Hej, har själv lidit av detta sedan barnsben och har nyligen börjat få hjälp med detta hos psykolog tillsammans med lite annat bagage.
De tar detta på allvar, åtminstone tar mina tre läkare mig på allvar då jag efter att jag vaknat kan tro att drömmen är värklig ett bra tag efteråt och även när man lyckats skilja mellan drömm och verklighet fortfarande har kvar känslorna som drömmen frammanat. För detta får jag propavan och Zyprexa till natten, det skall tydligen hjälpa många men för mig gör det ingen skillnad, men jag har också väldigt hög tolleransnivå.
Jag skulle råda dig att höra med någon psykolog om detta för de säger till mig att hjälp skall finnas men att man måste hitta rätt medicin och även lösa annat som kan ligga bakom detta ( om man nu har det som jag)
Kan berätta att jag bland annat varit på väg ut ur lägenheten en kväll fullt påklädd och skulle iväg och rädda min lilebror från några som jag var totalt säker på misshandlade honom ( drömm), Klippt till pojkvännen x antal gånger då jag trott han varit något annat och slitit sönder x antal sängkläder och när jag var mindre gosedjur av någon oförklarlig anledning under sömntillstånd eller precis efter att jag vaknat.
Lixom du vågade jag inte somna efter ett tag, i högstadiet levde jag mer eller mindre på powernaps, inget att rekomendera då det knappast är bra för en själv. Men det är trotts det lagom svårt att uthärda och försöka klara sig på tre timmars sömn sammanlagt på en hel natt. Många förstår inte hur det är och avfärdar med : Ja men jag har också haft mardrömmar. Men de har sällan haft mardrömmar där man känner blåmärken efter en fight hela dagen efteråt, stressen, ångesten, och ibland total ilska. De känner sällan lukt,känsel, och har samma verklighetskänsla som bla jag får. Det är ej heller ofta personer har enbart mardrömmar.