Kan en människa någonsin bli lycklig?

Jag såg på programmet "Vad är en människa?" på Kunskapskanalen med Fredrik Lindström där man snackar om saker som rör oss människor. Man kom in på om en människa kan bli lycklig eller ej.

Frågan är då, kan en människa någonsin bli helt lycklig?

Om man uppnår A, så vill man gärna uppnå B med och så vidare. Så finns det någon topp på isberget, vad tycker ni?

Jag är väl inne på linjen att visst kan man vara nöjd och glad över sin livssituation, men eftersom varje livsstil har sina för och nackdelar så blir det omöjligt att vara lycklig och även om man har alla förutsättningar för ett lyckligt liv (pengar, snygg partner etc) så uppskattar man inte det då man inte kan jämföra det med något annat.

Kanske hade varit intressant om man hade ett skitjobb men utanför jobbet så levde man ett lyxliv med stor villa och allt, eller tvärtom. Då skulle man uppnå kontrasten och kanske skulle man då uppskatta de bra man hade, men det hade ju varit svårt att uppnå i och med att det också är svårt att veta vad förutsättningarna för lyxliv är och om det ens existerar.

Jag tycker att du ska sluta förväxla metaforerna.

Kanske bör börja med att definiera vad lycka är? Och om man kan bli lycklig av pengar, jobb och lyx?

Det finns faktiskt annat som skänker lycka, som t ex relationer till andra varelser.

Irrelevant för diskussionen...


Ja, det är ju en del i det hela och det är väl det som är min poäng eftersom man inte kan definiera lycka hur kan man då bli lycklig?

Men nu definierar du ju lycka när du säger att lycka är relationer med andra varelser och det kanske är dels det men vad mer då?

På ett sätt skulle jag vilja säga nej, men på ett annat ja.
Jag tror att en människa visst kan bli/ vara "fullt ut lycklig", men att det krävs så pass mycket just utav en människa, till att kunna bli/ vara just "lycklig".
"Det sitter i anden", skulle man kanske kunna säga.

Jag erkänner mig besegrad.

Man blir lycklig när man dör innan man nått slutet, där inget ger lycka längre.

Nej, det kan vi inte.

Problemet ligger väl i att de flesta lever sina liv med värderingar som motsäger varandra, och då kan ju inget mål vara helt gott, utan bara delvis.

Det går med all sannolikhet inte att vara lycklig konstant i livet.
Men det går i överlag må bra och vara glädjefull och vissa stunder känna extrem lycka.

Till exempel när man dansar till trance^^

Jag tror nog det är biologiskt omöjligt att vara lycklig hela tiden, sorg är säkert en slags överlevnadsmekanism för att vi ska förstå vad lycka är och på så sätt kunna leva.

Jag är inte lycklig som i konstant glädjerus 24/7, det är det ingen som är. Det är knappast gynnsamt ut evolutionistisk synpunkt, eftersom det dels tar mycket på energin och dels hindrar oss från att få nåt jobb gjort.

Däremot mår jag bra 24/7, men det är mer som en bas man kan bygga olika känslor och stämningar på, t ex beslutsamhet, planerande, arbete, etc. Sen har man ju såklart topparna ibland.

Tror inte man kan vara lycklig nån längre tid. Man får vara glad för korta perioder där allt känns bra.