2008-02-18, 21:07
#1
Jag tänkte här återge en text skriven på corren.se. Jag vet inte vem som har skrivit inläggen, men dom har helt klart en poäng (eller flera). Ursäkta att texten är lång, men jag vill inte editera i den.
Länk till sidan:
Hur ska polisen vinna kriget mot de kriminella MC-gängen?
http://www.corren.se/asikter/forum/a...1pmg1zva0q.xml
"Jag har under en tid följt den debatt som förts i olika tidningar i Östergötland avseende vad som kallas ”de kriminella MC-gängen”. Debatten har bl.a fått mig att läsa lagtext och jag kan konstatera att ingenstans talas det om att lagföra gäng eller organisationer utan vårt rättssystem har som en hörnsten att det är varje enskild individ som är ansvarig för sina handlingar. Tvärtom handlar våra grundlagar om att slå fast och värna organisations-, förenings- och mötesfrihet. En logisk konsekvens av detta är naturligtvis att det är respektive individ, oavsett organisationstillhörighet, som polisen och rättsväsendet har att lagföra i händelse misstanke om brott uppstår eller föreligger. Låt oss för en sekund anta att det är som bl.a. polis och åklagare påstår. De som är medlemmar i en av de utpekade MC-klubbarna är kriminella. Varför är de då fria? Det måste ju bli den fråga som ställs efter påståendet ovan. Om det är så att ”man vet men bevisning saknas” så betyder det de facto i det rättssystem vi har att man är oskyldig! Är man oskyldig ska man heller inte dagligen behöva höra och läsa påståenden om motsatsen från olika proffstyckare bland poliser, politiker etc. Här ställer jag mig ofta frågan om inte mycket av vad som sägs och påstås i grunden utgör ett straffbart ärekränkande av olika personer.
Följande står att läsa om förtal i brottsbalkens 5 kap:
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om det är så att epitetet ”kriminell” används eftersom en del av klubbmedlemmarna tidigare är dömda för brott är det dags att ta en diskussion även kring detta. Det måste väl ändå vara så att efter avtjänat straff och vård inom kriminalvården och då övervakningstid etc. gått ut så ska man antas vara ickekriminell!? Eller menar de som använder ordet att en gång dömd så är man för evigt kriminell? Vilka signaler skickar det i sådana fall till ungdomar som idag avtjänar straff, sköter sig och hoppas på ett nytt och bättre liv?
Att som nu är fallet skapa särskilda regler, handlingsplaner eller vad det nu må vara som riktar sig mot en hel grupp av människor inom vilken det kan finnas såväl skyldiga som oskyldiga är inte förenligt med ett på demokratisk grund byggt rättsväsende. Det tangerar även att kunna ses som en sorts kollektiv bestraffning vilket i sig är något som är olagligt.
En ytterligare fråga som också måste ställas i det här sammanhanget är om detta utpekande och överdrivna prat om de s.k. ”gängens” farlighet helt enkelt inte är ett sätt att i kommande budgetar tillföra polisen ytterligare resurser?
Personligen börjar jag lite få en känsla av att den här frågan börjat bli för svenska politiker vad Irak och terrorhoten är för George W Bush. En sorts behändigt ”det här kan vi skylla mycket på spöke” vars farlighet gärna överdrivs då det dels skapar resurser och dels även ger ett intryck av stor handlingskraft, mod och beslutsamhet hos de ”vita riddare” som tar itu med detta.
Det jag ändå tycker allra sämst om i hela debatten och i det agerande jag ser från ansvariga är hur oerhört fort demokratins vanliga förespråkare förfaller till att ta till ickedemokratiska och rent olagliga metoder i sin iver att ”göra något”. Dessa personer är ingenting annat än en sorts demokratins egna dödgrävare och måste själva i ett djupare perspektiv ha ett mycket stort förakt för lagar och regler. Detta förakt ser man tydligt i den s.k. ”handlingsplan” som upprättats och som utgör ett dokument över rättsvidriga och odemokratiska åtgärder riktade mot en grupp samhällsmedborgare.
Ovanstående kom till exempel till mycket tydligt uttryck i en av Östnytts sändningar häromdagen då (om jag inte missuppfattat namn o titel) ett kommunalråd vid namn Eva Isaksson Ribers närmast glatt konstaterade att ”vi har inte tid att vänta på en lagändring utan måste agera nu”. I översättning innebär detta att när kommunalrådet anser att lagen är fel, ja då struntar vi i lagen!! Jag hade ingen aning om att kommunalråd hade sådana befogenheter och vill passa på att fråga Isaksson Ribers om detta sätt att tänka och agera är något hon tycker ska äga allmän giltighet?
Det är en demokratisyn som på sikt kommer att undergräva allt förtroende för demokratin och därmed leda till dess förfall och undergång. Sammantaget finner jag efter en genomgång av vad som förevarit i Östergötland att det största hotet mot samhällets rättsordning och demokratiska grundstenar något förvånande utgörs av politiker och myndighetsföreträdare som utan tanke på konsekvenser kastar fram förslag till åtgärder som inte har förankring eller stöd i vare sig lag eller förordning och som skulle innebära ett exempellöst överförande av makt till pretantiösa småpåvar med just maktambitioner. Det är just för att undvika sådant som vi har de lagar vi har och den demokrati som skapat dessa lagar. Priset på sikt för att åsidosätta dessa kommer att bli oerhört högt!"
Länk till sidan:
Hur ska polisen vinna kriget mot de kriminella MC-gängen?
http://www.corren.se/asikter/forum/a...1pmg1zva0q.xml
"Jag har under en tid följt den debatt som förts i olika tidningar i Östergötland avseende vad som kallas ”de kriminella MC-gängen”. Debatten har bl.a fått mig att läsa lagtext och jag kan konstatera att ingenstans talas det om att lagföra gäng eller organisationer utan vårt rättssystem har som en hörnsten att det är varje enskild individ som är ansvarig för sina handlingar. Tvärtom handlar våra grundlagar om att slå fast och värna organisations-, förenings- och mötesfrihet. En logisk konsekvens av detta är naturligtvis att det är respektive individ, oavsett organisationstillhörighet, som polisen och rättsväsendet har att lagföra i händelse misstanke om brott uppstår eller föreligger. Låt oss för en sekund anta att det är som bl.a. polis och åklagare påstår. De som är medlemmar i en av de utpekade MC-klubbarna är kriminella. Varför är de då fria? Det måste ju bli den fråga som ställs efter påståendet ovan. Om det är så att ”man vet men bevisning saknas” så betyder det de facto i det rättssystem vi har att man är oskyldig! Är man oskyldig ska man heller inte dagligen behöva höra och läsa påståenden om motsatsen från olika proffstyckare bland poliser, politiker etc. Här ställer jag mig ofta frågan om inte mycket av vad som sägs och påstås i grunden utgör ett straffbart ärekränkande av olika personer.
Följande står att läsa om förtal i brottsbalkens 5 kap:
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om det är så att epitetet ”kriminell” används eftersom en del av klubbmedlemmarna tidigare är dömda för brott är det dags att ta en diskussion även kring detta. Det måste väl ändå vara så att efter avtjänat straff och vård inom kriminalvården och då övervakningstid etc. gått ut så ska man antas vara ickekriminell!? Eller menar de som använder ordet att en gång dömd så är man för evigt kriminell? Vilka signaler skickar det i sådana fall till ungdomar som idag avtjänar straff, sköter sig och hoppas på ett nytt och bättre liv?
Att som nu är fallet skapa särskilda regler, handlingsplaner eller vad det nu må vara som riktar sig mot en hel grupp av människor inom vilken det kan finnas såväl skyldiga som oskyldiga är inte förenligt med ett på demokratisk grund byggt rättsväsende. Det tangerar även att kunna ses som en sorts kollektiv bestraffning vilket i sig är något som är olagligt.
En ytterligare fråga som också måste ställas i det här sammanhanget är om detta utpekande och överdrivna prat om de s.k. ”gängens” farlighet helt enkelt inte är ett sätt att i kommande budgetar tillföra polisen ytterligare resurser?
Personligen börjar jag lite få en känsla av att den här frågan börjat bli för svenska politiker vad Irak och terrorhoten är för George W Bush. En sorts behändigt ”det här kan vi skylla mycket på spöke” vars farlighet gärna överdrivs då det dels skapar resurser och dels även ger ett intryck av stor handlingskraft, mod och beslutsamhet hos de ”vita riddare” som tar itu med detta.
Det jag ändå tycker allra sämst om i hela debatten och i det agerande jag ser från ansvariga är hur oerhört fort demokratins vanliga förespråkare förfaller till att ta till ickedemokratiska och rent olagliga metoder i sin iver att ”göra något”. Dessa personer är ingenting annat än en sorts demokratins egna dödgrävare och måste själva i ett djupare perspektiv ha ett mycket stort förakt för lagar och regler. Detta förakt ser man tydligt i den s.k. ”handlingsplan” som upprättats och som utgör ett dokument över rättsvidriga och odemokratiska åtgärder riktade mot en grupp samhällsmedborgare.
Ovanstående kom till exempel till mycket tydligt uttryck i en av Östnytts sändningar häromdagen då (om jag inte missuppfattat namn o titel) ett kommunalråd vid namn Eva Isaksson Ribers närmast glatt konstaterade att ”vi har inte tid att vänta på en lagändring utan måste agera nu”. I översättning innebär detta att när kommunalrådet anser att lagen är fel, ja då struntar vi i lagen!! Jag hade ingen aning om att kommunalråd hade sådana befogenheter och vill passa på att fråga Isaksson Ribers om detta sätt att tänka och agera är något hon tycker ska äga allmän giltighet?
Det är en demokratisyn som på sikt kommer att undergräva allt förtroende för demokratin och därmed leda till dess förfall och undergång. Sammantaget finner jag efter en genomgång av vad som förevarit i Östergötland att det största hotet mot samhällets rättsordning och demokratiska grundstenar något förvånande utgörs av politiker och myndighetsföreträdare som utan tanke på konsekvenser kastar fram förslag till åtgärder som inte har förankring eller stöd i vare sig lag eller förordning och som skulle innebära ett exempellöst överförande av makt till pretantiösa småpåvar med just maktambitioner. Det är just för att undvika sådant som vi har de lagar vi har och den demokrati som skapat dessa lagar. Priset på sikt för att åsidosätta dessa kommer att bli oerhört högt!"