Hur tolka: "Om du stirrar in i avgrunden länge nog..."

Vad menade Nietzsche egentligen med: "Om du stirrar in i avgrunden länge nog, så kommer avgrunden att stirra tillbaka på dig."?

Förlåt om detta är fel forum. Övervägde litteratur, men kände att det inte passade in där helt.

Filosofi?

Jag vet inte, man blir besatt av något man inte kan råda bot på är min gissning.

Att negativa tankar väcker negativa känslor, och ersätter din verklighet. Som en smitta

Nåja, nära nog.

Att om du inte passar dig så blir det du önskar verklighet.

Just ja! Aja, gjort är gjort. Tack för svaren!

Övrigt >> Filosofi
/Mod.

Jag gillar den nya översättningen bättre. Från Bortom Gott och Ont, aforism 146:

"Den som kämpar mot odjur bör se till att han inte därvid själv blir ett odjur. Och då du länge blickar in i en avgrund, blickar avgrunden också in i dig."

Nietzsches många aforismer är svåråtkomliga och kräver att man sätter sig in i hela hans filosofiska tankevärld innan de låter sig begripas. Men jag tolkar den här aforismen så här:

Odjuren som man kämpar emot, och avgrunden som man stirrar emot, finns lika mycket i en själv som i det man kämpar emot. Att kämpa emot något, är att erkänna dess existens och i ett Nietzschianskt tänkande också att tillerkänna det en makt som måste bekämpas. Annars ingen kamp. Men istället kan man sätta sig över bestarna, och med en överlägsen makt styra dem. När man bekämpar dem, blir man reducerad till best själv. När du lägger avgrunden i din själ utanför dig själv, så stirrar den tillbaka på dig och blottlägger tomheten i ditt inre när du väl får syn på den.

Kan behöva klaras upp lite.

Jag menar att det finns någonting du inte kan råda bot på, men blir besatt av att försöka.

Om vi får insikt i det hemska, kommer det hemska att få en grogrund i och med vetskapen om att det finns. Dessju längre vi stirrar, dessju mer ser vi och försöker förstå, vilket jag tror är det betydande med '... länge nog', att vi får en förståelse och att det är detta som gör att avgrunden reflekteras i jaget, eller stirrar tillbaka om man så vill.

Ursäkta mitt klumpiga ordval, men jag vill ha förmedlat att när vi förstår något, förändrar det oss, vi tar ställning och får insikt, det är den här förståelsen som gör att avgrunden påverkar oss.

Kanske inte relevant för ämnet, men ändå ett någorlunda intressant tillägg är att detta är precis vad Flugornas Herre sade till Simon i boken med samma namn:

Jag förstår vad du menar i sak, och det är ett giltigt filosofiskt påstående i sig självt, men - jag tror inte att det var vad Nietzsche menade med den här aforismen. Han var förvisso en epistemolog, men han problematiserade främst vår kategoriska kunskap och språket, inte det vetande subjektet.