Forum för pensionerade Dammsugarförsäljare

För alla som knackat dörr och nött skorna i otaliga trappuppgångar.

Sjömän har sina historier, vi har våra.


För att komma igång bör ni berätta

- Värsta kunden
- Värsta moralpåfrestande situationen
- Hur mycket ni fuskade med att skriva upp dem och luxfemmor
- Varför ni slutade


Sedan ska jag även berätta hur det kommer sig att cheferna alltid lyckas sälja så mycket när de letat sig utanför kontoren.

Kan inte du börja så det blir lite liv i tråden? Kan nog bli intressant, även om man själv inte sysslat med sådant.

Är det bara jag som aldrig haft besök av en dammsugarförsäljare? Jag trodde att de bara var någon slags nidbild av hur en dörrförsäljare är.

Hur stor är procenten på folk som låter en dammsuga klart innan de säger att dom inte är intresserade?

Värsta kunden:
- Svårt val där. En gång var jag och en kollega och demonstrerade för hemmafrun och hennes man. Allt gick bra och stämningen var munter. Tills han började tala. Han höjde rösten rejält och sa "vi ska för helvete inte ha någon jäkla dammsugare!" Frugan försökte skämta bort hans upprördhet vilket gjorde allt värre. Han höll sin hand högt och knuten, redo för sitt första slag, mot oss eller fruntimret, kunde inte bedöma just då. Frugan blev skräckslagen och jag tittade på min kollega som såg lika rädd ut. Dags att gå tänkte jag, så gjorde vi det.

Värsta moralpåfrestande situationen:
- Jag har sålt till en gammal kvinna som inte ens visste vad hon hette. Men hennes son fick nys om försäljningen och såg till att köpet gick tillbaka. Måste också nämna denna lilla historia: Jag sålde en gång en komplett dammsugarutrustning till en zigenarfamilj i Holma i Malmö (på den tiden värsta ghettot). Två mystiska storväxta zigenare kom fram till min bil och undrade om jag sålde dammsugare. Jag svarade, något orolig, ja. De frågade hur mycket dammsugaren kostar. Jag sa, komplett utrustning 5.495:- (på den tiden, motsvarar det dubbla idag). OK, vi köper! sa en av dem. Följ med! Så jag följde med dessa mystiska storväxta män upp till deras lägenhet med min dammsugarutrustning och förberedde mig på det värsta. Vi tog hissen upp. Det luktade vitlök och unket. De båda männen undvek ögonkontakt och såg gravallvarliga ut, ingen sa något. Sedan öppnade de lägenhetsdörren och jag möttes av en komplett zigenarfamilj i denna tvårumslägenhet, jag tror de var typ 10 st med barn och gamlingar. Jag demonstrerade dammsugaren, och utan något som helst prutförsök gav de mig sitt kreditkort. Jag kollade mot en "svart lista", övertygad om att jag skulle hitta dem där. Nej, de var rena. För bra för att vara sant tänkte jag. 5.495 kr utan diskussion. Jag kände dåligt samvete mot Electrolux, för nägot måste ju vara fel. När jag skulle gå frågade de om jag hade en billig dammsugare också, begagnad. Javisst, det hade jag och den kostar 400 kr. Nu jäklar blev det fart på släkten. 300!! Barn, gamlingar, alla pekade mot mig i värsta prutorgien men jag stod på mig. Dumt nog vägrade jag att gå ner i pris, hade kunnat sälja skiten för 330 kr som de var redo att gå upp till. Ångrar det än idag.

Hur mycket ni fuskade med att skriva upp dem och luxfemmor:
- Luxfemmor vet jag inte vad det betyder, det var kanske efter min tid. jag fuskade inte vid uttag av dammsugare i alla fall, bedömde att det inte var värt det. Men det hände mig två gånger att jag fick dammsugare stulna. Jag förvarade dumt nog dammsugarna i bilen, och den hade jag parkerad i centrala Malmö. Jag fullkomligt bad om det insåg jag senare. Självrisken var skyhög, 3.800 kr (motsvarar dubbla idag) och jag fick fuska lite, skriva upp att fler var stulna. Andra gången det hände var jag mer noga att det skulle gå jämnt ut, skrev upp så att jag kunde sälja svart för 3.800 kr, vilket jag också gjorde. Alla andra gjorde likadant, de visste hur man lurade försäkringsbolaget, även chefen, så inget konstigt i sig.

Varför jag slutade:
- Dåligt med pengar... dåligt samvete... tröttnade på att knacka dörr. Jag höll på med det ovanligt länge, i 5 månader. De flesta av mina kolleger slutade inom 2-3 månader och ett nytt gäng oerfarna 20-åringar stod beredda att prova på yrket för att sluta 2-3 månader senare. Jag tycker synd om alla som sysslar med denna typ av försäljning, även telefonsäljare, jag vet vad de genomlider och är alltid sjyst och låter dem tala färdigt. Men det fanns en del lysande undantag, som sålde utan att anstränga sig, lite småsnack, demade och sedan diskuterade avbetalningsplaner. Klart... Vi hade en sådan kille i min grupp, vet inte vad han sysslar med idag men han är säkert en stärnsäljare där han jobbar idag, och stenrik.

Kan en mod vara snäll och flytta tråden till kriminalhistoria.

Gammal Hårdrockare har skrivit en liten historia om detta.

Del1 - http://www.flashback.org/showthread.php?t=154218
Del2 - http://www.flashback.org/showthread.php?t=154220

Den var lite smålustig vill jag minnas.

Ja, den historien var kul och annorlunda. De allra flesta dammsugeförsäljare säljer dock dammsugare i närheten av där de bor, att få köra företagsägd bil och få gratis övernattningar på hotell var inte att tänka på, det hade inte ha gått runt. Att 'Gammal hårdrockare' påstår att han dessutom lyckades sälja 60 dammsugare på en vecka gör att jag starkt tvivlar på hans historia. 5 sålda dammsugare i veckan klassades hos Electrolux säljstab som riktigt bra och man kunde leva gott på det.

Min värsta kund var en man som öppnade och snabbt släppte in mig i sin möka lägenhet. Det var mitt på dagen men han hade dragit för alla persienner. Sedan när jag frågade om hans städning sa han att han aldrig orkat städa i hela sitt liv, så kommunen brukade komma förbi och göra det åt honom. Jag förstod ju direkt att den här lortgrisen aldrig skulle läga fram 25000 för en ny städanläggning så jag försökte börja tacka för mig, och då stirrade han bara på mig tyst. Efter ett litet tyst ögonblick ryste jag till och fick en dålig känsla, gick mot dörren öppnade och tittade in innan jag gick ut, och då såg jag inte till honom alls. Jag stängde snabbt dörren kan jag ju meddela. Kanske inte låter så hemskt, men jag fick en känsla som jag inte fått i någon av de tusentals hallar jag stått i tidigare.


Värsta moralpfrestande situationen var en invandrarkille som pluggade till läkare, var astmatiker och bodde ihop med sin tjej och man kunde ju se att de inte hade så jättebra ställt. Han var väldigt allergisk och hade som läkarstudent bra koll på hygien. Så jag tryckte självfallet på de punkterna och han föll snabbt in i rytmen. Han sa att gärna väntade till hans flickvän kom hem så hon också skulle få se, men ja man visste ju att då skulle allt jag byggt upp falla ( ni andra dammsugarförsäljare vet vad jag pratade om.) Så jag sa att jag var tvungen att sticka direkt efter honom och sa att eftersom det här var mitt sista set jag hade kvar den här månaden och om han gjorde snabb affär så skulle jag skicka med honom dammsugarpåsar för ett år framåt helt gratis. ( Dammsugarpåsarna ingår alltid.. men det vet ju inte kunden ) sen sa jag bara.. - Vad jag förstått så vill du ju kunna plugga hemma utan att behöva störas av allergin o så, så ska vi inte ordna så du får behålla den här utrustningen? JA!!! hallelujah!! sa kunden. Sen när jag skulel kolla upp hans kredit så hade han en anmärkning, men han visade papprena på detta och det var ifrån en tvist han haft om ett gymmedlemskap. Så det skulle ju gå att ordna att få igenom allt.. men då sviktade mitt självförtroende och jag sa att det tyvärr inte gick. ´Han blev jätteledsen för min skull och skämdes för sin anmärkning, men han skulle säga till sin tjej så han fick köpa den på honom.
Jag sa att jag skulle ringa upp kort därpå o boka tid.. men ringde aldrig. Funderade på att tipsa dem om att andra sålde sina pålurade LUX-sugare för 2500 på blocket.

Några saker man ville kräkas på var t.ex. kursen hur man skulle hantera kunder som ville lämna tillbaks sin dammsugare. Där kunden ofta hamnade i underläge och man hade alla motargument som fanns och sen när det gått 14 dagar o returrätten var över så var det bara att säga lycka till.

Att cheferna sa åt en att gömma returlapparna som man måste ha för att returnera sitt köp var också nåt som sög rejält.

Mitt trick med luxfemmorna var att jag alltid tog alla familjemedlemmars namn i anteckningsboken och deras hemnummer. sedan skrev jag upp ena personen en dag och sen den andra en annan dag osv. på så sätt kunde de från kontoret göra stickkontroll men ändå få ett ja från kunden.

Självklart var man ju tvungen att sälja en del också så att det inte bara var tomma lux-femmor utan försäljningar.

Efter några månaders slit och dåligt sålt, magen höll på och strulade totalt och jag kände mig deprimerad. så sa jag upp mig på dagen. Självklart så blåste företaget mig på min utlovade lön, men jag orkade inte driva det då jag bara var glad över att slippa det.


Vid alla morgonmöten ute i landet sitter man där med sin "chef" och prognostiserar dagarna och uppskattar hur mycket man ska sälja under dagen. Om en chef ska ut och sälja också kommer han såklart att sälja 2-3 st den här dagen... Och nog fan gör han det. Och alla satt man där imponerade över chefens försäljningar. Sedan visar det sig att chefen har ett trick. Han åker inte ut med de andra "lagen" utan åker själv och till speciella kunder han har på sin lista. Dessa är kunder som köpt dammsugare tidigare och nu betalat av sin gamla LUX dammsugare. Nu åker han således runt och ger dem erbjudande om att uppgradera sin dammsugare. På så aätt såg chefen till att alltid ha ett bra kundunderlag och hålla sitt rykte som toppsäljare.

Jag vet att det här är en otroligt gammal tråd, skulle dock vara jävligt kul om någon har några bra historier på lager, för de här är riktigt härligt att läsa om!