2008-03-03, 20:53
#1
Jag anser att bokens och filmens budskap är samhällets urartning, dekadensen. Detta märks extra väl i filmen, måste jag säga. Boken skulle man kunna tolka som någon slags kritik mot den dåvarande kolonialismen. Folk gör vad som helst för att få tag på elfenben. Filmen kan också anses handla om en slags kolonialism. Den utspelar sig i Vietnam. En likhet mellan boken och filmen är att bägge utspelar sig i den ”ociviliserade” världen, i u-länder och inte i västvärlden. Det handlar om människor från västvärlden som befinner sig i u-länderna och där på plats gör de sådant som de aldrig skulle få för sig att göra hemma i Europa och USA. Jag hoppas i alla fall att de inte skulle göra sådant här.
Boken tar plats i Kongo, som på den tiden var en belgisk koloni. Dåtidens kolonialmakter ansåg att man kunde bete sig precis hur som helst i kolonierna. De var bara till för att utvinna elfenben, guld, diamanter och rikedomar i allmänhet. Det låg i tiden att det ansågs rätt att behandla koloniernas lokalbefolkning efter eget tycke. Chinua Achebe talar om rasism. Jag finner också vad jag anser vara rasism i boken. Lokalbefolkningen betecknas som medlemmar ur primitiva folkslag, vildar och kannibaler. Man måste då komma ihåg att boken är skriven 1899 och då var det nog få européer som ansåg afrikanerna likvärdiga med sig själva. Det låg som sagt i tiden att anse afrikanerna vara primitiva och outvecklade. Det anser jag vara rasism. Någon dold rasism på grund av fixeringen vid den svarta färgen finner däremot inte jag i boken.
(Visst skulle man förvisso kunna anse att det är en slags rasism att boken heter Mörkrets hjärta, handlar om apokalypsen(?) och att själva hjärtat för apokalypsen skulle vara någonting mörkt och svart, men i hela kristendomen som religion förknippas den svarta färgen och mörka färger med ondska, helvetet och djävulen. Det är ingenting som har i huvudsak rasistisk underton i boken, utan nog bara en spegling av den dominerande religionen i världens ”centrum”, kristendomen.)
När det gäller filmen, så anser jag det vara lysande att den utspelar sig under Vietnamkriget. Dels för att det var ett krig, och dels för att det var i ett u-land. I en krigssituation företar sig folk sådant de aldrig skulle göra i vanliga fall. Detta förstärks av att kriget utspelar sig i ett u-land och att det är amerikaner som är den drivande parten. Eftersom amerikanerna befinner sig i ett krig på andra sidan jorden anser de sig nog kunna agera helt efter eget tycke. Hade det gällt ett inbördeskrig i USA hade de nog däremot försökt behålla värdigheten och försökt strida ”försiktigt”, för att inte slå sönder sin egen stat totalt i spillror. Att Vietnam blir totalt sönderbombat gör dem ingenting. De ska ändå tillbaka till USA när kriget är över. Vietnams efterkrigssituation påverkar dem inte det minsta.
Jag nämnde tidigare att jag anser Vietnamkriget också vara kopplat till någon slags kolonialism. Vietnam var en fransk koloni fram till att själva kriget började. Till en början var det ett krig mellan fransmän och vietnameser, men sedan tog amerikanerna fransmännens plats. Amerikanerna blev alltså försvarare av det franska kolonialväldet i ett krig. USA:s aktiva del i kriget var under 1960- och början av 1970-talet. Filmen är gjord i slutet av 1970-talet, med kriget i färskt minne. Coppola insåg nog hur lysande det var att förlägga re-maken av Mörkrets hjärta till Vietnamkriget. Jag kan inte tänka mig någon modern situation där den skulle passa bättre. Vietnamkriget är det amerikanska folkets värsta upplevelse sedan andra världskriget. Vietnamkriget var oundvikligen vad en amerikan tänkte på om man talade med dem om apokalypsen på 1970-talet.
I filmen får vi se mänsklighetens totala urartning. Alla är helt dekadenta och gör precis vad som helst. Det är kanske fel att förvänta sig annat av några som befinner sig mitt inne i ett krig. En scen som man kan anse bevisar att människornas sinnen är helt satta ur spel är när de surfar mitt under brinnande kontraoffensiv. Bomberna faller omkring dem, men de surfar ändå. De till och med surfar på svallvågorna som bomberna lämnar efter sig i vattnet. Att surfa är förvisso någonting man gör hemma i västvärlden, men en sansad människa måste förstå i vilka situationer olika saker lämpar sig och inte. I brinnande krig bör man vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att hålla sig vid liv. Om man inte försöker hålla sig vid liv, har man på något sätt spårat ur och förlorat hoppet. Just detta med surfandet kan tyckas vara en lite udda typ av ”dekadens”. Man ser dock inga vietnameser göra samma sak i filmen. Vietnameserna tar istället kriget på fullaste allvar. Detta kanske säger en del om amerikaner. De tar inte ens ett brinnande krig på allvar, förutom om det hela skulle vara i självaste USA.
Amerikanerna tror sig vara helt odödliga och totalt överlägsna. När en amerikan sedan väl skulle råka dö, så tycker de att det är en stor katastrof och vill hämnas å det grövsta. När exempelvis knappt tre tusen amerikaner dog av attacken mot World Trade Center, så hämnades landet med att beröva hundratusentals människor livet borta i arabvärlden. Den amerikanska regeringen verkar tycka att det är en fullständig nödvändighet att vedergälla varje död amerikan med 100 dödade personer borta i något annat land. En annan teori till varför amerikanerna sysslar med surfning mitt under Vietnamkriget är att de som sagt vägrar ta seriöst på tillvaron av den orsaken att de egentligen inte har något med kriget att göra. Det är inte det amerikanska folkets krig, utan dess regerings krig. Soldaterna är bara ditkommenderade och krigar för att de har fått order om det. Så är det inte beträffande vietnameserna. De slåss för sin nationella självständighet och de slåss för sitt land. De slåss för sin ideologiska övertygelse. Gerillasoldaterna är stridsfrivilliga, amerikanerna är ditkommenderade. Det är en stor skillnad.
En helt annan sak jag kommer att tänka på är att kvinnor inte brukar gå nakna hur som helst, men i filmen tycks de göra det, de kvinnor som är med. Detta är ytterligare ett bevis på att allt vardagligt beteende är helt åsidosatt hos västerlänningarna i filmen. De företar sig vad som helst. Jag måste även nämna scenen där den amerikanska gruppen med kapten Willard i spetsen bordar en båt med vietnamesiska civilister och en massa handelsvaror. Amerikanerna får fullständigt spratt och skjuter hänsynslöst ihjäl civilisterna. Så gör man inte i en vardagsmiljö. Möjligen då i USA, men inte i Sverige. Denna scen visar på att de är helt paranoida och inbillar sig fiender bakom varje buske, vilket står i stark kontrast till den tidigare scenen med krigssurfarna, vilket är totala motsatsen, dvs. att man tar på tok för lätt på farorna. Amerikanerna har antagit extrema beteenden åt bägge riktningar. De är dels fruktansvärt paranoida, dels negligerar de totalt alla faror.
Resan uppför floderna (både i boken och i filmen) vill jag tolka som en parallell till ”färden” i den Gudomliga komedin. Huvudkaraktären (Dante, Marlow, Willard) tar sig längre och längre fram mot slutet. Under färden trappas situationen alltmer upp för att slutligen nå sin kulmen. I den Gudomliga komedin avslutas det hela med bottnen på helvetet. Vi får anta att det är samma i de två övriga verken jag diskuterar; att det handlar om någon motsvarighet till helvetet på jorden. Både i boken och i filmen är det denna plats där Kurtz befinner sig, mannen som huvudkaraktären har ägnat hela sin tid åt att nå. Både i boken och i filmen drabbas Marlows respektive Willards besättning av attacker från lokalbefolkningen och båtens styrman stupar i bägge fall strax före man är framme hos Kurtz. Att de drabbas av en sådan fatal attack alldeles innan de är framme är en avslutning på det upptrappade ”hotet” och den upptrappade nedgången.
Både i filmen och i boken visar det sig att Kurtz har slaktat en massa folk ur lokalbefolkningen. I filmen känner besättningen till detta beteende hos Kurtz redan i förväg och Willard har till och med i uppdrag att ta Kurtz av daga, vilket han också gör. Någon sådan uppgift föreligger inte hos Marlow och i boken uppdagas Kurtz urspårning först när de kommer fram. Willard är beordrad att avliva Kurtz eftersom dennes metoder är osunda, som de säger. Det måste man hålla med om. Det ligger avhuggna huvuden överallt på marken. Att han agerar så är en klar belastning för den amerikanska krigsmakten. Någonting är uppenbart fel hos mannen. Vad beror detta på?
Kurtz var ute på något uppdrag strax utanför självaste Vietnam, nämligen i Kambodja. Han och hans soldater var liksom avskurna från kontakten med övriga krigsmakten och det kan vara en av anledningarna till att det hela spårade ur. Kurtz blev högste befälhavare på platsen och var inte underordnad någon. Han började göra allt efter eget tycke och då måste man säga att hans tycke inte verkar vara särskilt lämpligt. Makten kanske steg honom åt huvudet och att detta var vad som fick honom att agera som han gjorde. En person med okontrollerad makt kan göra precis vad den vill och kan man göra vad man vill, så gör man det också, till slut. Vi kan se på den nordkoreanske ledaren Kim Jong-Il. Hans makt är fullkomligt oinskränkt. Ett sådant styre är det få länder som har, men så skiljer sig Nordkorea väldigt mycket från övriga världen också...
Boken tar plats i Kongo, som på den tiden var en belgisk koloni. Dåtidens kolonialmakter ansåg att man kunde bete sig precis hur som helst i kolonierna. De var bara till för att utvinna elfenben, guld, diamanter och rikedomar i allmänhet. Det låg i tiden att det ansågs rätt att behandla koloniernas lokalbefolkning efter eget tycke. Chinua Achebe talar om rasism. Jag finner också vad jag anser vara rasism i boken. Lokalbefolkningen betecknas som medlemmar ur primitiva folkslag, vildar och kannibaler. Man måste då komma ihåg att boken är skriven 1899 och då var det nog få européer som ansåg afrikanerna likvärdiga med sig själva. Det låg som sagt i tiden att anse afrikanerna vara primitiva och outvecklade. Det anser jag vara rasism. Någon dold rasism på grund av fixeringen vid den svarta färgen finner däremot inte jag i boken.
(Visst skulle man förvisso kunna anse att det är en slags rasism att boken heter Mörkrets hjärta, handlar om apokalypsen(?) och att själva hjärtat för apokalypsen skulle vara någonting mörkt och svart, men i hela kristendomen som religion förknippas den svarta färgen och mörka färger med ondska, helvetet och djävulen. Det är ingenting som har i huvudsak rasistisk underton i boken, utan nog bara en spegling av den dominerande religionen i världens ”centrum”, kristendomen.)
När det gäller filmen, så anser jag det vara lysande att den utspelar sig under Vietnamkriget. Dels för att det var ett krig, och dels för att det var i ett u-land. I en krigssituation företar sig folk sådant de aldrig skulle göra i vanliga fall. Detta förstärks av att kriget utspelar sig i ett u-land och att det är amerikaner som är den drivande parten. Eftersom amerikanerna befinner sig i ett krig på andra sidan jorden anser de sig nog kunna agera helt efter eget tycke. Hade det gällt ett inbördeskrig i USA hade de nog däremot försökt behålla värdigheten och försökt strida ”försiktigt”, för att inte slå sönder sin egen stat totalt i spillror. Att Vietnam blir totalt sönderbombat gör dem ingenting. De ska ändå tillbaka till USA när kriget är över. Vietnams efterkrigssituation påverkar dem inte det minsta.
Jag nämnde tidigare att jag anser Vietnamkriget också vara kopplat till någon slags kolonialism. Vietnam var en fransk koloni fram till att själva kriget började. Till en början var det ett krig mellan fransmän och vietnameser, men sedan tog amerikanerna fransmännens plats. Amerikanerna blev alltså försvarare av det franska kolonialväldet i ett krig. USA:s aktiva del i kriget var under 1960- och början av 1970-talet. Filmen är gjord i slutet av 1970-talet, med kriget i färskt minne. Coppola insåg nog hur lysande det var att förlägga re-maken av Mörkrets hjärta till Vietnamkriget. Jag kan inte tänka mig någon modern situation där den skulle passa bättre. Vietnamkriget är det amerikanska folkets värsta upplevelse sedan andra världskriget. Vietnamkriget var oundvikligen vad en amerikan tänkte på om man talade med dem om apokalypsen på 1970-talet.
I filmen får vi se mänsklighetens totala urartning. Alla är helt dekadenta och gör precis vad som helst. Det är kanske fel att förvänta sig annat av några som befinner sig mitt inne i ett krig. En scen som man kan anse bevisar att människornas sinnen är helt satta ur spel är när de surfar mitt under brinnande kontraoffensiv. Bomberna faller omkring dem, men de surfar ändå. De till och med surfar på svallvågorna som bomberna lämnar efter sig i vattnet. Att surfa är förvisso någonting man gör hemma i västvärlden, men en sansad människa måste förstå i vilka situationer olika saker lämpar sig och inte. I brinnande krig bör man vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att hålla sig vid liv. Om man inte försöker hålla sig vid liv, har man på något sätt spårat ur och förlorat hoppet. Just detta med surfandet kan tyckas vara en lite udda typ av ”dekadens”. Man ser dock inga vietnameser göra samma sak i filmen. Vietnameserna tar istället kriget på fullaste allvar. Detta kanske säger en del om amerikaner. De tar inte ens ett brinnande krig på allvar, förutom om det hela skulle vara i självaste USA.
Amerikanerna tror sig vara helt odödliga och totalt överlägsna. När en amerikan sedan väl skulle råka dö, så tycker de att det är en stor katastrof och vill hämnas å det grövsta. När exempelvis knappt tre tusen amerikaner dog av attacken mot World Trade Center, så hämnades landet med att beröva hundratusentals människor livet borta i arabvärlden. Den amerikanska regeringen verkar tycka att det är en fullständig nödvändighet att vedergälla varje död amerikan med 100 dödade personer borta i något annat land. En annan teori till varför amerikanerna sysslar med surfning mitt under Vietnamkriget är att de som sagt vägrar ta seriöst på tillvaron av den orsaken att de egentligen inte har något med kriget att göra. Det är inte det amerikanska folkets krig, utan dess regerings krig. Soldaterna är bara ditkommenderade och krigar för att de har fått order om det. Så är det inte beträffande vietnameserna. De slåss för sin nationella självständighet och de slåss för sitt land. De slåss för sin ideologiska övertygelse. Gerillasoldaterna är stridsfrivilliga, amerikanerna är ditkommenderade. Det är en stor skillnad.
En helt annan sak jag kommer att tänka på är att kvinnor inte brukar gå nakna hur som helst, men i filmen tycks de göra det, de kvinnor som är med. Detta är ytterligare ett bevis på att allt vardagligt beteende är helt åsidosatt hos västerlänningarna i filmen. De företar sig vad som helst. Jag måste även nämna scenen där den amerikanska gruppen med kapten Willard i spetsen bordar en båt med vietnamesiska civilister och en massa handelsvaror. Amerikanerna får fullständigt spratt och skjuter hänsynslöst ihjäl civilisterna. Så gör man inte i en vardagsmiljö. Möjligen då i USA, men inte i Sverige. Denna scen visar på att de är helt paranoida och inbillar sig fiender bakom varje buske, vilket står i stark kontrast till den tidigare scenen med krigssurfarna, vilket är totala motsatsen, dvs. att man tar på tok för lätt på farorna. Amerikanerna har antagit extrema beteenden åt bägge riktningar. De är dels fruktansvärt paranoida, dels negligerar de totalt alla faror.
Resan uppför floderna (både i boken och i filmen) vill jag tolka som en parallell till ”färden” i den Gudomliga komedin. Huvudkaraktären (Dante, Marlow, Willard) tar sig längre och längre fram mot slutet. Under färden trappas situationen alltmer upp för att slutligen nå sin kulmen. I den Gudomliga komedin avslutas det hela med bottnen på helvetet. Vi får anta att det är samma i de två övriga verken jag diskuterar; att det handlar om någon motsvarighet till helvetet på jorden. Både i boken och i filmen är det denna plats där Kurtz befinner sig, mannen som huvudkaraktären har ägnat hela sin tid åt att nå. Både i boken och i filmen drabbas Marlows respektive Willards besättning av attacker från lokalbefolkningen och båtens styrman stupar i bägge fall strax före man är framme hos Kurtz. Att de drabbas av en sådan fatal attack alldeles innan de är framme är en avslutning på det upptrappade ”hotet” och den upptrappade nedgången.
Både i filmen och i boken visar det sig att Kurtz har slaktat en massa folk ur lokalbefolkningen. I filmen känner besättningen till detta beteende hos Kurtz redan i förväg och Willard har till och med i uppdrag att ta Kurtz av daga, vilket han också gör. Någon sådan uppgift föreligger inte hos Marlow och i boken uppdagas Kurtz urspårning först när de kommer fram. Willard är beordrad att avliva Kurtz eftersom dennes metoder är osunda, som de säger. Det måste man hålla med om. Det ligger avhuggna huvuden överallt på marken. Att han agerar så är en klar belastning för den amerikanska krigsmakten. Någonting är uppenbart fel hos mannen. Vad beror detta på?
Kurtz var ute på något uppdrag strax utanför självaste Vietnam, nämligen i Kambodja. Han och hans soldater var liksom avskurna från kontakten med övriga krigsmakten och det kan vara en av anledningarna till att det hela spårade ur. Kurtz blev högste befälhavare på platsen och var inte underordnad någon. Han började göra allt efter eget tycke och då måste man säga att hans tycke inte verkar vara särskilt lämpligt. Makten kanske steg honom åt huvudet och att detta var vad som fick honom att agera som han gjorde. En person med okontrollerad makt kan göra precis vad den vill och kan man göra vad man vill, så gör man det också, till slut. Vi kan se på den nordkoreanske ledaren Kim Jong-Il. Hans makt är fullkomligt oinskränkt. Ett sådant styre är det få länder som har, men så skiljer sig Nordkorea väldigt mycket från övriga världen också...
