Jag klär min son i rosa!

Problemet är att du också vill pracka på dina barn dina genusvetenskapliga åsikter. Låt barnen själva finna sin könsidentitet när de är tre till fyra år. Jag kan lova dig att att de kommer dras till det traditionella hellre än till det politiskt korrekta som du hoppas på.

Jag förordar naturlig utveckling, du förordar expriment det är skillnaden.

Personligen tycker jag helst att tjejer skall vara tjejer och att killar skall vara killar. Jag lägger i grunden inget mer positivt i att vara pojkflicka.

Ang. blått och rosa, så är det ganska troligt att små barns färgpreferenser är ett socialt betingat fenomen. Men är det verkligen så jävla farligt?

Oberoende hur barns relationer till färger byggs upp ser jag ingen som helst anledning till att föräldrar skall använda små barn som små pk-slagträn i genus-debatten. Det ligger ju trots allt en politisk tanke bakom att klä pojkar i blommiga röda klänningar. Detta kommer tvinga barnet till en utanförskap.

Så nej. "Debatten" får _inte_ ske på barnens bekostnad. Vill modern göra någon statement kan hon sluta vaxa mustaschen, gå klädd i endast suspensoar på jobbet och göra uppror egen bekostnad.

Min 5 åring (pojke) vill gärna gå i "flickiga" kläder och läker gärne med "flickleksaker". Jag låter honom, men är faktisk lite bekymrad för att han skall bli retad...vilket han inte blivit hittils.

Jag skulle dock aldrig tvungit honom. Detta välger han helt själv och jag mistenker att det bara er en "period" han har.

Mine två andra pojker har dock inga sådane "tendenser" och har aldrig velat gå i sådana kläder...derför gör de inte det heller.

Barn er olika helt enkelt

Vänta tills han börjar lågstadiet. Alla vet att barn i denna ålder är harmoniska och uppskattar varandras skillnader.

Varför kommer jag osökt att tänka på denna artikel när jag läste trådstarten..

http://www.gt.se/nyheter/1.770341/jo...-fick-beskedet

Låt småbarnen ha på sig vad de vill. Det som skrämmer mig är militanta feministmammor som tvingar i sönerna rosa bara för att bevisa och hävda sin sak.

Är sonen tio år och vill ha en blommig klänning på sig ja då är det nog dags för farsan att ta sig ett liten pratstund med sonen sin.

Själv var jag barnsligt förtjust i smycken när jag var liten vill jag minnas, kom till dagis med en ring på varje finger. När dagisfröken påpekade det så sa frågade jag om hon inte visste att pirater minsann har så många ringar.

För stor risk att barnet blir överkänsligt/transa. Bara idioter som pysslar med sådant här. "Oh jag vill se min unge så söt så söt"

Din tolkning.
Jag förstår att jag måste vara ruskigt dålig på att uttrycka mig eller att det är du som har problem med läsförståelsen.
Jag har upprepat, inte mindre än tre gånger redan, att jag anser att barnen själva ska få välja vad de vill ha på sig.
Jag skulle inte försöka styra eller påverka åt något håll.

Jag anser att det är skittöntigt att inte låta sonen ha rosa om han nu vill ha det och rubbat att tvinga på honom rosa för att föra ett PK-krig.
Jag anser att kvinnor som klär ut sina döttrar till små "söta" rysch pyschiga prinsessor eller girl power Barbies borde slå upp ordet "regression" och söka hjälp för det.
Föräldrar som tycker att det är tufft när killarna har rambokläder och springer runt med plastiga AK:4...behöver också söka hjälp.

När jag får unge skall jag om det är en pojke ha en rosa tröja på den bara för att få in följande komiska poäng:
Förbipasserande: Vilken gullig liten tjej!
Jag: Det är en kille.
Förbipasserande: Varför har han rosa på sig då?
Jag: För att han är bög

Barnet lär sig att finna sin könsidentitet dels genom sina naturliga drifter och dels genom att identifiera sig med killar och tjejer i sin omgivning. Det leder till att barnet också kommer ta efter andra personer av samma kön. Av den anledningen tror jag att de allra flesta barnen vill se sig själv i det som är de mer traditionella könsrollerna.

Sedan tycker jag inte heller att det är fel att föräldrar försöker påverka sitt barn. Men då ser jag helst att föräldrarna gör det i en riktning som antyder att barnen skall vara anständiga och respektfulla, inte att de skall bli kulturradikala hippies med konstiga kläder. Barn behöver inte uttrycka sin personlighet i udda kläder. Föräldrar behöver ge barnen en trygg identitet i stället för en vilsenhet där barnet inte får veta hur man är som kille eller tjej.

Jag tycker barnet får välja själv, oftast så slutar det i längden med att det växer ur det när de märker att de andra killarna på dagis/klassen inte har klänning, nagellack etc. Sedan tror jag att de sällan vill ha på sig tjejkläder 24/7 och de få som vill det även i lågstadieålder lär nog vara transexuella.
Men om man bara snackar om själva färgen rosa/blått så är det ganska så töntigt att hindra sin son/dotter från att bära det. De revolterar nog bara ännu mer då, och en färg är en färg är en färg.

Tycker denna tråd handlar mer om folks känslor, PK än om fornunft.

Kläder har alltid varit ett medie som använts för att sända signaler om den som bär kläderna.
Businessmän i deras märka kostymer, skjortor coh slipsar, sänder signaler om ansvar, seriösitet och ofta god smak.
Kvinnor som vill ha uppmärksamhet klär sig i djupa utringningar och avslöjande kläder.
Politiska aktivister klär sig på ett sätt för att symbolisera det de står för. Millitärer, poliser, brandmän etc. har kläder för att symbolisera deras roll. Skottarnas kilt sänder signaler om vilken klan de tillhör. Listan fortsätter i det oändliga.
Att tro att kläder inte spelar någon roll är naivt.

Det finns även vett och ettikett när det gäller kläder. Tyvärr är vett och ettikett inte något som är modernt idag, så få ved vilka signaler deras kläder sänder.
Detta ses tydligt vid festliga tider där folk i rent ovatande klär sig fint utan att veta att de signalerar motsattsen. Folk blir gifta i kyrkan i kostym eller smoking, något som ar en dödssynd för folk som har vett omkring kläders historia och funktion.

Tonåringar använder kläder som en del av sin identitetskrise (se alla fjortisar och hur de går klädda)

Barn har ingen uppfattning om vilka signaler kläder sänder. Men det är knappast ett problem, eftersom de heller inte är ansvariga för hur de är klädda. Det är 100% föräldrarnas ansvar.
Därför kläs barn ofta på för att sända signaler som föräldrarna vill att barnet ska sända.

Frågan är vilka signaler föräldrarna vill att barnets kläder skal representera.
Historisk och kulturellt över hela världen, har färger, matrial och symboler använts till att symbolisera feminitet (rosa, röd, vit,ljusa färger, spetts, genomskinliga tyger, princessor, "söta" djur, kjolar, klänningar etc.) och maskulint (mörka färger, teknik, maktsymboler som vapen, rovdjur, kraftigt tyg etc.)

Självklart kan man skita i dessa signaler och hitta på sina egna betydningar, men det ändrar inte på vad andra (och vad barnet i vuxen ålder) anser att de symboliserar.

Att klä sin son i kläder som symboliserar femininitet, ser jag inte något förnuft i. I mina ögon kan det tolkas på två sätt: antingen är föräldrarna idioter och struntar i vilka signaler deras barn sänder, eller så är föräldrarna idioter och använder deras barn som paroller för deras politiska åsikter.

Att låta barnen själva bestämma vilka kläder de ska gå runt i är ansvarslöst. Man ska inte skaffa barn om man inte kan ta ansvaret för det.

Håller med. Många föräldrar är idioter, de tänker inte längre än näsan räcker. Det är likadant när de döper sin son efter fullkomligt hänsynslöst och ovanligt korkade namn...för att de själva gillar det. För att det stimulerar deras ego enbart. Att ungen ska bära det livet ut, eller ta en sekund att sätta sig in i vad barnet kommer utsättas för ligger inte ens i närheten att vara nått alternativ. Och sånt gör mig pissförbannad.