora Salen! Jag slutar känna mig utstött och kan äntligen slappna av när vakterna blir för upptagna för att jaga källan till denna lukt. Ingen åkte dock fast, som tur är.

Euforin dominerar medans OEV’sen tyvärr inte märks av så mycket. Konserten tar snabbt slut och folket börjar röra sig utåt. Källan till cannabislukten lokaliseras väldigt snabbt, Underbar blir snabbt hårt omhållen när jag slås av glädjen av att vi inte sticker ut lika mycket.

Jackan tas på och taxi skaffas. Trött som få och avslappnad som två, återigen överraskar jag mig själv med att jag fortfarande inte sitter i ett häkte. Istället sitter jag i en taxi och håller Underbar (som lever upp till sitt smeknamn, till skillnad från Stora Salen) i handen. Men frågan kvarstår, vem FAN är Bobby Creekwater?


Bespara mig gärna klagomål angående formatering/stavfel/grammatik.

2c-b verkar helt klart intressant! 5/5, MVG+, would read again osv!

Skönt att läsa en rapport av någon som faktiskt kan skriva. En av de bättre på länge, 5/5 mannen!

Jobbigt att trippa bland wiggers, skönt att det visade sig att ni inte var ensama om att förhöja upplevelsen

Skön rapport, och härligt att det slutade så bra.
Roligast var nog det med tiggaren haha. "Ja det vill väl alla tänker jag"

Någon verkar vara sjukt stolt över sin flickvän med tanke på alla dem gulliga orden du sa om henne . Bra rapport för övrigt! 5/5

2C-b värkar ju nice , ska nog testats inom snar framtid

i övrigt värkar det som allt gick bra med dig och du hade kul

Bra och välskriven rapport

väldans vad snabbt det log! 30 min är ju ingenting, men de var väldigt bra skrivet som sagt ^^ 5/5

Riktigt bra skrivet måste jag säga ! Kände nästan trippen själv när jag läste det =) 5/5


Gillade hur du skrev dina tankar !

brabra skrivet! 5/5.

blir väldigt sugen på att testa denna substans nu.. får se hur det blir med den saken

där ser man, denna hade jag missat! haha, bra skrivet ödlan.

Jäkla bra rapport må jag säga, nästan så man vill beställa ett par tabbar själv :P

5/5