Varmt eller kallt vatten i bastu?

Om jag vill få ut mest energi ur vattnet som jag slänger på bastuaggregatet, ska de vara kallt eller varmt vatten?

Min hyptetiska teori är:
Det bästa vore kallt vatten eftersom det kalla vattnet hettas upp så mycket så det blir till ånga som i sin tur blir varmt. Utvunnen energi.
Om jag skulle slänga på varmt vatten så är det redan uppvärmt, inte så mycket så att det har ångats bort men ändå.
I någon form så borde det varma vattnet ha förlorat energi.

Å andra sidan kan ju både varmt och kallt vatten ge lika mycket energi, vad vet jag. Jag tänker bara.
En tanke som har uppkommit genom för mycket bastande.

Vad säger FBs fysiker?

99-gradigt vatten ger mest ånga iallafall. Om man nu antar att bastuagregatet har en begränsad kapacitet.

Ska den värma upp kallt vatten så kan den ju inte värma upp lika mycket.

Anledningen till att det blir varmare är att luftfuktigheten ökar. Allt vattnet förångas vid 100 grader celsius, så slänger du på kallvatten kommer mer energi krävas för att förånga lika mycket (och därmed höja luftfuktigheten lika mycket). Enda anledningen att man inte slänger på vattenånga direkt är att det skulle bli lite otympligt.

Tycker frågeställningen är lite konstig. Vad menar du med att "få ut energi" ur vattnet?

Värme är en sorts energi. Ju mer man värmer upp vattnet, desto högre energi har det. Om du häller på kallt vatten kommer det gå åt mer energi för att förånga det, vilket resulterar i att aggregatet kyls ner mer.

faktum är att temperaturen sjunker om du slänger på vatten som är kallare än aggregatet.

För att komma fram till det svar du söker, så hjälper det om du förstår vad man gör när man häller vatten på basuaggregatet. Syftet är att flytta så mycket värmeenergi som möjligt från stenmagasinet till luften. Stenarna är ju som bekant varmare än luften, och värmer på så vis upp luften. Men luft leder värme relativt dåligt, och därför är magasinet (eller snarare måste magasinet vara) betydligt varmare än luften. Där finns alltså upplagrad värmeenergi som skulle kunna komma bastubadaren till godo. Slänger man på vatten, kyls stenarna av och vattnet värms upp och förångas. Ångan träffar sedan dig, kyls av och kondenseras (och du bli på kuppen uppvärmd). Är vattnet kallt, går en del av den upplagrade värmeenergin (i stenarna) åt till att värma upp vattnet, och mindre ånga kan bildas innan stenarna är så avkylda att ångbildning upphör. Varmt vatten har redan i panncentralen/varmvattenberedaren/whatever tillförts energi, och mindre del av stenmagasinets upplagrade värmeenergi går åt till att värma upp och kan istället läggas på att förånga. Mer ånga och mer värme överförd med varmt vatten alltså. Att t.ex. slänga snö på ett aggregat borde t.ex. vara förödande värdelöst. Dels är vattnet kraftigt nedkylt och dels måste två fasförändringar ske (fast -> flytande -> ånga).

/Hast

Jaha, tack för de korrekta svaren.
Där ser man.

Nästa gång blir det att ta så varmt vatten som möjligt då.

Det är sant som Hast skriver, men någonting man kan trycka lite extra på är att vid kondenseringen av ångan mot din hud tillförs din hud även den energi som avges vid kondensering av vattenånga. Därför bränner man sig jäkligt snabbt när man tex häller av kokvattnet från potatisen; ångan i sig är 100C, men energin som avges vid kondenseringen ger en extra brännkyss.

Jag har alltid undrat om det där stämmer. För känslan är ju att det blir mycket varmare eftersom värmen stiger uppåt. Och oftast sitter man ju högt upp, alltså blir det varmare i bastun.

Men jag kanske har fel?

Känsla är inte samma sak som faktisk temperatur. 100 grader varmt vatten känns bra mycket varmare än en bastu på 100 grader. På samma sätt känns en blöt ångfylld bastu på säg 80 grader varmare än en torr bastu på 90 grader.

Precis. En torr 100-gradig bastu kan man sitta i ganska många minuter, men stoppar man ner handen i 100-gradigt kokande vatten får man brännskador direkt.

Det har att göra med värmeledningsförmågan hos materialet (eller fluiden i det här fallet). När huden rör vid någonting startar en överföring av värmeenergi så att systemet kropp+föremål kommer närmare jämviktsläget - dvs de blir lika varma. Ju bättre föremålet man rör vid leder värme, desto snabbare går processen. Problemet är att huden inte klarar hur hög värme som helst - blir den för varm får man rodnader, blåsor eller i värsta fall förkolnad hud.

Gaser och porösa material som trä eller keramik har oftast rätt kass värmeledningsförmåga, vätskor har bättre, och metaller har allra bäst. Det märks direkt om man råkar sätta sig mot en spik i bastun - spiken är lika varm som trälaven (de befinner sig i termisk jämvikt), men dess överlägsna värmeledningsförmåga gör att den känns brännhet.

Men stopp ett tag! Jag sa att gaser har dålig värmeledningsförmåga. Varför känns det då så varmt när man häller på vatten? Är inte vattenånga en gas?

Jo, det är det - och den har mycket riktigt dålig termisk konduktivitet. Men vattenånga är inte vad den ser ut att vara. I själva verket är vatten i gasform lika genomskinligt som luft, och vad vi ser är inte själva gasen utan små, små vattendroppar som bildas genom kondensation då den varma ångan kyls ner av kallare luft. Dessa små vattendroppar håller dock fortfarande en temperatur strax under 100 grader, och när de träffar huden bränner det till.

Därför känns det varmt när man häller på vatten på bastustenarna.

vad känns varmast, 1kg bly eller 1kg bomull?