Citat:
Ursprungligen postat av MyNameIs
Att vara bög är inte naturligt det är något man får för sig för att få uppmärksamhet.
Så trött jag börjar bli på allt kringkastande av begreppet "naturligt" nu. Något att betänka:
”In short, the only unnatural thing is one that does not exist, and the only unnatural act is one that cannot be performed. Obviously, it is only this latter, scientific approach that uses the words ”natural” and ”unnatural” as purely descriptive terms. However, it is equally obvious that, as such, they are practically meaningless. Scientists therefore do not use such terms, but relegate them to the sphere of morals. As this brief summary indicates, the term ”unnatural” is a value judgment, not a statement of any fact or actually existing condition, However, since this value judgment appears, as it were, under a false label, disguised as an objective truth, it can easily lead to confusion and is, therefore, unsuitable for any rational discussion.”
-
Erwin Haeberle
"Ett barn har rätt till en mamma och en pappa" har sedan påståtts ett antal gånger, men det är inte vad som står i
FNs barnkonvention. Mammor och Pappor nämns inte ens, endast "föräldrar" används som begrepp. Den "rätt" som barnen sedan har till dessa könslösa föräldrar är inte en rätt att ha dem i sitt boende, utan endast en rätt att få träffa dem. Förutsatt att föräldern själv vill det alltså. Det är en rätt som stipulerat att ingen annan (exempelvis den andre föräldren) får förhindra barnet att träffa båda sina föräldrar (som alltså kan vara adoptivföräldrar eller för den delen föräldrar av vilketdera kön) - det är alltså inte en artikel som säger att all barn ska har rätt till en kvinnomamma och en manspappa lika lite som att den säger att alla barn ska växa upp med just en mamma och en pappa (eller en kvinna och en man) boende under samma tak.
Redan i början av denna tråden så påpekades det att det finns en utredning som visar att barn uppväxta med homosexuella föräldrar inte är utsatta för mobbning i större grad än vad barn som är uppvuxna med heterosexuella, eller för den delen ensamstående, föräldrar är. Det frågades om en källa till denna utredning men presenterades aldrig så
här har ni den. Enjoy, det är en hel del att läsa, och utöver att få se att barn till homosexuella inte är mer mobbade så lär ni få se att dessa barn därtill besitter en större tolerans och mer sällan hamnar i konflikter.
Argumenten mot att homosexuella par ska vara berättigade till att bli prövade som adoptivföräldrar på samma villkor som heterosexuella (eller för den delen ensamstående) är alltid desamma -
Tasso Stafilidis, fd. riksdagsledamot, har exeplariska svar på de vanligaste argumenten mot att homosexuella ska ha samma rätt att prövas som adoptivföräldrar, argument som inte bara gäller adoption utan även att homosexuella är föräldrar öht.
Detta inlägg som skrev för snart 7 år sedan hade kunnat vara ett direkt svar på de flesta inlägg i denna tråd. Har verkligen inte medvetandet hos det svenska folket utveklats ens en millimeter sedan dess?
Trådens rubrik är sedan "Ska homosexuella få skaffa barn?". Många har hoppat på adoptionståget men glömt att det finns andra mer uppenbara sätt att få barn på, oavsett vilken sexuell läggning man har. Att det finns homosexuella föräldrar går faktiskt aldrig att komma ifrån - det finns uträkningar som ger en uppskattad siffra av att det idag finns närmare 40.000 individer som har vuxit/växer upp upp med minst en homosexuell förälder, och det då bara i Sverige.
Och för er som fortfarande inte fattat - det som gjorde att homosexuella tog striden att få bli bemötta på samma villkor som heterosexuella i adoptionsärenden var framst att de förvägrades sk närståendeadoption just pga att de var homosexuella - eller rättare av samma kön som den biologiske föräldern. En styvföräldrer som var av samma kön som den biologiske föräldern hade alltså ingen som helst möjlighet att få adoptera barnet ifråga när den andre föräldern inte längre fanns med i bilden. Och det då endast pga av att könet på adoptanten var fel.
Men för att rita en karta för er som inte ens kan hitta kompassen:
Kvinna + man får barn. Man sticker när barnet är 1 år. Man skiter i umgänget med barnet. Kvinna möter annan kvinna. Kvinnorna flyttar ihop och lever "under äktenskapsliknande förhållanden" från det att barnet är 2 år tills det är 12. Kvinnan som är biologisk moder/juridisk vårdnadshavare dör knall och fall. Vem ska ta hand om barnet? Pappan (om han ens finns i livet) som inte ens känner ungen eller den andra kvinnan som levt med ungen större delen av dennes liv? Eller någon annan okänd släkting om nu pappan inte ens lever längre eller anses olämplig?
Här är verkligen frågan om vad som är bäst för barnet viktigt, så tänk gärna till både en och två gånger innan ni svarar.