2008-03-03, 21:01
#1
Varfr Sartre gr Ansvaret till en central punkt i sin filosofi
Sartre var existentialist och existentialismen anser att mnniskan har en fri vilja och att mnniskan drfr stlls infr och gr en massa vgval hr i livet. Dessa val skapar ngest. Vissa mnniskor vljer ven att inte vlja, men ven att inte vlja r ett val. Att komma undan valen genom att inte vlja r en omjlighet. Mnniskan har i alla fall ansvar infr sina egna val, frsts! Mnniskan befinner sig i ett slags kretslopp som bestr i att man har fri vilja och detta leder till att man mste gra val. Valen leder till ngest och detta r en slags knsla ver att man inte gjort sitt ansvar. Just detta att inte vlja r en vg som mnga mnniskor gr, kanske de allra flesta. Att man vljer att inte vlja r nog ngot som ger en knsla hos mnga av att de inte har gjort sitt ansvar.
Nr man stlls infr ett vgskl och ska vlja, s skapar detta ngest, men sen nr man vl har gjort sitt val kan man bli mycket tillfredsstlld med sitt val. Det kanske till och med blir bttre n vad man hade frvntat sig. D frsvinner ngesten. Om man har gjort ett val som man blivit njd med s finns det ingen anledning att knna fortsatt ngest. Har man dremot gjort ett val som man r missnjd med s kan ngesten (och knslan ver att man inte tagit sitt ansvar) sitta kvar ven eftert fr att man knner att ett annat val frmodligen hade kunnat ge bttre fljder n det val man de facto gjorde. Nr man vljer ngonting s vljer man samtidigt bort ngonting annat, ngot som kanske aldrig gr att f ogjort i framtiden. Man kan vlja bort ngonting som man aldrig fr en ny chans att vlja sen ngon gng under resten av livet. Man har ett ansvar fr sina val och den ngest som man har infr valen och den ngest man kan f efter ett val kan leda till att man knner att man ej tagit sitt ansvar.
Ansvaret r centralt fr Sartre drfr att hans filosofi innehller detta med mnniskans fria vilja, att mnniskan har en massa vgval och drigenom fr ngest. Detta med ansvaret r grunden fr Sartres analys av oss mnniskor och det r vi som styr vrlden. Synen p mnniskan r givetvis central fr alla filosofier och filosofer.
Sartre: Helvetet r andra mnniskor?
Sartre anser att mnniskan r ett subjekt, att alla mnniskor r subjekt. Icke-mnniskor, allts helt enkelt ting, r inte subjekt, utan objekt. Enbart mnniskor har ett sjlvmedvetande och sjlvreflektion. Man skulle kunna sga att en mnniska p stt och vis inte r s sjlvmedveten nr man r ensam som nr man r tillsammans med andra mnniskor. Jag menar p det viset att nr man r ensam gr man sdana saker som man nog skulle dra sig fr att gra i en grupp, offentligt. Mnniskor mste behrska sig och kontrollera sig sjlv bland andra mnniskor. Skulle inte de andra mnniskorna finnas dr skulle man inte behva gra det. Bland andra mnniskor kan man knna skam. Man knner dremot aldrig skam i sin ensamhet. I sin ensamhet kan man ta sig fr precis vad som helst utan ngra som helst skuldknslor. Andra mnniskors nrvaro leder allts till att mnniskor tvingas avst frn sdant de annars skulle ha gjort, men att detta skulle vara ett helvete har jag svrt att hlla med om.
Vad r apatheia? r stoikernas livshllning hllbar?
Apatheia r en slags apati. Apatheia kan till och med sgas vara apati. Detta innebr att man ska kontrollerar sig sjlv, kontrollera sina emotioner, knslor. Att vara likgiltig fr allt och alla r vad man beskriver som apati, fast apati har en dlig klang. Apatheia har dremot knappt ngon klang verhuvudtaget, eftersom inte srskilt mnga ens knner till uttrycket. Jag anser apatheia vara ngonting positivt, i viss mn. Man ska inte vara emotionell och knslosam, utan hela tiden kontrollera sig sjlv. Man ska inte f knslomssiga utbrott, inte vansinnesutbrott eller dylikt. Istllet ska man vara sjlvkontrollerad och behrskad. Detta r det bsta tnkbara om man inte vill ha en massa knslomssiga utbrott i sitt liv.
Det finns ingen mening med att vara hysterisk och f en massa knslosamma attacker var och varannan dag. Frvisso kan vl gldje vara trevligt, men gldjen kommer aldrig ensam. Ingen mnniska kan knna av enbart gldje och aldrig andra knslor, utan fruktansvrd ilska och svr sorg kommer alltid att vara dr. Om man dremot inte har ngra knslor verhuvudtaget, s slipper man alla besvr med sorg och ilska. Det r frsts ven viktigt fr mnniskor att vara kontrollerade just fr att vi r mnniskor. Mnniskor mste vara civiliserade och behrska sig sjlva. Det r detta som skiljer oss frn djuren. Djuren kan hitta p exakt vad som helst. S br aldrig en mnniska bete sig. Man kan inte snka sig ner till djurens niv. Det vore under den mnskliga vrdigheten. Djuren agerar emotionellt, de agerar p instinkt. Mnniskorna str p en hgre intellektuell niv och br hlla sig kvar dr. Att agera emotionellt vore en degradering.
Jag anser att stoikernas livshllning r fullt hllbar. Jag skulle kunna betrakta mig sjlv som stoiker. Jag frsker att agera p s stt att jag kontrollerar mina emotioner s gott det gr. Det r meningslst att f utbrott fr sdant som nd inte kan pverkas av emotionerna. Om man exempelvis har frlorat ngon nrstende s kan man inte f tillbaka den personen genom att srja och om man skulle frlora en nrstende genom ett mord s kan man inte f tillbaka denna mnniska genom aggressioner mot mrdaren. Sdant r bara totalt meningslst. Vissa saker gr bara inte att pverka, bara att inse faktum. Andra saker gr att pverka, men inte genom sina knslor. Att agera p knslor kommer man inte lngt med och det r ngonting som inte skulle vara en hllbar livshllning. Jag har vldigt hga ambitioner, s visst tror jag p min mjlighet att pverka saker, stora saker. Jag ser bara inte att ett knslosamt agerande skulle kunna gynna min mlsttning p ngot vis. Knslor kan bara stta kppar i hjulet p folk och stlla till med problem fr dem. Bttre d att ignorera de s kallade knslorna.
Sartre var existentialist och existentialismen anser att mnniskan har en fri vilja och att mnniskan drfr stlls infr och gr en massa vgval hr i livet. Dessa val skapar ngest. Vissa mnniskor vljer ven att inte vlja, men ven att inte vlja r ett val. Att komma undan valen genom att inte vlja r en omjlighet. Mnniskan har i alla fall ansvar infr sina egna val, frsts! Mnniskan befinner sig i ett slags kretslopp som bestr i att man har fri vilja och detta leder till att man mste gra val. Valen leder till ngest och detta r en slags knsla ver att man inte gjort sitt ansvar. Just detta att inte vlja r en vg som mnga mnniskor gr, kanske de allra flesta. Att man vljer att inte vlja r nog ngot som ger en knsla hos mnga av att de inte har gjort sitt ansvar.
Nr man stlls infr ett vgskl och ska vlja, s skapar detta ngest, men sen nr man vl har gjort sitt val kan man bli mycket tillfredsstlld med sitt val. Det kanske till och med blir bttre n vad man hade frvntat sig. D frsvinner ngesten. Om man har gjort ett val som man blivit njd med s finns det ingen anledning att knna fortsatt ngest. Har man dremot gjort ett val som man r missnjd med s kan ngesten (och knslan ver att man inte tagit sitt ansvar) sitta kvar ven eftert fr att man knner att ett annat val frmodligen hade kunnat ge bttre fljder n det val man de facto gjorde. Nr man vljer ngonting s vljer man samtidigt bort ngonting annat, ngot som kanske aldrig gr att f ogjort i framtiden. Man kan vlja bort ngonting som man aldrig fr en ny chans att vlja sen ngon gng under resten av livet. Man har ett ansvar fr sina val och den ngest som man har infr valen och den ngest man kan f efter ett val kan leda till att man knner att man ej tagit sitt ansvar.
Ansvaret r centralt fr Sartre drfr att hans filosofi innehller detta med mnniskans fria vilja, att mnniskan har en massa vgval och drigenom fr ngest. Detta med ansvaret r grunden fr Sartres analys av oss mnniskor och det r vi som styr vrlden. Synen p mnniskan r givetvis central fr alla filosofier och filosofer.
Sartre: Helvetet r andra mnniskor?
Sartre anser att mnniskan r ett subjekt, att alla mnniskor r subjekt. Icke-mnniskor, allts helt enkelt ting, r inte subjekt, utan objekt. Enbart mnniskor har ett sjlvmedvetande och sjlvreflektion. Man skulle kunna sga att en mnniska p stt och vis inte r s sjlvmedveten nr man r ensam som nr man r tillsammans med andra mnniskor. Jag menar p det viset att nr man r ensam gr man sdana saker som man nog skulle dra sig fr att gra i en grupp, offentligt. Mnniskor mste behrska sig och kontrollera sig sjlv bland andra mnniskor. Skulle inte de andra mnniskorna finnas dr skulle man inte behva gra det. Bland andra mnniskor kan man knna skam. Man knner dremot aldrig skam i sin ensamhet. I sin ensamhet kan man ta sig fr precis vad som helst utan ngra som helst skuldknslor. Andra mnniskors nrvaro leder allts till att mnniskor tvingas avst frn sdant de annars skulle ha gjort, men att detta skulle vara ett helvete har jag svrt att hlla med om.
Vad r apatheia? r stoikernas livshllning hllbar?
Apatheia r en slags apati. Apatheia kan till och med sgas vara apati. Detta innebr att man ska kontrollerar sig sjlv, kontrollera sina emotioner, knslor. Att vara likgiltig fr allt och alla r vad man beskriver som apati, fast apati har en dlig klang. Apatheia har dremot knappt ngon klang verhuvudtaget, eftersom inte srskilt mnga ens knner till uttrycket. Jag anser apatheia vara ngonting positivt, i viss mn. Man ska inte vara emotionell och knslosam, utan hela tiden kontrollera sig sjlv. Man ska inte f knslomssiga utbrott, inte vansinnesutbrott eller dylikt. Istllet ska man vara sjlvkontrollerad och behrskad. Detta r det bsta tnkbara om man inte vill ha en massa knslomssiga utbrott i sitt liv.
Det finns ingen mening med att vara hysterisk och f en massa knslosamma attacker var och varannan dag. Frvisso kan vl gldje vara trevligt, men gldjen kommer aldrig ensam. Ingen mnniska kan knna av enbart gldje och aldrig andra knslor, utan fruktansvrd ilska och svr sorg kommer alltid att vara dr. Om man dremot inte har ngra knslor verhuvudtaget, s slipper man alla besvr med sorg och ilska. Det r frsts ven viktigt fr mnniskor att vara kontrollerade just fr att vi r mnniskor. Mnniskor mste vara civiliserade och behrska sig sjlva. Det r detta som skiljer oss frn djuren. Djuren kan hitta p exakt vad som helst. S br aldrig en mnniska bete sig. Man kan inte snka sig ner till djurens niv. Det vore under den mnskliga vrdigheten. Djuren agerar emotionellt, de agerar p instinkt. Mnniskorna str p en hgre intellektuell niv och br hlla sig kvar dr. Att agera emotionellt vore en degradering.
Jag anser att stoikernas livshllning r fullt hllbar. Jag skulle kunna betrakta mig sjlv som stoiker. Jag frsker att agera p s stt att jag kontrollerar mina emotioner s gott det gr. Det r meningslst att f utbrott fr sdant som nd inte kan pverkas av emotionerna. Om man exempelvis har frlorat ngon nrstende s kan man inte f tillbaka den personen genom att srja och om man skulle frlora en nrstende genom ett mord s kan man inte f tillbaka denna mnniska genom aggressioner mot mrdaren. Sdant r bara totalt meningslst. Vissa saker gr bara inte att pverka, bara att inse faktum. Andra saker gr att pverka, men inte genom sina knslor. Att agera p knslor kommer man inte lngt med och det r ngonting som inte skulle vara en hllbar livshllning. Jag har vldigt hga ambitioner, s visst tror jag p min mjlighet att pverka saker, stora saker. Jag ser bara inte att ett knslosamt agerande skulle kunna gynna min mlsttning p ngot vis. Knslor kan bara stta kppar i hjulet p folk och stlla till med problem fr dem. Bttre d att ignorera de s kallade knslorna.
