Rätt och fel

Jag kanske skulle ha utvecklat bättre.

Tanken är, att den som inte kan välja att agera fel, inte heller har ett val hur hon ska agera. Det finns bara ett sätt att agera på, nämligen det perfekta. Därför: om 1) stämmer, kan en perfekt människa inte vara moralisk.

Du kanske mennar den människan som anses som perfekt av andra människor får man stämpeln på sig absolut som perfekt så är det väldigt få som kommer att agera moraliskt och dem som nu gör det kommer inte att vara perfekta ändå.

Nej, jag menar rent hypotetiskt/teoretiskt. Den som inte kan välja ondska, har egentligen inte heller valt godhet. Det kommer oundvikligt, och blir en del av den perfekta varelsens ontiska konstitution.

Fastän en växt absorberar skadlig koldioxid och producerar nyttigt syre, kallar vi den inte moralisk för det. Varför inte? Jo, växten fungerar bara i enlighet med sin natur. Den har inte gjort några ställningstaganden. Precis likadant skulle det bli för den perfekta varelsen. Därför skulle den varelsen inte ha en moralisk dimension.

Alltså är det enda rätta att göra fel! Gör man alltid rätt, så är man ju inte moralisk.

Scener vi skulle vilja se:

En våldsverkare och ligist försöker försvara sig i domstolen genom att åberopa moralen metafysiska bestämmelsegrunder.

Det är just det som är en öppen fråga och som man diskuterar när man behandlar problemet med den fria viljan...


Svar nej. Jag gör inga sådana sammanblandningar. Jag skiljer bara mellan moraliskt ansvar och moralisk riktighet. Det är åtminstone inte nödvändigt så, att för att kunna utföra en moraliskt riktig handling, så måste man vara moraliskt ansvarig för sina handlingar.


Men vad som är rätt eller fel för någon är väl ganska ointressant? Om en handling är moraliskt riktig så är den.


Sakta i backarna här. Om moralisk riktighet är en egenskap hos handlingar, så går det mycket bra att prata om moraliskt riktiga eller felaktiga handlingar utan att referera till det handlande subjektet.

Däremot finns det förstås moralfilosofier som utgår från den agerandes avsikt, goda vilja etc. Men en sådan filosofi kan man inte bara ta för givet, vilket är vad man gör när man säger att moral förutsätter en fri vilja.

Och det du benämner etik skulle väl inte behöva vara meningslöst bara för att du inte har en fri vilja? För dig själv skulle du fortfarande kunna fråga dig hur du bör agera och därmed rationalisera dina handlingar. Att handlingarna ändå är determinerade är en annan sak.

Jag drar nog slutsatsen att du inte egentligen tror på att människan besitter en fri vilja, och därför behandlar ordet "moral" utifrån andra glasögon än jag själv. Stämmer det? Tänkte passa på att höra innan jag skriver något mer på ämnet för det blir alltid så tokigt när man går in i en diskussion med olika förförståelse för begreppen.

Själv ansluter jag mig till skolan att människan har (eller kanske snarare är) en fri vilja. Därför blir det naturligt för mig att betrakta moralen utifrån det tänkande "subjektet", men jag vet att det inte är en oproblematisk diskussion.

Det är en mycket klok ingång. Tråkigt nog är min egen uppfattning rörande den fria viljans existens ännu obestämd. Jag är öppen för intryck.


Så kan man absolut betrakta saken, men man måste inte göra det. Och eftersom man inte måste det, så är begreppen moral och fri vilja heller inte nödvändigt sammanbundna. Jag hoppas och tror att du skulle gå med på detta.

Om allt är determinerat, så kan man ju inte heller klandra den klandrande.

rätt och fel är ju endå en något skum sak, eftersom att det är en tanke som någon försvarar från första början, skulle ingen behärska språk skulle ju alla handla utifrån sitt eget bästa hela tiden, eftersom att kommunikationen saknas så förstår inte den som handlar hur de handlade drabbas, alltså leder kommunkiation till att vi vill förstå varandras handlingar, men den intressanta frågan kvarstår ju, vill den som klandrar andra förstå varför dom agerar som dom gör? Eller tar det bara stopp, intresset dör och diskussionen avbryts, för att nån redan har bestämt vad som är rätt och fel sen långt tillbaka.

Men vänta nu;
Gör man fel hela tiden så är man inte moralisk, men gör man rätt hela så betyder det inte alls nödvändigtvis att man inte är moralisk.

För att agera moraliskt rätt måste man ju ha möjligheten att skilja på rätt och fel. Annars vad? Skulle denna perfekta människa agera rätt enbart pga av tur? Slump?

Det är väl så att denna agerar som den gör för att den, i all sin perfektionism, vet vad den gör och vad som är rätt moraliskt.

Det har väl lite med språk att göra, inte ens kommunikation, när det kommer till människans känsla av moral? Skulle kommunikation genast innebära att folk fick någon gemensam syn på vad som är rätt och fel? Om det funnits "kommunikation" utan moral från början skulle det väl snarare bara vara ett sätt för folk att ytterligare gå varandra på nerverna, eller bara en del av parningsleken.

Sedan om "den som klandrar" vill förstå en person eller inte är inte heller en fråga som är värt att ställa eftersom svaret är, så in i helsike, subjektivt. Därtill helt saknar relevans i frågan, och är inte heller jätte, jätteintressant.