Komma ut som icke-feminist?

För mig, en slagordsorienterad vänsterrörelse vars medlemmar brukar uppvisa kronisk 'holier than thou'-attityd och som verkligen borde byta till koffeinfritt.

Jämför "antirasism"; svensson i gemen brukar tycka att rasism är någonting dåligt och ett problem som bör motarbetas -- men kallar sig inte "antirasist" för det. Den termen förknippas med skogstokiga vänsterextremister som svensson i gemen varken vill ha med att göra eller förknippas med.

Jag vet inte . Har aldrig pratat om det på det viset. Men kan inte säga att jag skulle kalla mig feminist. Man behöver ju faktiskt inte argumentera med någon om man inte vill. Tanken att Göran Persson är feminist gör att ordet känns än mer främmande för mig.

Eftersom det finns flera typer av feminism så kan det vara bra att använda sig av en definition som täcker in de flesta typer, åtminstone om man vill uttala sig om feminism generellt.

En sådan skulle kunna innehålla dels en deskriptiv komponent i stil med: "Kvinnor och män är inte jämställda i dagens samhälle".

Dels en normativ komponent: "Detta är fel och vi borde göra något åt det".

Jag är kille och jag är feminiost. Det har jag varit ända sedan jag först förstod vad ordet innebar. Vad har ni för argument för att inte vara det? Eller är ni för jämställdhet men rädda för ordet "feminist"?

Jag har aldrig kommit ut eftersom jag aldrig gått in.

Här är jag!

Jag har kallat mig feminist efter den första vågen av feminism (dvs. den som rådde under 1800-talet, som i princip enbart stod för att kvinnor ska behandlas på lika villkor som män och dessutom ha rätt att rösta). Men det känns i nuläget som ett knepigt uttryck som verkar ha besudlats av makt-hungriga galningar.

Jag gillar uttrycket "Equalist" bättre faktiskt. Kort och gott så är jag för jämnställdhet. Detta har faktiskt inte med någon politisk färg att göra utan av ett helt intellektuellt beslut. Jag ställer mig utanför det politiska spelet då det inte existerar något parti som till fullo överensstämmer med mina åsikter...