Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Din förmåga till perspektivtagande är genomgående usel. Du ser världen genom ditt kalejdoskop. Det är en enorm skillnad på att leverera besked i rättssalsmiljön, ansatt av en försvarsadvokat (som gör sitt jobb), och att bearbeta trauman på sina egna villkor.
Det är inte sällan stor skillnad på vad som hänt och vad som bevisas utom rimligt tvivel. Men domen kanske borde varit annorlunda, ja.
Om man inte orkar använda de rättsliga medel samhället erbjuder en för att få sin plågoande dömd, då ska man inte i efterhand skylla på att samhället inte har agerat. Tingsrätten dömde mannen till fängelse så Josefin hade inte blivit sviken av samhället. Det gällde bara att berätta sin historia en gång till i hovrätten. Men den kvarten orkade hon inte med.. Hon kanske inte ens VILLE att hennes f.d. skulle dömas till fängelse?
Genom att vara passiv gjorde hon det lättare för Ramberg att övertyga Hovrätten om hans version. Hon var ju också svartsjuk. Hon kanske också hade slagit honom?
Men istället skriver man en självbiografi och sätter upp en föreställning där man läser ur självbiografin.
I pressen heter det att Hovrätten mildrade domen – helt utan förklaring kring omständigheterna.
Det anser jag vara ohederligt sätt att utelämna det viktiga och istället peka med hela handen på Hovrätten som den stora skurken i dramat.
P.S. Förklaringen varför hon inte "orkade" prata om misshandeln igen kanske var att de trots allt var ihop? Misshandeln hade ju skett vid 1996 och 1997 och paret separerade 1998.