Konstiga nojjor

Lider av samma noja som du. Hjärtat kan även börja banka på riktigt hårt pga ångest man får på köpet när man tror att man ska dö. Ett par benzos, vallar helst, brukar fungera bra för mig när det inträffar.

drar det ner pulsen också eller dämpar det bara oron??

Både och typ. Benzo är fanimej den viktigaste avtändningsprylen, tilsammans med soft musik och ett varmt täcke. Man samlar tankarna, lugnar ner sig, och snart så sover man som ett litet barn.

Kan starkt rekommendera Iktorivil själv... är lite muskelavslappnande och man faller ner som på fluddriga moln som kramar om en och viskar i örat att allt kommer bli bra, men jag tror stessar, xanor eller ett gäng sobril gör typ samma jobb.

Benzon i sig själv är ju nästan lika dyr, beroende på vart man bor, som pulvret som får dig att må bra till att börja med, men helt klart värt det.
Försök få på recept kanske... går ju inte att gå till doktorn och be om benzo... först kommer dom vilja ge dig typ lergigan eller nått, men efter ett tag när "Inget funkar" brukar dom ge upp.

Även om du får nån fluffmedicin inte långt från sockerpiller.... lergigan eller propavan eller vafan som hellst så är det ju fortfarande bättre än att ligga och stirra i taket och ha ångest och nojjor.

Har du ekonomin för det kan du ju alltid planera inköp. Folk brukar inte vara omöjliga om man köper mer...
Här får man ge en 40:- eller nått för xanor, men köper du en rejäl näve så går priset ner rätt fort. Själv kränger jag Iktorivil jag får över för 50:-/2mg och ingen klagar. Har recept, men använder bara typ hälften av vad jag får.
(Obs, absolut inget kundfiske... kan bara glömma)

Använder dock lite mer då och då.. när man suttit i tre timmar och funderar på ställen som säpo kan ha gömt kameror kan det va rätt skönt att bara ramla ner på sina kära moln och fnissa åt allt

Jag nojjar mig för en massa, mer eller mindra befogade, saker. För att nämna ett exempel så tar ritualerna kring införskaffandet av droger längre och längre tid ju längre tid på vaket som har passerat. Är jag helt ren så går det på 5 minuter, bara gå upp till kranen, handla och sen gå lugnt därifrån. Efter ett par dagar på smuts så går jag långa omvägar när jag ska till kranen för att ingen ska förfölja mig. När jag sen väl har handlat så brukar jag låta knarket ligga kvar hos kranen medan jag går ut ur kranens lägenhet och går ett varv utanför för att kolla att inte bängen syns till innan jag vågar gå in och hämta knarket och ta det med mig därifrån.

När jag väl lämnar kranen med mitt knark så kollar jag mig över axeln typ efter var 5:e meter. Jag vänder och byter håll jag ser någon som rör sig skumt, ser skum ut eller går för nära. För att inte tala om i fall någon skulle tilltala mig... ojojoj, då är det benen på ryggen som gäller för då är det såklart SÄPO som har hittat mig. Lustigt nog så går det aldrig så långt som att jag låter bli att handla på grund av nojjan, är tjacket slut så segrar ändå suget över nojjan.

En annan vanlig sak som jag nojjar mig för är att jag ska tappa bort något viktigt när jag är hög, och jag tenderar därför att lägga viktiga saker på bra gömställen så att jag inte ska kunna tappa bort dem. Dessa gömställen känns dock inte lika självklara ett par dagar senare när jag ska leta upp prylarna igen.

Ett par gånger har det hänt att jag inte vågar gå ut på nattklubb eftersom jag nojjar mig för att vakterna ska ha hundar och lysa besökarna i ögonen med ficklampa när man går in.

OSV, OSV... Det mesta kan bli till en nojja när det är för mycket kemi och för lite sömn inblandat.

Jo det där kan jag skriva en doktorsavhandling om också =(
Man blir så jävla jävla bra på att gömma saker för att säpojävlarna och ninjorna och grannarna inte ska hitta det, och sen när man vaknar till så är det sig själv man gömt det för.

Har gått två veckor nu och jag har fortfarande inte hittat min plånbok med bankkort och leg eller en 4:a tjo... Hunnit gömma fler saker under tiden såklart, men det mesta har jag hittat.

Som sagt tidigare i tråden, den dagen man kan skaffa mobilabb till sin plånbok och nycklar så man kan ringa upp dem och kolla vart dom är så är jag den förste att inhandla!

Aldrig upplevt någon snutnojja, förutom när snuten faktiskt stannade mig när jag inte var i mitt bästa skick och med en större summa pengar på fickan utanför min krans hus
Lustigt nog ville bara herr konstapel ha en vägvisning till den lokala skolan

Däremot så får jag en enorm förföljelsemani då jag i princip ser skuggor som rör sig och har en känsla av att någon studerar mig redan när jag är nykter.

Sen har jag en fobi för porslinsdockor, vilket gör att jag ser dem överallt :/ och tro mig, jag är livrädd. Det räckte med att en tjejkompis vred på huvudet och såg ut som en docka för att jag skulle tappa talförmågan, börja gråta och bli likblek i ansiktet.

I en attack av extrem nojja häromkvällen (visserligen befogad, men det går vi inte in på mer nu) så raderade jag alla mina sms, alla samtalslistor, och alla mejl på alla mina mejlkonton. Jag gömde även en anseelig mängd påsar med pulver och kartor med piller överallt i hela lägenheten. I går kväll hittade jag en karta tramadol i en ask med julpynt längst in i garderoben, inpillad i en ihålig porslinstomte. Jag undrar om man kan ringa SKL och låna en av deras knarkhundar ett par timmar?, det känns nämligen som enda möjligheten att rensa min lägenhet på gömt knark...

haha :P mjo, har en ny burk iktorivil (lagligt införskaffad) nånstans också och en massa knivar och nycklar som är ute och leker kurragömma. Pengar och piller hittar jag lite här och där.. alltid så trevliga överraskningar.

Ett tag var jag nära på att gömma undan en stor tvåkilos påse vetemjöl nånstans, men hejdade mig och typ... "xxx är det inte så att du börjar bli lite nojig nu? Det ser ju visserligen ut som knark av nått slag men har du så här mycket? Skulle det inte kunna va så att det faktiskt är mjöl i mjölpåsen"

Får storstäda då och då.. den jävla plånboken behöver jag verkligen hitta, men har ingen aning alls vart den kan ha tagit vägen.. börjar tro att den försvunnit utomhus när jag vart och handlat eller nått, så jag ringde och spärrade kort och så.

Alltså det krävs fan en del för att jag ska gå igång så här precis efter uppvaknande, har inte ens fått i mig första koppen, men av det här satt jag faktiskt muntert o fnittra. Du kan ha gjort min dag

Kan väl bidra lite också när jag ändå är igång.
Dörrar som slår i trappuppgången, fyfan för dom. Sätter igång alla möjliga tankebanor, snuten, nån jobbig polare, morsan som kommer för att hälsa på, osv. Man kan bli helt låst, bara stå där och vänta på att det ska ringa/knacka på dörren. Och om det nu av en händelse gör det...

Jag har inga speciella nojjor sådär, men en kompis till mig är extrem. Jag tog tåget till byn han bor i, att gå hem till honom tar i normala fall 10 minuter. Han vågade inte gå på någon stor asfalterad väg på grund av att polisen skulle komma och ta honom !!!! (det finns ungefär 2 polisbilar i byn) , så vi sneddade och gick på grusvägar, runt hela jävla byn. Tror vi var ute och gick i 1 ½ timme.

Du borde verkligen vänja dig av med det. Just ett sånt beteende som lockar blickar. Man kan ju vara uppmärksam på vad som händer ändå utan att stirra runt.

Det här är en typisk cannabis nojja för mig.

Buss nojja - Liknar Bete-sig-normalt nojjan i det stora hela.
Du stiger på bussen för att sedan titta ut över ett hav av gammla kärringar,barnmammor och skolbarn. Du försöker se ut som den vardagliga "bussåkaren" genom att ganska ignorant stoppa ner busskortet i maskinen. Du inser att du stoppat ner kortet helt fel och måste nu stå och vrida och vända på busskortet tills det går rätt till. Nu måste du även hitta rätt sittplats. Du försöker tänka taktiskt och inte sätta dig brevid någon du vet kommer starta en konversation som kan sluta med att du gör bort dig. Tillslut inser du att du stått i typ 5 minuter och försökt räkna ut vart du ska sitta och alla i bussen stirrar och väntar på att du ska sitta ner så dem kan åka. Du får panik och slår dig ner vid första bästa plats utan att tänka. Självklart hamnar du brevid Agda 60+ som direkt vill slippa känna sig ensam och försöker prata med dig. Hon berättar länge om vart hon är påväg och vad hon gjort under dagen. Du försöker lyssna och se interiserad ut så hon inte ska misstänka något. Men hur mycket du en försöker lyssna så blir det överöstat av dina egna tankar. Hon pratar på om hennes tjocka gubbe och allt du kan höra är dig själv som tänker: Håll käften kärring. gång på gång på gång. Tillslut händer det som inte får hända! Hon frågar: Vad heter du då? Fan nu är det din tur att prata. Du måste snabba på och tänka ihop något falskt namn. Åter igen försvinner du i dina tankar och det tar kanske 3 minuter innan du tveksamt får ut: Öööh Kalle, ja Kalle är mitt namn det. Kärringen som antagligen är full med tradolan ler bara och hälsar glatt. Du börjar nu bli riktigt nervös att hon ska börja fråga ut dig om vart du ska och hur din dag ser ut. Och självklart ställer hon frågan vart jag är på väg. Du tittar på henne med stirriga röda ögon. Du försöker komma på någon bra historia om att du kanske ska hälsa på din mor och fika. Men ingenting kommer ut. Du sitter bara där och säger: Tjaaa såhär är det jaaag.. Plötsligt stannar bussen. Du är fri! Med en nyfunnen eufori som du aldrig trodde fanns så kastar du dig av bussen utan ett ord eller förvarning. Kärringen glor förvirrat på dig när bussdörrarna slår igen och allt du vill säga med en iskall röst är:
See you in hell old lady trying to be nice.