Hur känns det när man bryter ett/flera ben?

Ni som varit med om det far garna beratta. Hur gick det till, hur kandes det vid sjalva ogonblicket nar benet brots, hur var tiden efterat med ev rehabtraning m.m.? Alla benbrott ar intressanta - Jag vill veta allt.

Du kanske menar ett ben ben men skit samma.
Handlederna har rykt några gånger, en gång så en benpipa stack ut genom huden.
Själva ögonblicket när benet går av går inte beskriva, det låter som när man knäpper med fingrarna och man är helt chockad.
Direkt efter gör det inte ont alls för man fattar inte vad som hänt.
Det är när det sjunker in och man fattar att det här är inte bra det börjar göra jävligt ont.
Men efter 5-6 brytningar har jag lärt mig att inte kolla på det och åka fort utav bara helvete till sjukan och bli nerknarkad.
Kommer inte ihåg hur länge jag gick runt med gips och så, olika varje gång.
Runt 4-5 veckor ibland säkert.
Tog längst tid att läka när båtbenet gick av tror jag gick runt med gips i närmare 3-4 månader. Är inte helt bra än fast det var några år sen, kan inte göra armhävningar och så, handen viker sig direkt.

Bröt nyckelbenet efter ett fall en gång. Fick gå runt med skumgummiväst ett bra tag, kommer inte ihåg hur länge för det var säkert 10-12 år sedan.
Kommer däremot ihåg känslan. Jag föll och satte mig upp chockad som fan för det sved till i axeln utav helvete, och adrenalinet pumpade. Så fort det försvann, så kom smärtan. Beskriver det ungefär som att så fort armen rördes på något sätt så var det som om någon satt med en gaffel och töjde ut på benet, drog dem isär. Som om någon skar upp korv.
Kan nog tänka mig att att bli knivhuggen gör ungefär lika ont.

Jag bröt tre fingrar i en bildörr, sträckte lite på mig och fick bak handen precis då mamma slängde igen dörren. Det var lite krispigt, gjorde pissont.

"Direkt efter gör det inte ont alls för man fattar inte vad som hänt." skrev Roppen. Just så är det!
Jag låg där på golvet i trapphuset efter halkning på något slipprigt; försökte förgäves resa mig upp. Helt hjälplös. Granne och sambo dök upp; ambulans med läkare, som omgående satte in dropp med smärtstillande medel under transporten till sjukan. Röntgen visade bruten lårbenshals; operation. I nerknarkat tillstånd, bl.a. Oxycontin och Oxynorm, började rehab nästa dag. Skoningslöst 'upp med dig'; promenad med 'gåbock'; på ren svenska: Ont så in i helvitte, medikamenterna till trots. Efter 10 dagar hemtransport; 'gåbock', förhöjd säng och mugg jämte diverse hjälpprylar väntade. Besök av sköterska och sjukgymnast. Utmärkt service! Fortsatt intag av de obehagliga Oxypreparaten; nertrappning var rekommenderad; den rekommendationen följde jag och använder idag, 3 månader och en vecka efter op, daglig dos 4-6Panodil. Fortfarande ont? Ja! Gammal knäskada har väckts till liv; efter op pekar foten utåt à la Chaplin och detta påverkar muskulaturen i underbenet/skenbenet. Ont över panodilnivå stundtals .
Min vän kryckkäppen får nog hänga med ett bra tag till i hemmet och under mina promenader. Bilkörningsförsök står på programmet denna veckan.

Mer ont och längre rehab än vad jag väntade mig. Men, men det går. Framåt.

Som tidigare sagt känns det inte så mycket i början, men efter ett tag känns det desto mer. Hur ont det gör beror givetvis på hur pass allvarligt brottet är, samt en hel del andra faktorer.

I mitt fall så var brottet ganska ordentligt och skedde i samband med en "olycka". Kan inte skriva mer detaljerat än så eftersom det ger mer information än jag vill lämna ut... Jag var i alla fall chockad först och då kände jag ingenting mer än en "tjock känsla". Lite samma känsla som man får när man stukar en fot eller en handled, fast utan smärta.

Efter kanske 15-20 minuter kom själva smärtan och den liknar ingenting som jag har känt vare sig före eller efter. Det gjorde fruktansvärt ont, men inte på samma sätt som om man gör sig illa i vanliga fall. Det bästa sättet jag kan beskriva den på är att det vibrerade och kändes lite grand som när man får 220V i kroppen.

Fastnade med foten under sakta rullande maskin. Foten vreds runt till jag hörde ett knak, alltså gjorde det ont långt innan jag bröt den, då jag inte nådde spakarna för avstängning och knät vreds också... Sen tillslut nådde jag avstängningen ungefär samtidigt som foten bröts och jag ramlade av och då var jag inte under längre. Gjorde ungefär lika som en riktigt kraftig stukning fast från knät och ner. Sen blev det morfin och gips, sen gjorde det inte ont före jag skulle ta bort gipset. Fotens muskler funkar ju inte efter 8 veckor i gips.

Tack for alla bra beskrivningar, det var precis det jag vill veta

sabeltand: Hur hanterar du smartan nar varktabletterna inte hjalper?
Lycka till med bilkorningen

Käken är nog det värsta jag spräckt, precis som andra sagt så döljer adrenalinet smärtan en stund. Sen vill man bara dö...
Har brutit ett långfinger som inte kändes mer än en stukning, en annan gång vred jag av benet i handen som går till långfingret. Det var sanslös smärta, blev ordinerad alvedon . Ben och fötter, visst, det gör rätt ont men så länge de gipsar rätt får man så mycket stabilitet att det funkar helt ok.

Har brutit ett ben i handen, ett (åtminstonde) revben, vet också att jag gick gipsad om foten i min ungdom, men det var bara en spricka....

Iallafall, som dom andra sagt..det kändes inte någonting i början, men sen på natten/dagen efter..Damn!

Revbenen/et var jobbigast, då man inte kan röra sig ordentligt, inte skratta, inte klättra på stegar..osv..utan att det gör redigt ont.
Och det håller ju på ett tag också.

Efter första 'chocksmärtan' efter op har det ju nu gått 3 månader och på något sätt lär man sig leva med en viss smärta; man höjer efterhand smärttröskeln kan man också säga. Smärtan är ju iofs inget att oroa sig för; jag vet vad det är och tror att det nu till stor del handlar om en form av träningsvärk, som man drar på sig eftersom man helt enkelt måste träna för att kunna komma igång. Musklerna skall anpassa sig till det 'nya läget' sade sjukgymnasten; och det gäller nog vid de flesta brott i benkonstruktionen.

(Tack för bilkörnings-lyckönskan!)

Hoppade i ett hopp med slalomskidor en gång, for rätt högt upp i luften men landade på platt mark. Genom att landa precis på ena hälen, så slutade det med att jag fick en spricka där. Gjorde svinont vid kraschtillfället och en stund efter, genom bilresan hem. Det är ju dock inte ett brutet ben, utan en spricka, behövde inte gipsa heller men använde bandage för stabilisering.

Kunde inte gå på hälen på några veckor i alla fall och den var för det mesta rätt uppsvullnad. Det är iaf den värsta smärta jag vart med om, blev alldeles trött för att det gjorde så ont. Vred även runt ledbandet i benen i ett annat tillfälle, körde för långa slalomskidor (det är nåt ont med slalom ) och det gjorde även pissont.